Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1980/81:41

av Sven Andersson m. fl.

med anledning av proposition 1980/81:10 om ändring i kreditupplysningslagen
(1973:1173), m. m.

I proposition 1980/81:10 föreslås att kreditupplysningslagen skall omfatta
finansbolagens interna kreditupplysningsförmedling. Detta till skillnad för
vad som gäller för andra kreditinstitut som i likhet med finansbolagen står
under bankinspektionens tillsyn. (Lagen gäller inte förmedling av kreditupplysningar
mellan företag inom samma koncern.)

Flera skäl till denna ståndpunkt redovisas.

Ett skäl påstås vara att om undantagsregeln för bankernas interna
kreditupplysningsförmedling får omfatta även finansbolagen skulle det
innebära en kraftig inskränkning av lagens nuvarande tillämpningsområde.

Denna inskränkning är emellertid begränsad eftersom flertalet finansbolag
redan är undantagna i följd av att de är dotterbolag till banken och
därmed ej omfattas av lagen i följd av den s. k. koncernregeln.

Ett annat skäl som åberopas är att en betydande del av kreditupplysningsförmedlingen
till och från de expanderande finansbolagen sker utan att
skyddsreglerna i kreditupplysningslagen gäller för den.

Det finns anledning påminna om att det endast är fråga om finansbolagens
interna förmedling och även denna del av finansbolagens verksamhet står
under kontinuerlig tillsyn av bankinspektionen varigenom erforderligt skydd
garanteras.

Lagen blir emellertid tillämplig, i den mån finansbolag lämnar kreditupplysning
externt, dvs. till några som inte omfattas av bankinspektionens
tillsyn. I sådant fall kommer också verksamheten att stå under tillsyn av
datainspektionen.

Ytterligare ett skäl som anförs är att det bör beaktas att inte alla
finansbolag omfattas av den antagna lagen om finansbolag och därmed av
bankinspektionens tillsyn. Det kan hävdas - sägs det - att finansbolag med
likartad verksamhet och likartade förutsättningar i övrigt skall behandlas lika
i kreditupplysningssammanhang vare sig de står under bankinspektionens
tillsyn eller inte.

Här måste emellertid beaktas att de finansieringsföretag som är finansbolag
helt dominerar marknaden. Vidare är den större delen av finansbolagens
marknad redan undantagen genom att bankägda finansbolag ej omfattas av
lagen. Det är således de finansbolag som står under bankinspektionens tillsyn
som måste behandlas lika.

Propositionens förslag innebär att förmedling av kreditupplysningar

Mot. 1980/81:41

mellan finansbolag under bankinspektionens tillsyn och mellan sådana
finansbolag och andra kreditinrättningar under bankinspektionens tillsyn
skall falla under lagen. Detta innebär ett avsteg från den nuvarande principen
att kreditupplysningslagen inte skall omfatta förmedling av kreditupplysningar
mellan banker och andra kreditinrättningar under bankinspektionens
tillsyn. Motiveringen för detta avsteg är knapphändig och inte bärande.
Särbehandlingen av bankers och andra kreditinstituts interna kreditupplysningsverksamhet
motiverades utförligt vid tillkomsten av kreditupplysningslagen
(prop. 1973:155 s. 124 f.). Ett huvudargument varatt kreditinstituten
intar en särställning i så måtto att de fungerar både som förmedlare av
kreditupplysningar och som kreditgivare. Den information som förmedlas
mellan kreditinstituten ansågs med rätta ha mycket stor betydelse vid deras
kreditgivning både vid prövningen av nya kreditansökningar och vid
bevakningen av redan lämnade krediter. Departementschefen uttalade på
s. 124 f. i anslutning härtill:

Det kan förutses att besvärande konsekvenser skulle uppstå, om man lät
samma inskränkningar i informationsinnehållet gälla betr. kreditinrättningarnas
interna upplysningsförmedling som i fråga om annan kreditinformation.
Särskilt gäller detta förbudet mot uppgift om betalningsförsummelse
som inte har fastslagits av myndighet. Av naturliga skäl är det av stort intresse
för kreditinstituten att få information om att en kund hos en annan bank eller
motsvarande har misskött en kredit. Risken för att kreditinstituten på denna
punkt lämnar en oriktig eller missvisande uppgift är också mycket liten.

Samtidigt konstaterade departementschefen att riskerna för integritetskränkningar
var små även om man tillät en relativt fri kreditupplysningsverksamhet
inom kretsen av kreditinrättningar. För bankernas del hänvisades
därvid till det skydd som banksekretessen innebär för den personliga
integriteten.

De sålunda åberopade skälen för en särbehandling av kreditinrättningar
under bankinspektionens tillsyn anser vi äga giltighet även för finansbolag
som arbetar under sådan tillsyn. Medlemsföretagen tillmäter den interna
informationen mellan finansbolagen inbördes och mellan banker och
finansbolag stor praktisk betydelse. Att begränsa utbytet av information
inom kretsen av reguljära kreditgivare skapar onödiga risker för kreditgivning
till personer som enligt i och för sig tillgänglig erfarenhet inte bör erhålla
kredit i ett sunt kreditliv. Motiveringen till det särskilda skydd som
banksekretessen innebär inom bankvärlden åstadkoms beträffande finansbolagen
genom den särskilda regel om tystnadsplikt som intagits i lagen om
finansbolag. Lagen om finansbolag tillerkänner f. ö. bankinspektionen
sådana befogenheter beträffande finansbolagen att en skillnad mellan dessa
och andra kreditinrättningar under inspektionens tillsyn inte bör ifrågakomma.
Bankinspektionen bör i kraft av dessa befogenheter kunna meddela
bl. a. de föreskrifter som må erfordras för ett fullgott skydd av personlig
integritet.

Mot. 1980/81:41

Det finns vidare skäl erinra om att banklagsutredningen har i ett nyligen
framlagt betänkande (Ds E 1980:3 Konsumentskyddet inom bankområdet
och bankinspektionens styrelse) uttalat att starka skäl talar för att vad som
gäller för tillsynen över bankverksamheten även bör tillämpas på andra
kreditinstitut, däribland finansbolag, som omfattas av bankinspektionens
tillsyn. Utredningen föreslår att även tillsynen enligt annan lagstiftning än
banklagarna och lagen om finansbolag koncentreras till bankinspektionen.

På anförda skäl hemställs

att riksdagen beslutar att 1 § ändras på sådant sätt att kreditupplysningslagen
ej omfattar finansbolagens interna kreditupplysningsverksamhet.

Stockholm den 22 oktober 1980

SVEN G. ANDERSSON (fp)

INGER LINDQVIST (m) GUNNEL LILJEGREN (m)