Motion

1980/81:80

av Anna-Greta Leijon m. fl.

med anledning av proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten,
m. m.

1 Inledning

I den socialdemokratiska partimotionen med anledning av regeringens
proposition om besparingar i statsverksamheten m. m. granskas regeringens
förslag till ingrepp från sysselsättningspolitiska utgångspunkter. Det
står därvid klart att tidigare beslutade köpkraftsindragningar och nu föreslagna
nedskärningar i den offentliga verksamheten får allvarliga konsekvenser
på arbetsmarknaden i form av stagnerande sysselsättning och
växande arbetslöshet. Socialdemokraterna tar avstånd från en sådan arbetslöshetsskapande
politik. Med vår partimotion preciserar vi socialdemokratins
alternativ. Vi står fast vid vår politik för full sysselsättning.
Detta föranleder från vår sida dels åtgärder för att möta den förväntade
konjunkturnedgången, dels insatser för långsiktig förstärkning av svenskt
näringsliv och därmed privat och offentlig sysselsättning. Vi anger också
riktlinjer för arbetsmarknadspolitikens utformning under det kommande
vinterhalvåret. Den hemställan som detta föranleder framställs i denna
motion.

I det följande granskar vi de förslag till nedskärningar inom arbetsmarknadspolitikens
område som regeringen framför i proposition 1980/81:20,
bilaga 11.

2 Arbetsmarknadspolitikens inriktning

I den socialdemokratiska partimotionen med anledning av regeringens
proposition om besparingar i statsverksamheten framhålls att riksdagen
redan våren 1980 fann anledning understryka vikten av en hög arbetsmarknadspolitisk
beredskap. Sålunda konstaterades (AU 1979/80:21) dels att
volymen beredskapsarbeten 1980/81, och därmed behovet av anslagsmedel
för detta ändamål, slutgiltigt fick avgöras av konjunkturutvecklingen, dels
att anvisade medel för arbetsmarknadsutbildning vid en försämring av
läget på arbetsmarknaden kunde visa sig vara tilltagna i underkant och att
behov av tilläggsanslag kunde uppstå.

Det torde numera stå helt klart att arbetsmarknadsläget går mot en
försvagning. Vi menar att ett genomförande av regeringens förslag till
nedskärningar i den offentliga verksamheten förstärker denna nedgång. Vi
I Riksdagen 1980/81. 3 sami. Nr 80-82

Mot. 1980/81:80

2

finnér därför att den arbetsmarknadspolitiska beredskapen omgående bör
skärpas. Som särskilt angeläget framstår det därvid att den verksamhetsplanering
som nu genomförs inom arbetsmarknadsutbildningen med utgångspunkt
i riksdagens konjunkturneutrala bedömning av verksamhetsvolymen
budgetåret 1980/81 omgående revideras i syfte att möjliggöra en
snabb utbyggnad av utbildningen redan under de kommande vintermånaderna.

Vad vi anfört rörande skärpt arbetsmarknadspolitisk beredskap bör av
riksdagen ges regeringen till känna.

3 Avveckling av stimulansbidrag i arbetsmarknadsutbildningen

Regeringen föreslår att det stimulansbidrag på 10 kr./dag som utgår till
samtliga kursdeltagare i AMU avvecklas för vissa elever fr. o.m. den I
januari 1981. Bidragssänkningen avser antingen elever som är äldre än 20
år och som inte är arbetslöshetsförsäkrade eller kursdeltagare som är
yngre än 20 år och har vårdnaden om eller fullgör försörjningsplikt mot
barn. Beträffande bidragssänkning för övriga elever meddelar regeringen
sin avsikt att återkomma i samband med budgetarbetet avseende budgetåret
1981/82.

En avveckling av stimulansbidraget för samtliga elever beräknas medföra
en besparing av ca 110 milj. kr. för helår. För budgetåret 1980/81
beräknas besparingen till 15 milj. kr.

Systemet för bidrag till elever i arbetsmarknadsutbildningen är nära
anknutet till reglerna för ersättning vid arbetslöshet. Bedömningar rörande
utbildningsbidragens totala nivå måste därför ta sin utgångspunkt i överväganden
rörande ersättningsnivån vid arbetslöshet.

Ersättningen vid arbetslöshet och arbetsmarknadsutbildning har kraftigt
urholkats under de gångna åren. Enligt inhämtade uppgifter från arbetslöshetskassornas
samorganisation hade redan hösten 1979 ersättningsgraden
för ett sjukvårdsbiträde (månadslön 5500 kr.) reducerats till 75% av tidigare
lön. Samma tal för en lärare i grundskolan (6000 kr.) var 71%, för en
pappersarbetare i helkontinuerlig drift (6250 kr.) 66% och en yrkesutbildad
byggnadsarbetare (6700 kr.) 64%. Under det år som gått sedan dessa
tal framräknades har löner och priser utvecklats så att ersättningsnivån vid
arbetslöshet för stora grupper numera torde ha sjunkit ned mot 50%.

Dessa tal visar att regeringen inte har funnit anledning följa tidigare
uppställda principer för uppräkning av bidragen. Därmed bär man ett
direkt ansvar för den försämrade ekonomiska situation som numera råder
för arbetslösa och elever i arbetsmarknadsutbildning. I detta läge väljer
regeringen att ytterligare sänka utbildningsbidragen. Socialdemokraterna
motsätter sig denna nedskärning och föreslår att riksdagen avvisar regeringens
förslag på denna punkt.

Mot. 1980/81:80

3

Med upprepade skrivelser alltsedan våren 1979 har arbetslöshetskassornas
samorganisation hos regeringen begärt att nya högsta dagpenningklasser
införs. Kravet på nya dagpenningklasser har understötts i remissyttranden
från AMS. LO, TCO och SACO/SR. Även SAF har funnit det skäligt
att nya dagpenningklasser införs. De upprepade kraven från arbetslöshetskassorna
till trots och mot tillstyrkandena från en samlad remissopinion
har regeringen ej funnit anledning höja dagpenningklasserna i försäkringen.

Regeringen meddelar nu att den senare avser föreslå höjning av ersättningen
vid arbetslöshet och därmed också dagpenningen vid arbetsmarknadsutbildning.
Den sedan länge pågående urholkningen av de arbetslösas
ekonomiska ersättningar motiverar snabba åtgärder. Regeringens beredning
av ersättningsfrågan liksom riksdagens behandling av regeringens
förslag bör därför slutföras i sådan tid att en höjning kan träda i kraft redan
tidigt kalenderåret 1981. Vad vi här anfört om behovet av snara höjningar
av ersättningen vid arbetslöshet och arbetsmarknadsutbildning bör av
riksdagen ges regeringen till känna.

4 Avgift för barntillsyn inom arbetsmarknadsutbildningen

I propositionen föreslås att vissa elever i arbetsmarknadsutbildningen
som deltar i utbildning utanför hemortskommunen och som erbjuds barnomsorg
genom AMS försorg fr. o. m. den I januari 1981 skall erlägga avgift
för denna omsorg. Avgiften föreslås utgå med belopp som svarar mot vad
eleven skulle få betala för barnomsorg i sin hemortskommun. De samlade
avgiftsintäkterna uppskattas till 300000 kr. per år.

Regeringens förslag bör avslås. Skälen härför är flera.

För det första gäller att avgiftsfri barnomsorg endast kan erbjudas elev
som undergår utbildning som inte går att få på hemorten. Barnomsorgsbehovet
uppstår följaktligen oftast som en ren konsekvens av att den enskilde
för kortare eller längre tid tvingas lämna hemortskommunen till följd av att
samhället inte kan erbjuda utbildning hemmavid. För detta bör den enskilde
hållas skadeslös.

För det andra följer av den ordning som regeringen föreslår att olika
avgifter kan komma att tas ut av elever från skilda kommuner beroende på
skillnader i avgiftssättningen mellan hemortskommunerna. Det framstår
som uppenbart orimligt att elever med samma utbildningsbidrag skall
erlägga olika höga avgifter för likvärdig service.

För det tredje torde den ordning regeringen förordar för avgiftssättningen
innebära dels krav på särskild personal för handhavande av avgiftssystemet,
dels byråkratisering av verksamheten med barnomsorg.

För det fjärde torde de intäkter regeringen beräknar. 300000 kr. för
tl Riksdagen 1980181. 3 sami. Nr 80—82

Mot. 1980/81:80

4

helår, vara överskattade och obetydligt överstiga de merkostnader för
statsverket som är förenade med ett handhavande av avgiftssystemet.

På dessa grunder föreslår vi att riksdagen avslår regeringens förslag.

§ Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer vi

att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om
skärpning av den arbetsmarknadspolitiska beredskapen,

2. avslår regeringens förslag att avskaffa det s. k. stimulansbidraget
för vissa kursdeltagare i arbetsmarknadsutbildningen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om
snara höjningar av ersättningen vid arbetslöshet och arbetsmarknadsutbildning,

4. avslår regeringens förslag om avgift för barntillsyn inom arbetsmarknadsutbildningen.

Stockholm den 6 november 1980

ANNA-GRETA LEIJON (s)
ERIK V. JOHANSSON (s)
BERNT NILSSON (s)

FRIDA BERGLUND (s)
LARS ULANDER (s)

HANS GUSTAFSSON (s)
MARIANNE STÅLBERG (s)
SUNE JOHANSSON (s)

OWE ANDRÉASSON (s)
BERIT OSCARSSON (s)

NILS-OLOF GRÖNHAGEN (s)
ARNE NYGREN (s)

KARIN FLODSTRÖM (s)
LAHJA EXNER (s)