Motion

1980/81:83

av Getrud Sigurdsen m. fl.

med anledning av proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten,
m. m.

1. Regeringen har i proposition 1980/81: 20 lagt fram förslag om anslagsminskningar
inom utrikesdepartementets verksamhetsområde med 108
milj. kr. Främst är det fråga om tekniska omföringar som innebär en
minskning av det svenska biståndet till u-länderna. Endast några få miljoner
avser reella besparingar av den offentliga verksamheten.

2. Biståndet till utvecklingsländerna har alltsedan 1960-talets början
fixerats i förhållande till bruttonationalprodukten. Det har varit uttryck för
att det svenska samhället solidariskt varit berett att avstå en viss andel av
allt som framställts under året av varor och tjänster i vårt land. dvs. av
bruttonationalprodukten (BNP). Det har varit ett allmänt accepterat mått
som alla använt sig av.

Regeringen anser nu att det svenska biståndet framdeles bör utgå som en
viss andel av ett nytt begrepp, bruttonationalinkomsten (BNI). Detta sägs
vara ett mer rättvisande mått på den svenska ekonomins bärkraft. Differensen
mellan BNP och BNI hänför sig huvudsakligen till räntebetalningarna
på den svenska statsskulden. För 1981/82 förutses differensen bli 60
milj. kr.

När utrikesministern säger att enprocentsmålet ligger fast, betyder detta
bara att täljaren i bråket är oförändrad, medan nämnaren får en annan
innebörd och att slutsumman därför minskar. Inga tekniska spetsfundigheter
kan dölja att det är fråga om en revidering av hittillsvarande mål för
u-hjälpen. Och denna minskning av u-landsbiståndet kommer att bli större
under de närmaste åren.

Vi kan inte godta att u-ländernas folk, där så många nu lider av hunger,
svält och fattigdom, skall drabbas av följderna av en oskicklig regerings
ekonomiska politik. Biståndet till u-länderna bör som tidigare beräknas
med utgångspunkt i BNP.

Regeringen föreslår vidare att vissa kostnader för det internationella
utvecklingssamarbetet, som i dag inte alls eller endast delvis avräknas mot
biståndsramen, i framtiden skall avräknas mot denna. Det gäller främst
vissa administrativa kostnader; totalbeloppet utgör ca 40 milj. kr.

Uppgifterna i denna del är utomordentligt knapphändiga. Det framgår
inte av propositionen i vilken utsträckning det är fråga om införande av en
ny princip för de skilda anslagen. Det klargörs inte heller hur man t. ex.
kommit fram till den s.k. besparing som föreslagits skola göras för de
1 Riksdagen 1980181. 3 sami. Nr 83—85

Mot. 1980/81:83

2

administrativa kostnaderna. Vi anser det därför inte möjligt att på det nu
presenterade underlaget ta ställning till rimligheten i förslaget att belasta
biståndsramen med här angivna 40 milj. kr. Vi utgår från att regeringen i
1981 års budgetproposition redovisar ett utförligt underlag för riksdagen.

Vad vi här anfört bör ges regeringen till känna.

3. Regeringen aviserar möjligheterna att på ett antal punkter göra besparingar
inom utrikesförvaltningen om ca 8 milj. kr. Vi har inga invändningar
häremot. Vi anser tvärtom att det borde vara möjligt att gå vida längre när
det gäller besparingar inom utrikesdepartementet.

Besparingar om ytterligare 10 milj. kr. bör nu göras. De bör avse främst
följande åtgärder.

Kostnaderna för lokaler samt för inköp m. m. av fastigheter utomlands
samt inventarier i dessa uppgår för utrikesförvaltningen innevarande budgetår
till ca 195 milj. kr. Bara lokalkostnaderna ökade till 1980/81 med 46,4
milj. kr. Det är enligt vår mening, i det ansträngda ekonomiska läge vi
befinner oss, nödvändigt att ha en stram hushållning i vad avser dessa
poster. Vi anser att besparingar om 4—5 milj. kr. bör göras.

Resekostnaderna har, i hela statsförvaltningen, ökat oroväckande
snabbt. Det bör nu sägas klart ut att begränsningar måste göras, främst i
fråga om utrikesresors kostnader. Således bör flygresor endast i undantagsfall
få ske i första klass.

Regeringen har tänkt sig en besparing inom utlandsrepresentationen. Vi
vill erinra om att sedan mer än två år arbetar en statlig utredning med
frågan om bl. a. rationaliseringsåtgärder inom utrikesförvaltningen. Detta
bör dock inte hindra att man genomför besparingar som redan i nuläget ter
sig möjliga. Vi vill t. ex. peka på möjligheterna att göra begränsningar vid
t. ex. ambassaderna i Köpenhamn och Oslo. Vidare bör en inskränkning
ske av delegationen i Strasbourg, t. ex. genom att låta delegationen vid de
Europeiska gemenskaperna i Bryssel bevaka även Europarådets verksamhet
i Strasbourg. Antalet antagna till handläggarutbildning bör också kunna
minskas under de kommande åren, varvid vartannatårsintagning torde
kunna tillämpas. På sikt får detta betydande effekter.

De sammanlagda effekterna av de nu nämnda åtgärderna beräknar vi till
4-5 milj. kr. Genom andra åtgärder - t. ex. viss förlängning av stationeringstider
och översyn av de s. k. hemmatilläggen - bör ytterligare besparingar
kunna göras, vilka dock kan slå igenom först på sikt.

I nuvarande läge bör återhållsamhet också visas med representationskostnaderna
för utlandstjänstemännen. En minskning bör ske av anslaget
för dessa ändamål med 1 milj. kr.

F.n. kan personal i utrikesförvaltningen och i biståndsförvaltningen
erhålla vissa lån. Dessa löper med ränta motsvarande statens normalränta.
Vi finner det rimligt att man för dessa lån tillämpar samma räntevillkor som
för bosättningslånen. dvs. diskonto plus 2,5%. Denna nya räntesats bör

Mot. 1980/81:83

3

träda i kraft den I juli 1981. Det leder till en smärre intäktsökning under
inkomsthuvudtiteln (återbetalning av övriga lån).

Vi beräknar de sammanlagda besparingarna av de ovan redovisade
förslagen till 10 milj. kr. i helårseffekt.

De åtgärder vi här pekat på är av begränsad natur. De totala anslagen för
utrikesdepartementet utgör 1980/81 568 milj. kr. Härtill kan läggas 113 milj.
kr. för styrelsen för internationell utveckling. De av regeringen och oss i
denna motion föreslagna besparingarna utgör 18 milj. kr., dvs. ca 3% av
anslagen till UD m. m. Det finns enligt vår mening skäl att göra en mer
djupgående analys av verksamheten inom utrikesförvaltningen i syfte att
åstadkomma rationaliseringar och besparingar. Till de frågor som därmed
bör kunna tas upp hör avvägningen i fråga om personal vid beskickningarna
och vid departementet i Sverige liksom hur man skall trygga ett kontinuerligt
erfarenhetsutbyte mellan utrikesförvaltning och organisationer, näringsliv
etc. Vi utgår från att detta belyses i den tidigare nämnda utredningen.

Vad vi här anfört om besparingar m. m. bör ges regeringen till känna.

4. Som framgår av det föregående har vi motsatt oss en omläggning av
beräkningsgrunden för u-hjälpen (60 milj. kr.). Vi anser att regeringen bör
presentera ett ordentligt underlag i fråga om biståndsramens innehåll och
tar därför inte ställning till detta förslag (40 milj. kr.). De föreslagna
besparingarna inom utrikesdepartementet tillstyrks (8 milj. kr.). Därutöver
föreslår vi besparingar om ytterligare 10 milj. kr. inom främst utrikesförvaltningen.

5. Med stöd av det ovan anförda hemställs

att riksdagen beslutar

1. som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts
om biståndsramen,

2. som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts

om ytterligare besparingar inom utrikesdepartementet m. m.

Stockholm den 6 november 1980

G. SIGURDSEN (s)
STURE PALM (s)

AXEL ANDERSSON (s)
MAJ-L1S LÖÖW (s)

OLLE GÖRANSSON (s)
STURE ERICSON (s)

KURT HUGOSSON (s)
STEN ANDERSSON (s)

JAN BERGQVIST (s)
CARL LIDBOM (s)
DORIS HÅVIK (s)
ANITA MODIN (s)

BENGT SILFVERSTRAND (s)
CHRISTER NILSSON (s)

tl Riksdagen 1980181. 3 sami. Nr83—85