14

Motion

1980/81:42

av Bonnie Bernström m. fl.

med anledning av proposition 1980/81:10 om ändring i kreditupplysningslagen
(1973:1173), m. m.

I kreditupplysningslagen finns en bestämmelse (9 §) av innebörd att s. k.
personupplysning av kreditupplysningsföretag inte skall utlämnas till annan
än den som för kreditprövning eller Ijknande ändamål har behov av
upplysningen.

Datainspektionen, som är tillsynsmyndighet enligt kreditupplysningslagen,
har 1979 meddelat vissa föreskrifter för tillämpning av lagen,
innebärande bl. a. att då en gift person söker kredit detta inte anses innefatta
behov för kreditgivaren att också ta personupplysning på den kreditsökandes
make/maka.

Föreskriftens innebörd blir att den icke kreditsökande makens kreditvärdighet
inte kan utnyttjas ensidigt av den kreditsökande maken utan andra
makens vilja och vetskap. Söker makarna däremot gemensamt en kredit är
det givetvis inget som hindrar att personupplysning tas på båda makarna.

Föreskriften innebär vidare en förändring av tidigare vanligt bruk att ta
upplysning på båda makarna och i förekommande fall reellt binda upp båda
makarnas ekonomi genom en kredit som begärts blott av den ena maken,
som givetvis formellt blir ensam ansvarig för krediten (från s. k. hushällsgäld
bortses i detta sammanhang), ehuru krediter reellt belastar båda makarnas
ekonomi. Datainspektionens föreskrift har således bl. a. haft den effekten
att makarnas ekonomi inte fritt kan styras av den ene maken och är med
andra ord befrämjande för jämställdheten mellan könen. Vardera maken
skall själv bestämma huruvida och i vad mån hans/hennes kreditvärdighet
och ekonomi skall tas i anspråk för en viss kredit.

I förenämnda proposition föreslås vissa ändringar i kreditupplysningslagen,
såvitt avser 9 § dock endast av redaktionell natur. Trots detta gör
departementschefen i propositionen (s. 60) vissa uttalanden om hur han
anser att 9 § bör tolkas såvitt rör äktamakeupplysningar. Dessa uttalanden
är, såvitt vi kan se, vad som kallas lagstiftning genom motivuttalanden i
efterhand. Det kan knappast betraktas som rättskälla, det blir uttalanden av
departementschefen som riksdagen inte står bakom. Riksdagen har, såvitt vi
förstår, egentligen inte anledning att befatta sig med dylika uttalanden som
således inte står i förbindelse med någon samtidig ändring i den kommenterade
lagbestämmelsen i sak.

För att undvika missförstånd bland dem som berörs av ifrågavarande
lagbestämmelse och av i anslutning därtill av datainspektionen meddelade
tillämpningsföreskrifter, bör dock själva sakinnehållet i departementsche

Mot. 1980/81:42

15

fens uttalanden inte få stå opåtalat, då det skulle motverka strävan efter
ekonomisk jämställdhet mellan könen.

Enligt den i propositionen framförda tankegången är det godtagbart att
kreditupplysningsföretag utlämnar personupplysningar om bägge makarna i
vissa fall så att en gift kredittagare med utnyttjande av båda makarnas
kreditvärdighet enligt inhämtade kredituppysningar reellt tar båda makarnas
ekonomi i anspråk utan den andra makens hörande och än mindre dennes
underskrift. Det bör ingalunda vara riksdagens ståndpunkt att den ena
maken ekonomiskt skall kunna binda den andra maken utom såvitt avser
s. k. hushållsgäld och således ogillar vad departementschefen uttalat om
äkta- makeupplysningar på s. 60 i propositionen.

Vi hemställer därför

att riksdagen uttalar att en kreditansökan från ena maken endast
skall kunna motivera personupplysning om den kreditsökande
maken, inte om den andra maken/makan.

Stockholm den 22 oktober 1980

BONNIE BERNSTRÖM (fp)
BIRGITTA RYDLE (m)
KARIN NORDLANDER (vpk)

ANITA GRADIN (s)
GUNNEL JONÄNG (c)