Mot. 1980/81
54-57

Motion

1980/81:54

av Lars Werner m. fl.

med anledning av proposition 1980/81:26 om överenskommelse
angående Sölvbackaströmmarna

I en fyrpartimotion.^OS (c, vpk, s, m), och en partimotion 2406 (c) till
1978/79 års riksmöte krävdes att riksdagen skulle uttala sig för att
Sölvbackaströmmarna i övre Ljungan skulle undantas från vattenkraftsutbyggnad.

Riksdagen beslutade den 21 november 1979 att åtgärder skulle vidtas av
regeringen för att nå en överenskommelse med Trångfors AB om att bolaget
skulle avstå från den rätt till utbyggnad som folkpartiregeringen medgett den
8 mars 1979.

Detta riksdagens beslut uppfattades i vida kretsar som ett bra beslut som
väl sammanföll med tidigare ställningstaganden och en överväldigande
majoritet av den berörda befolkningens uppfattning. Folkpartiregeringens
panikartade beslut att tillåta en utbyggnad uppfattades i allmänhet som en
rejäl miss i handläggningen, och man förväntade sig en snabb omprövning,
men det blev som bekant inte fallet. Riksdagens ställningstagande den 21
november 1979 blev därför den enda möjligheten att stoppa en utbyggnad.

I regeringens proposition 1980/81:26 redovisas nu resultatet av de
överläggningar som varit med Trångfors AB (och dess moderbolag Sydkraft
AB), och man föreslår nu en utbyggnad enligt ett s.k. minimitappningsalternativ
och en ekonomisk ersättning till bolaget med 67,7 milj. kr.

Landshövding Ingvar Gullnäs synes inte, i sin egenskap av regeringens
utredningsman, ha ägnat arbetet med att uppfylla riksdagsmajoritetens
intentioner och direktiv det utrymme som varit befogat. Riksdagens
uttalande om att ”få till stånd en överenskommelse om att arbetena avbryts
och bolaget avstår från sin rätt” har utredaren inte ansett vara möjligt att
fullfölja då det gäller att avstå från utbyggnadsrätten. Utredaren har inte
ansett det falla inom sitt uppdrag att söka medverkan från statens
vattenfallsverk i detta syfte!

Jordbruksministern Anders Dahlgren, som rimligtvis noggrant bör ha följt
utredningsarbetet, har tydligen inte heller tagit något konkret initiativ i syfte
att verkligen komma överens om ersättningskraft till bolaget i stället för
Sölvbacka.

Vpk:s riksdagsgrupp krävde i en skrivelse den 8 oktober 1980 till
jordbruksministern en utförlig redovisning av ett sedan månader tillbaka
diskuterat alternativ gällande Karseforsen och Laholmsfallet i Lagan.

Alternativet skulle innebära att Trångfors moderbolag Sydkraft tar över de

1 Riksdagen 1980/81. 3 sami. Nr 54-57

Mot. 1980/81:54

2

två kraftverken mot att Trångfors avstår från att bygga ut Sölvbackaströmmarna.
Vidare begärdes att jordbruksministern skulle låta redovisa vad
Sydkraft betalar till Vattenfall för arrendet av de båda kraftverken.

Nu har det i pressen (DN 18.10.1980) redovisats att de två kraftverken
Karsefors och Laholm i Lagan, som Sydkraft arrenderar sedan 1920-talet av
Vattenfall, kostar Sydkraft endast 173 500 kr. per år. Denna summa bör då
jämföras med de fantasibelopp som redovisas i regeringens proposition som
rimliga ersättningsbelopp för att avstå från utbyggnad av Sölvbacka - 286
milj. kr. eller med de 67,7 milj. kr. som regeringens föreslag till
minimitappningsalternativ skulle kosta.

De ekonomiska resonemang och kalkyler sorn redovisas i propositionen är
så dåligt underbyggda, så subjektiva och bolagstillvända att man förvånas
över hur utredaren och regeringen kunnat godta sådana beräkningar som
underlag för ett regeringsförslag till riksdagen. Ersättningsberäkningarna
förtjänar knappast att allvarligt diskuteras annat än som uttryck för
våldsamma överdrifter beträffande produktions- och förväntningsvärden
grundade bl. a. på hårt kritiserade och starkt ifrågasatta värderingar och
beräkningar från konsekvensutredningen angående elförbrukning, kolpriser
etc.

Vi kan inte acceptera den uppskattning av kostnaderna för Sölvbackas
räddning som Gullnäs gjort isin utredning. Den angivna kostnaden, 286 milj.
kr., är orimligt hög. Beräkningen av ersättning till Trångfors AB för
nedlagda kostnader och för annullering av kontrakt kan inte godtas, bl. a.
med hänsyn till att befintlig utrustning kan användas på annat håll. Det
förefaller vidare som om Gullnäs räknat med ersättning till bolaget för
kostnader de lagt ned även före regeringsbeslutet om ^byggnadstillstånd
den 8 mars 1979, vilket givetvis inte kan godkännas.

Vi anser sålunda att riksdagen skall avslå regeringens förslag både då det
gäller att godkänna i propositionen föreslagen överenskommelse med
Trångfors AB och då det gäller att anvisa reservationsanslag till ersättning.
Det enda rimliga i nuläget är, enligt vår mening, att tillsätta en ny utredning
för att fullfölja förhandlingarna med Trångfors AB i syfte att nå en
överenskommelse som innebär att någon utbyggnad av Sölvbackaströmmarna
inte kommer till stånd. Därvid måste man i första hand eftersträva att få en
överenskommelse om ersättningskraft under medverkan från statens vattenfallsverk.
Sådana förhandlingar bör kunna slutföras till den 1 december 1981,
dvs. den tidpunkt då Sölvbacka enligt de första utbyggnadsplanerna skulle
stå klart.

Beträffande de i propositionen förordade riktlinjerna inom den fysiska
riksplaneringens ram som innebär att Ljungans källflöde ovanför Storsjön
undantas från utbyggnad har vi från vpk ingen erinran att göra utan godtar
detta förslag.

Varje lösning på Sölvbackaproblemet som görs över huvudet på den
berörda befolkningen och är mot dess vilja är dåliga lösningar. Att gå emot

Mot. 1980/81:54

3

befolkningens i Storsjö kapell med omnejd klart uttalade protester mot en
utbyggnad skulle - mot bakgrund av vad som tidigare förevarit och mot
bakgrund av de nya fakta och nya omständigheter som kan redovisas efter
regeringsbeslutet 1979 - vara en klar utmaning och ett övergrepp mot en hel
bygd och mot den mycket breda och kraftiga opinionen som i tio års tid
kämpat för att bevara Sölvbackaströmmarna.

Lokala opinioner måste tillmätas betydelse inte bara i regeringsdeklarationer,
valprogram och uttalanden utan också i praktisk handling. Demokrati,
miljö- och förnuftsskäl måste få bestämma, inte kraftverksintressena.
En utbyggnad enligt regeringens s.k. minimitappningsalternativ kan få en
förödande verkan för fisket och får andra negativa effekter för naturskyddet
och miljön. Rennäringen skulle drabbas hårt bl. a. genom förstörda
flyttningsvägar. Därtill kommer att en utbyggnad av Sölvbacka skulle få en
mycket liten betydelse från både sysselsättnings- och energisynpunkt.

Med hänvisning till ovanstående föreslås

1. att riksdagen avslår proposition 1980/81:26 i vad gäller bemyndigande
för regeringen att godkänna en överenskommelse om
en begränsad utbyggnad av Sölvbackaströmmarna,

2. att riksdagen i konsekvens härmed avslår förslaget om ett
reservationsanslag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
tidigare uppdrag om förhandlingar i syfte att förhindra en
utbyggnad av Sölvbackaströmmarna snarast bör fullföljas,

4. att riksdagen godkänner de förordade riktlinjerna beträffande
Ljungans vattensystem ovanför Storsjön.

Stockholm den 29 oktober 1980
LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk) BERTIL MÅBRINK (vpk)

EVA HJELMSTRÖM (vpk) TORE CLAESON (vpk)

SVEN HENRICSSON (vpk)