5

Motion

1980/81:440

av Hans Petersson i Hallstahammar m. fl.
om ett levande svenskt bruksgrafiskt museum

Den svenska boktryckarkonstens historia omspänner om två år exakt
femhundra år. 1483 inkallades lybeckaren Johan Snell, tillika Danmarks
förste boktryckare, till Stockholm för att åt domkapitlet ombesörja tryck av
liturgiska skrifter. Detta år utkom Dialogus Creaturarum och året därpå en
mässbok för Uppsala stift. 1495 utkom den första boken på svenska, satt och
tryckt av Snells efterföljare Johan Fabri.

Konsten att med lösa, utbytbara metalltyper mångfaldiga skrifter till ett för
den läsande allmänheten rimligt pris har medverkat till att vår historia har
kunnat bevaras till eftervärlden och breddat vägen för demokratin. I dagens
massmediainriktade samhälle trängs boktryckarkonsten mot väggen av en
högrationell och alltmer centralstyrd grafisk industri, baserad på datorteknologi.
Vad som i detta läge vunnits i fråga om kapacitet och omfång har ofta
skett till priset av en allmän kvalitetsförsämring, undantagsvis uppvägd av
enstaka kvalitetsprodukter som endast kan nå ett begränsat fåtal.

En yrkeskår, som f. ö. var den första att fackligt organisera sig i vårt land
och upplärd inom en månghundraårig tradition av kvalitetsmedvetande och
yrkesstolthet, efterträds i dag av en annan som, till följd av produktionskraven,
har få tillfällen att till fullo utnyttja de möjligheter till en kvalitetspräglad
brukskonst som även den nya tekniken kan förverkliga om den används
på rätt sätt. Faran för en estetisk och i vidaste mening humanistisk utarmning
är stor - för att inte säga överhängande.

En medveten politik måste skapas för att bruksgrafiken skall undvika att
hamna i en historielös fälla. Dess syfte bör vara att till dagens och
morgondagens generationer bevara och vidareföra äldre yrkestraditioner
och på ett levande sätt förmedla kunskaper så att kvalitetskravet på den
grafiska industrin kan bibehållas.

Erfarenheter som i snart femhundra år styrt kvalitetstrycket måste utgöra
aktiva korrelat till de nya förutsättningar under vilka den grafiska industrin
arbetar i dag. De måste utgöra källorna till en fruktbar dialog mellan utövare
och ett läsande folk.

Metoderna för att konkretisera denna politik är många. Vpk vill för sin del
peka på det frivilliga och oegennyttiga arbete som på olika håll pågår i vårt
land att söka enas om ett förslag till ett levande svenskt bruksgrafiskt
museum:

Inom Stockholms Typografiska gille under dess ordförande Stig J. Hedén,
inom Konsthögskolans grafiska avdelning under professor Nils G. Stenqvist,
inom Skansen och Officina Typografica, inom Kulturen i Lund och på

Mot. 1980/81:440

6

Nyköpings museum under professor Göran Axel-Nilsson pågår diskussioner
och utredningsarbete som skulle behöva samordnas. Här skall också nämnas
Grafiska fackförbundet och Grafiska faktorsförbundet som i kongressmotioner
och förbundspress förmedlat vikten av att något positivt måste ske
snart.

Vpk stöder detta arbete fullt ut. De grafiskt-tekniska förutsättningarna
och den kulturhistoriska och tekniskt-historiska forskningen finns tillgängliga.
Värdefulla samlingar av såväl tryck som maskiner och instrument finns
spridda på olika platser: Skansen, kungliga biblioteket, Tekniska museet,
Tyresö slott, för att nämna några. Utanför Sandviken finns ett komplett
tryckeri som sedan 1969 står igenbommat i väntan på ett förslag till
användande.

Vad som däremot är av vikt att omedelbart åtgärda är bevarandet av den
ännu levande boktryckeritradition, de ännu levande yrkesmänniskor som
skulle kunna uppskola den museipersonal utan vilken det bruksgrafiska
museet skulle bli en enbart dokumenterande och död institution. Vpk menar
att denna personal, förutom sin pedagogiska uppgift, även skulle kunna vara
den svenska museivärlden behjälplig med framställningen av grafiskt
högtstående tryck, som kataloger, matriklar, affischer osv.

Vpk anser att ett bruksgrafiskt museum bör omfatta:
forskning kring de bruksgrafiska konsterna,
samlande och dokumenterande av svenskt tryck,

en levande maskinpark och en komplett tryckerianläggning, med sätteri,
tryckeri, klichéframställning och bokbinderi,
en avdelning för affischkonst samt
ett bibliotek med tidskriftsrum.

Vi anser att en kommitté omedelbart bör tillsättas för att utreda och ställa
ett konkret förslag om ett svenskt bruksgrafiskt museum. Kommittén bör
bestå av personer som redan aktivt visat sig besitta kunskaper i ämnet,
exempelvis representanter för Stockholms Typografiska gille, Tekniska
museet i Stockholm, Kulturen i Lund, Nyköpings museum, Grafiska
faktorsförbundet, Grafiska fackförbundet, Karlshamns typografiska
museum, Grafiska yrkesskolorna samt en representant för vardera byggnadsstyrelsen,
statens konstmuseer och skolöverstyrelsen.

Kommitténs första uppgift bör bli att till 500-årsjubileet av svensk
boktryckarkonst i en utställning dokumentera dess historiska utveckling.

Kommittén bör kunna ges befogenhet att uppta förhandlingar med
byggnadsstyrelsen om en lämplig lokal för museet. Det torde vara möjligt att
en sådan lokal står att få på Skeppsholmen i Stockholm.

Med hänvisning till ovanstående föreslås
att riksdagen beslutar

1. att hos regeringen hemställa om tillsättande av en kommitté
med uppgift att utreda och utarbeta förslag om ett svenskt
bruksgrafiskt museum i enlighet med vad som anförs i

Mot. 1980/81:440

motionen,

2. att erforderliga medel ställs till kommitténs förfogande.
Stockholm den 20 januari 1981

HANS PETERSSON (vpk)
i Hallstahammar

EVA HJELMSTRÖM (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk)

RAUL BLUCHER (vpk) NILS BERNDTSON (vpk)

SVEN HENRICSSON (vpk)