Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1980/81:74

Motion

1980/81:74

av Sven Aspling m. fl.

med anledning av proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten,
m. m.

1 Inledning

I proposition 1980/81:20 har regeringen föreslagit flera åtgärder som
innebär betydande ingrepp i de studiesociala systemen. Försämringar
kommer att drabba de studerande vid universitet m. fl. läroanstalter genom
de ändrade grunderna för studiemedlens värdebeständighet samt genom att
studiemedel skall räknas som inkomst vid prövning av rätt till bostadsbidrag.
För de vuxenstuderande innebär regeringsförslaget att 70 milj. kr. av
vuxenutbildningsavgiften skall användas till andra ändamål än studiestöd och
administration. Därmed minskas möjligheterna för vuxna att studera under
hyggliga ekonomiska villkor.

För socialdemokratin har det alltid framstått som självklart att utbildningspolitiken
måste inriktas både mot att erbjuda de studerande en kvalitativt
sett god utbildning och att ställa tillräckliga ekonomiska medel till de
studerandes förfogande. Inte minst har detta ansetts betydelsefullt för att
uppnå en så bred rekrytering som möjligt till högre studier.

Detta var grunden för beslutet om studiemedelssystemet år 1964. Detta
beslut har sedan kompletterats med att de studerande med höga bostadskostnader
kunnat erhålla bostadsbidrag. Det har däremot inte ansetts
möjligt, av statsfinansiella skäl, att genomföra standardförbättringar i fråga
om studiemedlen. Genom anknytningen till basbeloppet i den allmänna
försäkringen har dock värdebeständigheten garanterats. Införandet av
möjligheten även för studerande att få bostadsbidrag har för många
studerande inneburit att den negativa hyresutvecklingen kunnat motverkas.

Det är betecknande för den borgerliga regeringen och samtidigt beklagligt
att någon analys av konsekvenserna av regeringsförslagen beträffande det
studiesociala systemet inte görs. Urholkningen av värdebeständigheten
beträffande studiemedel nämns inte ens av utbildningsministern, och det
kommande förslaget att låta studiemedel påverka bostadsbidraget berörs
endast i förbigående.

2 Studiemedel m. m.

2.1 Den ändring av värdebeständigheten inom pensionssystemet som
regeringen föreslår drabbar således även studerande vid universitet.

Mot. 1980/81:74

högskolor etc. Studiemedlen är nämligen skyddade mot inflationen genom
att de räknas upp efter basbeloppets förändringar.

Studiemedlens maximibelopp är 140 % av basbeloppet, ett belopp som
varit oförändrat sedan systemets införande. Inte minst från de borgerliga
partiernas sida har tidigare hävdats behovet av höjningar av studiemedlens
maximibelopp. Så sent som under vårriksdagen 1979 föreslog således
moderaterna en plan för en höjning av studiemedlen till 180 % av
basbeloppet (se SfU 1979/80:16). Några uttalanden om försämringar av nu
aktuellt slag har ej gjorts av de borgerliga.

Statsfinansiella skäl har inte gjort det möjligt att höja maximibeloppet. De
förbättringar som gjordes under den socialdemokratiska regeringen inriktades
i stället på återbetalningsvillkoren.

Det ekonomiska läget gör det svårt att genomföra förbättringar i fråga om
studiemedelssystemet. Desto angelägnare är det att den försämring av
värdebeständigheten som regeringen föreslår avvisas. Skulle den ha varit i
kraft sedan januari 1977, hade studiemedlen nu varit betydligt lägre (ca
10%). Vi avvisar regeringens förslag. Yrkandet härom följer av vårt
ställningstagande till det nya basbeloppet, vilket framläggs i annan
motion.

2.2 I propositionen signalerar regeringen även att studiemedel skall räknas
som inkomst vid prövning av bostadsbidrag. Denna fråga avser bostadsministern
återkomma till i budgetpropositionen 1981. Likväl finns det
anledning att redan i detta sammanhang redovisa vissa synpunkter på det
kommande förslaget.

I dagens läge kan en studerande ha fulla studiemedel (ca 21 000 kr.) och
inkomst av förvärvsarbete (ca 8 000 kr./halvår) samt dessutom få bostadsbidrag.
Det disponibla beloppet (före skatt) utgör ca 37 000 kr. En
förvärvsarbetande utan barn kan ha högst 29 000 kr. i inkomst och få
oreducerat bostadsbidrag. Även förandra familjetyper uppstår motsvarande
skillnader.

Studiemedelssystemet bygger på förutsättningen att den studerande under
ferietiden svarar för sin egen försörjning. Flertalet studerande arbetar också
under ferierna, många även parallellt med studierna. Genomförs regeringsförslaget
i denna del och en samtidig sänkning av inkomstgränsen för
oreducerat bostadsbidrag för ensamstående utan barn. torde effekten bli att
förvärvsinkomster redan över 4 000-5 000 kr. reducerar bostadsbidraget.

Det kan anföras skäl för en samordning av inkomstgränsen för studerande
och förvärvsarbetande. En sadan samordning bör dock ske pä så sätt att de
studerande kan ha förvärvsarbete av normal omfattning och fortfarande vara
berättigade till bostadsbidrag i nuvarande omfattning.

2.3 Medan fördelnings- och utbildningspolitiska skäl således talar emot de
av regeringen föreslagna åtgärderna finns det däremot anledning att göra en
besparing som enbart riktar sig mot de högre inkomsttagarna. I väras
genomdrev regeringen ett totalt slopande av äktamakeprövningen vid

Mot. 1980/81:74

beviljande av studiemedel. Som vi påtalade i motion 1979/80:1174 var det en
åtgärd som gynnade inkomsttagare franca 110 000 kr. i årsinkomst och uppåt
och allra mest från ca 160 000 kr. i årsinkomst. Vi anförde dä att även om
jämställdhetsskäl kunde anföras för åtgärden, mäste man också beakta de
fördelningspolitiska effekterna. Med den sparplan som regeringen nu lägger
fram kan ett återinförande av äktamakeprövningen inte väcka någon gensaga
från fördelningspolitiska synpunkter.

Riksdagen bör därför begära att regeringen i 1981 års budgetproposition
återkommer med förslag av innebörd att makes inkomst och förmögenhet
skall från den 1 juli 1981 beaktas vid prövning av studiemedel i den
utsträckning som gällde intill den 30 juni 1979. Detta kan beräknas medföra
ett minskat medelsbehov under anslaget Studiemedel m. m. med ca 40 milj.
kr.

2.4 Vi vill i detta sammanhang också peka på en annan, ehuru marginell,
möjlighet att öka intäkterna på det studiesociala området. Studiestödslagen
innehåller bl. a. regler om s. k. tilläggsavgift för kvarstående avgift vid
återbetalning av studiemedel. Denna är 9 öre för varje hel krona, dock minst
10 kr. Riksdagen uttalade sig våren 1980 för en höjning av den s. k.
påminnelseavgiften till 15 kr. Vi förordar, bl. a. i anslutning till förslagen i
proposition 1980/81:16, att beloppet 9 öre per krona höjs till 10 öre. Vi anser
vidare att miniminivån för dessa avgifter bör vara densamma och att
tilläggsavgiften därför bör höjas till 15 kr. Regeringen bör återkomma med
förslag härom i budgetpropositionen. F. n. erhålls i tilläggsavgift ca 700 000
kr. Vi beräknar merintäkten till ca 100 000 kr.

Det finns också anledning att fästa uppmärksamheten pä de problem som
finns beträffande återbetalning av studiemedel av dem som bosätter sig
utomlands. Enligt uppgift är det en mycket stor andel av dem som inte betalar
sina studiemedel som är bosatta utomlands. Av dessa finns en stor grupp i de
nordiska länderna.

Centrala studiestödsnämnden har i sin anslagsframställning för budgetåret
1980/81 tagit upp frågan om att undersöka möjligheterna att anlita exekutiva
myndigheter i de andra nordiska länderna. Regeringen har inte redovisat sin
syn på CSN:s framställning. Vi finner det angeläget att man undersöker om
den av CSN föreslagna vägen är tillämplig. Ett ytterligare ökat inflöde av
återbetalningsmedel skulle då kunna bli resultatet. Vad vi här anfört bör ges
regeringen till känna.

3 Vuxenutbildning

I propositionen fortsätter regeringen attackerna mot den år 1975 beslutade
vuxenstudiestödsreformen. Genom detta riksdagsbeslut kompletterades
1960-talets utbildningsorganisatoriska insatser för den vuxna generationen
med studiesociala åtgärder, särskilt anpassade för den. Det hade länge stått
klart att sådana var nödvändiga om man skulle uppnå målen att brygga över

Mot. 1980/81:74

generationsklyftorna när det gällde utbildningstillfällen samt att skapa ett
fungerande system med återkommande utbildning.

1975 års reform innebar att löntagarna genom en särskild vuxenutbildningsavgift
(först 0.15 %. nu 0,25) var beredda att avstä löneutrymme för
denna jämlikhetsreform. Avgiften jämte de skattemedel som beräknades
löpa på de olika formerna av vuxenstudiestöd skulle användas för olika
insatser.

I vissa avseenden har man konstaterat svårigheter att utnyttja de medel främst
för timstudiestödet som skall användas för att ersätta cirkeldeltagare
som vid studier förlorar arbetsinkomst - som stått till förfogande. Olika
faktorer har medverkat härtill, främst av organisatorisk natur. Att inkörningsproblem
finns vid en reform av detta slag är ju inte heller ovanligt.
Denna reform har också mötts av en stark propaganda främst från Svenska
arbetsgivareföreningen. Denna ovilja att i praktiken respektera riksdagens
beslut har naturligtvis varit en bidragande orsak till att man hittills inte
lyckats genomföra planerad studieverksamhet i full utsträckning.

Utbildningsministern hänvisar som skäl för att beröva löntagarna 70 milj.
kr. till att timstudiestöden tidigare år underutnyttjats.

Man kan emellertid konstatera att utnyttjandet successivt förbättrats.
Utnyttjandegraden har under de tre senaste åren stigit, t. ex. för timstudiestöd
från ca 40 % till ca 80 % av tillgängliga medel.

F. n. disponeras ca 74 milj. kr. för timstudiestöd och ca 70 milj. kr. för
dagstudiestöd. Härtill kommer 35 milj. kr. för uppsökande verksamhet
m. m. I anslagsframställningen för 1981/82 räknar centrala studiestödsnämnden
med att vuxenutbildningsavgiften med oförändrade regler skall ge
ytterligare ca 60 milj. kr. att disponera. Någon utökning av antalet stöd
föreslås ej, endast en viss uppräkning av stödbeloppen. Genomförs
regeringens förslag kommer ett lägre belopp att stå till förfogande nästa år än
f. n. Konsekvenserna härav redovisas inte av utbildningsministern.

Regeringen tycks således ha dragit slutsatsen att vuxenstudiestödsreformen
bör urholkas ordentligt. Man har nämligen vidtagit fyra åtgärder som
alla, principiellt och praktiskt, har denna innebörd och som strider mot de
grundläggande intentionerna med 1975 års reform.

För det första får företagarorganisationerna medel till sina utbildningsåtgärder
från vuxenutbildningsavgiften. Som vi flera gånger påpekat innebär
detta att man förbrukar löntagarnas pengar för företagarnas önskemål. Aven
om det rör sig om begränsade belopp strider det mot grundprincipen för
finansieringen.

Vi har tidigare framhållit att regeringens linje vore logisk om också
egenföretagarna erlade vuxenutbildningsavgift.

För det andra slopade den borgerliga riksdagsmajoriteten fr. o. m.
innevarande budgetår systemet att för vuxenstudiestöd skall disponeras de
skattemedel som faller på de olika formerna av vuxenstudiestöd. Som vi
visade i motion 1979/80:1174 rör det sigom belopp om 100-125 milj. kr. som

Mot. 1980/81:74

rätteligen borde ha stått till förfogande för vuxenstudiestöd. Skillnaden på
budgeten är dock mindre, högst 50 milj. kr. Det beror på att den borgerliga
regeringen ej ökat på dessa skattemedel under tidigare år.

För det tredje beslöts, också från 1980/81, att den ersättning som utgår till
de deltagare i den s. k. analfabetundervisningen som har förlorad arbetsförtjänst
skall betalas av vuxenutbildningsavgiften.

För det fjärde föreslås nu att riksdagen skall godkänna att ytterligare 70
milj. kr. undandras från vuxenstudiestöd.

Om den ursprungligen avsedda principen hade tillämpats skulle för
1981/82 ca 750-775 milj. kr. stå till förfogande för vuxenstudiestöd i olika
former samt administrationen av dessa. Med tillämpning av regeringens
principer blir beloppet i stället ca 560 milj. kr. (Vid dessa beräkningar har
uppgifterna hämtats ur centrala studiestödsnämndens anslagsframställning
för nästa budgetår.) Det är således ett belopp om ca 200 milj. kr. som tas ifrån
löntagarna. Detta skulle givetvis kunna räcka till att bygga ut, i stället för att
inskränka, de studiesociala insatserna för de vuxna.

Med det statsfinansiella läge som den borgerliga politiken skapat är det
tyvärr inte möjligt att i ett slag anvisa de medel för vuxenstudiestöd som en
strikt tillämpning skulle leda till. Riksdagen bör dock nu dels avslå
regeringens aktuella förslag, dels begära en plan av regeringen i 1981 års
budgetproposition om successiv återgång till principen att från vuxenutbildningsavgiften
skall finansieras särskilt vuxenstudiestöd, timstudiestöd och
dagstudiestöd samt administrationen m. m. av dessa.

4. Sammanfattning

Regeringen föreslår inom socialförsäkringsutskottets verksamhetsområde
vad avser studiestöd således försämringar dels genom de ändrade grunderna
för studiemedlens värdebeständighet, dels genom att 70 milj. kr. av
vuxenutbildningsavgiften skall användas för annat ändamål. Effekten av den
först nämnda åtgärden anges ej. Vi avstyrker båda dessa förslag. Vi förordar i
stället att en omprövning sker av reglerna för den s. k. äktamakeprövningen,
vilket uppskattas ge en besparing om 40 milj. kr. Vi har därutöver förordat en
höjning av tilläggsavgiften för kvarstående avgift och beräknat de ökade
intäkterna i anledning härav till 100 000 kr. Det minskade utflöde av
studiemedel med 35 milj. kr. som den av regeringen föreslagna neddragningen
av högskolans intagningskapacitet anges leda till har i sak behandlats
av socialdemokraterna i utbildningsutskottet.

Till regeringens aviserade men nu ej framlagda förslag om att studiemedel
skall räknas som inkomst även vid prövning av rätt till inkomstprövat tillägg i
studiehjälpen avser vi att återkomma sedan regeringens förslag redovisats för
riksdagen.

Mot. 1980/81:74

5 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen

1. begär förslag av regeringen om återgång till de regler om
äktamakeprövning i studiemedelssystemet vilka gällde den 30
juni 1979.

2. begär förslag av regeringen om höjning av tilläggsavgiften för
kvarstående avgift vid återbetalning av studiemedel enligt vad
som anförts i motionen.

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om återbetalning av studiemedel,

4. avslär regeringens förslag att 70 000 000 kr. av de medel som
flyter in frän vuxenutbildningsavgiften budgetåret 1981/82
används för att finansiera andra vuxenutbildningsändamål än
vuxenstudiestöd och administration av dessa,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om plan för successiv återgång till principen att från vuxenutbildningsavgiften
skall finansieras särskilt vuxenstudiestöd,
timstudiestöd och dagstudiestöd samt administrationen m. m.
av dessa.

Stockholm den 6 november 1980

SVEN ASPLING (s)

HELGE KARLSSON (s)

DORIS HÅVIK (s)

BÖRJE NILSSON (s)

RALF LINDSTRÖM (s)

LARS-ÅKE LARSSON (s)

SUNE JOHANSSON (s)

KERSTIN ANDERSSON (s)
i Kumla

MARTIN SEGERSTEDT (s)
NILS-OLOF GUSTAFSSON (s)
INGEGERD ELM (s)

LENA ÖHRSVIK (s)

ULLA JOHANSSON (s)
LARS-ERIK LOVDEN (s)

»O I AB föKK2 Stockholm IMXO