11

Motion

1980/81:60

av Georg Andersson

med anledning av proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten,
m. m.

Angående speciallärarutbildning i Umeå högskoleregion

I en strävan att ge Norrland någorlunda likvärdiga förhållanden, jämfört
med den övriga delen av landet, när det gäller utbildning för undervisningsyrken,
har under en lång följd av år skett en successiv utbyggnad av bl. a.
lärarutbildningen vid Umeå universitet.

Sedan 1971 har utbildningen i Umeå av lärare för elever med olika typer av
handikapp byggts ut från 48 årsstudieplatser till att i dag omfatta 238
årsstudieplatser. Detta innebär att speciallärarlinjen vid institutionen
lärarhögskolan inom Umeå universitet i dag utbildar speciallärare för alla
handikappområden utom för hörselskadade.

Som en särskild tillgång har man betraktat utbildningsgren 3 för utbildning
av lärare för psykiskt utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna. Denna
utbildningsgren har också under två år kompletterats med en enstaka kurs
om 20 poäng rörande särskilt förståndshandikapp (30 studieplatser). Landets
rikscentral för läromedel för utvecklingsstörda, RPH-Sär. ligger också i
Umeå och utgör en extra resurs för en adekvat och aktuell utbildning inom
just detta handikappområde.

Regeringen föreslår nu i sin sparplan

o att utbildningsgren 1 minskar i omfattning på ett sådant sätt att det för
Umeås del kan innebära en nedskärning från 144 årsstudieplatser till 90,
för den grundläggande 20-poängsutbildningen,
o att Umeå inte får påbyggnadsutbildningen om ytterligare 20 poäng för
elever inom särskolan och grundskolan "med uttalade svårigheter”,
o att Umeå förlorar den särskilda decentraliserade speciallärarutbildningen
på gren 1 om 36 årsstudieplatser.

Minskningen av årsstudieplatser i den grundläggande utbildningen på gren
1, tillsammans med nedläggningen av den särskilda speciallärarutbildningen,
innebär att Norrland förlorar totalt 90 årsstudieplatser, varav 68 som annars
givit behöriga speciallärare (3- och 4-tjänster).

Som argument för att de 180 platserna för påbyggnadsutbildning bör
koncentreras endast till Stockholm, Lund och Göteborg anförs att man
därigenom möjliggör ”nödvändig integrering med övriga grenar inom
speciallärarutbildningen”.

Om detta är ett viktigt skäl måste vi påpeka att även Umeå har tre

Mot. 1980/81:60

12

utbildningsgrenar. varav en för just särskolans lärare, nämligen gren 3 med
utbildning för säväl sjukhus, lekotek och träningsskola som yrkes- och
verksamhetsträning. I Malmö saknas utbildning för träningsskolan. Dessutom
är Umeå den enda av utbildningsorterna som har RPH-Sär. Gren
3-utbildningen i Umeå har också funnits längre än gren 3 i Göteborg, som
saknar utbildning för sjukhus/lekotek.

När det gäller resurser för att utbilda lärare för "elever med uttalade
svårigheter" är Umea särskilt väl lämpat också pa grund av att man där
kommit långt med utvecklingen av den s. k. samordnade habiliteringen och
har en alldeles utmärkt habiliteringsinstitution med stora resurser (nybyggd
för 10.5 milj. kr.).

Tillkomsten av den särskilda decentraliserade speciallärarutbildningen
berodde just pä de s. k. Norrlandsproblemen. Där finns ett stort antal
obehöriga speciallärare med minst tre års tjänstgöring som bor på stort
avstånd från närmaste utbildningsort. Genom denna utbildnings varvade
uppläggning med återkommande teoristudier, B-avdrag under endast en
termin samt enbart lärare 1 och 2 som målgrupp blir den en utbildning som
ger de flesta behöriga speciallärarna till absolut lägsta kostnad för
statsverket.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer jag

1. att riksdagen beslutar att Umeå universitet tilldelas 30 platser
av de i proposition 1980/81:20 föreslagna utbildningsplatserna
för påbyggnadsutbildning inom speciallärarutbildningen,

2. att riksdagen beslutar att Umeå får behålla den särskilda
decentraliserade speciallärarutbildningen med ett intag av 24
studerande.

Stockholm den 6 november 1980

GEORG ANDERSSON (s)