4

Motion

1980/81:7

av Jörgen Ullenhag

med anledning av proposition 1980/81:5 om ändring i läkemedelsförordningen

Flera viktiga remissinstanser riktar en stark kritik mot de utredningsförslag
som bildar utgångspunkt för propositionen.

Sveriges läkarförbund går emot utredningens förslag till generell lagändring
för användning av injicerbara naturmedel. I propositionens remisssammanställning
heter det vidare: ”Förbundet framhåller att största möjliga
hänsyn till patientens önskemål alltid måste tas men att läkarens ansvar för
sin patients säkerhet är ett lika viktigt humanitärt krav att tillgodose. Det kan
därför inte vara etiskt acceptabelt för läkarkåren att medverka till injektion
av naturmedel med oklar sammansättning. Enligt förbundets uppfattning
kräver hänsyn till patientens säkerhet att naturmedel för injektion inte
legaliseras, förrän de underkastats betryggande kontroll. Kraven måste här
sättas betydligt högre än för naturmedel som intas genom munnen vilket
skulle medföra krav på ökade resurser vid socialstyrelsens läkemedelsavdelning.”

Läkarsällskapet kan med hänsyn till psykologiska aspekter av humanitära
skäl acceptera att tillstånd beviljas för injektion av naturmedel efter särskild
ansökan och med stor restriktivitet. Förutsättningen skall vara att preparatet
inte medför hälsorisker då det underkastas samma kontroll som andra
injektionsvätskor.

Läkarsällskapet hävdar vidare, i motsats till utredningen, att THX
tillverkas under sådana förhållanden och ger dokumenterade biverkningar i
sådan omfattning och medför sådana hälsorisker att det inte bör komma till
användning för injektion. Motsvarande förhållanden, säger man, tolereras
inte för någon form av injektionsterapi inom offentlig sjukvård.

I en mot propositionen mycket kritisk ledare i Läkartidningen (34/80)
säger man att det, om lagförslaget går igenom, inte blir svårt att finna nya
overksamma och ofarliga natursubstanser som genom försåtlig marknadsföring
för svårt sjuka patienter kan framstå som ett sista halmstrå: "Vern
kommer då, utan stöd av en förnuftig lagstiftning, att kunna stå emot det
tryck som en opinion kan resa mot försvarare av "den förstockade och
doktrinära skolmedicinens’ torra krav på vetenskap och beprövad erfarenhet.”

Den föreslagna läkemedelsförordningen blir generell för injektionspreparat
av naturmedelstyp. Mycket talar för att den förändringen får mycket stor
betydelse också för helt andra verksamheter än THX-injiceringen. En mera
vidsträckt användning av preparaten blir desto mera trolig eftersom det i

Mot. 1980/81:7

5

propositionen inte ställs något krav på att medlen endast bör få utlämnas till
läkare som erhållit tillstånd att använda naturmedel för injektion. Detta och
andra krav i syfte att skärpa kontrollen framfördes i remissvaret från
socialstyrelsen, vilken i övrigt i många stycken avvisade utredningens
förslag.

Enligt propositionen skall den som använder naturmedel för injektion
informera patienten om att medlet inte kunnat visas ha någon medicinsk
verkan och om eventuella risker för biverkningar. Patienter får alltså en
behandling som måste förenas med upplysning till patienten om dess
verkningslöshet. Det blir den egendomliga konsekvensen.

Samhället ställer i dag i princip hårda krav både på de personer som får
behörighet att utöva läkaryrket och på de företag som framställer läkemedel.
Att dessa krav ställs beror inte på byråkratisk klåfingrighet eller på någon
okänslighet när det gäller att inkräkta på människors frihet. Tvärtom ställs
dessa krav i syfte att skydda den enskilda människan och särskilt att skydda
människor som på grund av sjukdom befinner sig i svåra situationer.

Ett av de fundamentala krav samhället ställer på såväl läkare som
läkemedelsförsäljning är att behandlingen av patienten skall grundas på vad
den medicinska vetenskapen givit för resultat. De problem som uppstår när
det gäller naturmedel för injektion kan illusteras med förhållandet att ett
registrerat läkemedel, som vid senare prövning inte visat sig vara verksamt,
dras in. Ett naturmedel som redan från början bedöms som icke verksamt
skulle - om propositionens förslag genomförs - få bli kvar.

Propositionen har ett vällovligt humanitärt syfte. Frågan om legalisering
av naturmedel för injektion rymmer många aspekter och är svår. Med
hänvisning till vad sakkunniga remissinstanser har anfört finner jag dock att
bristerna i propositionen vid en samlad bedömning är så stora att den inte bör
föranleda lagstiftning.

Med hänvisning till vad jag ovan anfört hemställs

att riksdagen avslår regeringens proposition 1980/81:5.

Stockholm den 16 oktober 1980

JÖRGEN ULLENHAG (fp)

GOT AB 65678 Stockholm 1980