Mot. 1980/81
766-773

Motion

1980/81:766

av Lars Werner m. fl.
om upprustning av SJ

Enligt 1979 års trafikpolitiska beslut är det av ”såväl samhä Isekonomiska
som trafiksäkerhets-, miljö- och energiskäl angeläget att ett ökat utnyttjande
av järnvägen, framför allt vid långväga transporter, kommer till stånd”.

Investeringarnas betydelse framhålls ”för att genom bl. a. förbättring av
banstandard, modernisering och utbyggnad av lok- och vagnpark, godsterminaler
m. m. och ökning av trafik- och driftsäkerheten, ytterligare höja
kvaliteten på järnvägens transporttjänster och därmed ge järnvägen möjligheter
att spela den centrala roll den bör ha inom i första hand det
interregionala person- och godstrafiksystemet. När det gäller investeringsmedlen
vill emellertid utskottet starkt understryka vikten av att SJ erhåller
ökade resurser för att bygga ut kapaciteten och förbättra servicen. Det gäller
både på kort och på längre sikt.”

En långsiktig investeringsplan

SJ har erhållit regeringens uppdrag att utarbeta och redovisa en långsiktig,
projektindelad plan över SJ:s investeringsbehov under den närmaste
tioårsperioden. Med beaktande av tillgängliga långtidsbedömningar har
sedan SJ redovisat ett huvudalternativ, i vilket anges de investeringsbehov
som trafikprognoser m. m. motiverar. Enligt den då föreslagna investeringsplanen
skulle SJ för 1981/82 behöva ett reservationsanslag på 2 011,7 milj. kr.
motsvarande en investeringsram på 1 890 milj. kr. - en ökning med 562 milj.
kr. i jämförelse med innevarande budgetår. På grund av prisökningar är den
reella ökningen 390 milj. kr. Med hänsyn till den kraftiga eftersläpningen av
investeringarna måste detta belopp betraktas som rimligt. Enligt vpk:s
mening bör SJ:s s. k. huvudalternativ till långsiktig investeringsplan kunna
ligga till grund för en planmässig 10-årig upprustning av statens järnvägar.

Man måste beakta det förhållandet att en stor del av den planerade
investeringsvolymen för 1981/82 avser igångsatta arbeten och gjorda
beställningar. Enligt proposition 1980/81:100 bil. 9 D 1. framgår att investeringsvolymen
visserligen ökar från 1 383 milj. kr. innevarande budgetår till
1 615 milj. kr dvs. med 232 milj. kr. Beaktar man att SJ beräknar
prishöjningarna till 13 % i jämförelse med innevarande budgetår så blir
höjningen blygsam. När den trafikpolitiska utredningen starkt underströk
betydelsen av ökade investeringsresurser både på kort och lång sikt avsågs
säkerligen reella och inte marginella ökningar.

1 Riksdagen 1980/81. 3 sami. Nr 766-773

Mot. 1980/81:766

2

Sedan detta skrevs har SJ haft en betydande resandeökning, samtidigt som
bilkostnaderna fortsätter att stiga och bilförsäljningen går ned. Det har
därvid framkommit att SJ:s kapacitet är helt otillräcklig. Tågförseningar och
haverier blir allt vanligare. Såväl personal som teknisk utrustning utsätts för
ökad press. Lok- och vagnbristen minskar driftsäkerhet och regularitet, och
de många skadorna ställer i sin tur ökade krav på verkstadssidan, som i
många fall inte klarar anhopningen av arbetsuppgifter. En ansvarig
tjänsteman i SJ:s centralförvaltning har i SJ Nytt nr 1/1981 sammanfattat
primärorsakerna enligt följande: allmän kapacitetsbrist (lok, vagnar, personal
m. m.), dålig balans mellan trafikutbud och resurstillgång samt administrativa
problem (brister i planering, samordning, ledning och kontroll).

Det finns grundad anledning räkna med att SJ liksom andra kollektivtrafikmedel
i en nära framtid kommer att få flera resenärer, men då krävs
förbättrad service och förbättrad kapacitet, dvs. en rejäl satsning på
utveckling av resurserna. SJ har redovisat vad som kommer att hända vid den
nu föreslagna nedprutningen i förhållande till det av SJ presenterade
huvudalternativet för den långsiktiga investeringsplanen.

Minskning måste göras med 10-30 milj. kr. per år då det gäller bangårdar,
varigenom installering av målbromsanläggningar på rangerbangårdar försenas.

Då det gäller ombyggnad av järnvägslinjer sker en minskning med 35-75
milj. kr. per år, och det drabbar sådana objekt som inlandsbanan.

Det nya dubbelspåret Älvsjö-Järna blir aktuellt först på 1990-talet.

Den nödvändiga kapacitetshöjningen på västkustbanan måste senareläggas
flera år liksom ett antal dubbelspårsbyggen.

Verkstäder drabbas såsom den nya skötselhallen i Hallsberg, vars
ombyggnad måste senareläggas, vilket inte minst drabbar dem som arbetar
genom fortsatt dålig arbetsmiljö.

Boggieverkstaden i Älvsjö senareläggs två år, vilket i sin tur medför att
effektivisering av pendeltågsunderhållet inte kan genomföras vid planerad
tidpunkt.

Ny vagnverkstad i Ånge och skötselhall i Göteborg liksom reparationshall i
Hagalund måste utgå.

Arbeten med fordonstvättanläggningar och modernisering av värmeanläggningar
måste minskas.

Behovet av H-bis-vagnar (slutna godsvagnar med skjutbara väggar) som är
störst i början av investeringsperioden kan täckas först i slutet av
perioden.

En satsning i enlighet med SJ:s förslag betyder ökade beställningar till
svensk verkstadsindustri. SJ uttrycker detta på följande sätt i sin anslagsframställning
1981/82: ”SJ har stort intresse av att det inom landet kommer
att finnas kvar tillverkare av lok, motorvagnar, gods- och personvagnar, räler
m. m. En av förutsättningarna för att dessa tillverkare av järnvägsspecifik
utrustning skall finnas kvar, är att de inte blir utsatta för alltför stora
variationer i sina leveranser.”

Mot. 1980/81:766

3

Rullande materiel

I texten på s. 102-104 i bil. 9 till proposition 1980/81:100 beskrivs hur den
kraftiga ökningen av järnvägstrafiken under de senaste åren inte kunnat
klaras ”inom ramen för tillgänglig vagnkapacitet”. Leveranserna av ny
rullande materiel har endast delvis bidragit till att förbättra förhållandena.
Samtidigt talas om rationalisering och ”effektivare vagnutnyttjande” som ett
led i planeringen. 400 av tillgängliga sitt- och serveringsvagnar är över 30 år
gamla och måste förnyas eftersom de inte fyller dagens och ännu mindre
morgondagens krav på gångegenskaper och komfort. Senare måste ytterligare
500 vagnar bytas ut.

Det talas om att ”enligt min mening är det därför angeläget att
anskaffningen av lok sker i snabb takt”. Vidare behövs, om SJ skall klara
avtalet med SL, en ökning av motorvagnsparken med nya pendeltåg, och
samma behov finns i Malmö, Landskrona och Hälsingborg. Även andra
linjer kräver nya motorvagnar. Man talar om det problem som den dåliga
personvagnsreserven utgör och vill ha en utökning inte minst av sovvagnar
och serveringsvagnar. SJ har - väl medvetet om bristerna - äskat anslag med
något över 800 milj. kr. för ändamålet. I budgetförslagets bilaga 9 föreslås nu
en prutning till 655 milj. kr. för rullande materiel. Eftersom anslaget
redovisas ospecifierat framgår inte vad man vill pruta på. Det hade varit
värdefullt att få redovisat, eftersom man i texten uttalar det angelägna med
förnyelse av den rullande materielen. Här förtjänar påpekas att frågan om
säkerheten vid SJ inte enbart är en fråga om den särskilda säkerhetsutrustningen
i form av signalanläggningar, telekommunikationer osv. utan i lika
hög grad en fråga om den rullande materielens beskaffenhet. Dess förslitning
och försämrade prestanda utgör en betydande olycksrisk.

Inlandsbanan

I regeringsdeklarationen återfinns orden Inlandsbanan upprustas. Vi
noterar nu att departementschefen föreslår ett anslag på 25 milj. kr., för
1981/82. Eftersom SJ beräknar att hela banupprustningen skall kräva 1
miljard kronor och det sedan budgetåret 1976/77 anslagits 50 milj. kr.
kommer regeringens program i detta avseende vid oförändrad investeringstakt
att kunna förverkligas först år 2030.

I budgetförslagets bil. 9, s. 107 rekommenderas en upprustning av
bandelen Forsmo-Hoting. Tanken måste betecknas som positiv. Upprustningens
verkställande blir dock avhängigt av möjligheterna för SJ att teckna
kontrakt på allt rundvirke som f. n. flottas på Ångermanälven. Dessutom får
upprustningen av inlandsbanan enligt skrivningen längre ned på sidan ”inte
innebära att mera lönsamma och angelägna investeringar på andra delar av
SJ:s bannät åsidosätts vilket skulle underminera SJ:s ställning som affärsverk”.
Med dessa tvenne mycket kraftiga reservationer och med avsaknad av

Mot. 1980/81:766

4

konkret förslag till upprustning är den positiva skrivningen på intet sätt
någon garanti för att en upprustning av Forsmo-Hoting-banan kommer till
stånd.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att under Bil. 9 Kommunikationsdepartementet
D 1. Järnvägar m. m., på statsbudgeten för 1981/82
anvisa ytterligare 425,2 milj. kr. till investeringar eller summa
2 011,7 milj. kr.,

2. att riksdagen beslutar att under Bil. 9 Kommunikationsdepartementet,
D 2. Ersättning till statens järnvägar för drift av icke
lönsamma järnvägslinjer m. m. på statsbudgeten för 1981/82,
anvisa ytterligare 78,5 milj. kr. eller summa 943 milj. kr.,

3. att riksdagen föreslår regeringen att det i SJ-chefens skrivelse
1980-06-13 till regeringen redovisade s. k. huvudalternativet
(alt. 1) till långsiktig investeringsplan för perioden 1981/82 1990/91
i princip skall ligga till grund för SJ:s årliga anslagsframställning.

Stockholm den 22 januari 1981
LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk) BERTIL MÅBRINK (vpk)

EVA HJELMSTRÖM (vpk) SVEN HENRICSSON (vpk)

TORE CLAESON (vpk)