7

Motion

1980/81:301

av Marie-Ann Johansson m. fl.

om utvidgning av föräldrabegreppet inom föräldraförsäkringen

I motionen föreslås att föräldrabegreppet inom föräldraförsäkringen
utvidgas, så att den omfattar även den andra parten i äktenskapsliknande
förhållanden, där den ena parten har barn till vilket den andra inte är
biologisk förälder.

I diskussionen om jämställdhet mellan kvinnor och män har mannens roll
betonats alltmer. Detta beror förstås på att allt fler inser att det inte räcker
med de ännu ouppfyllda kraven om rätt till förvärvsarbete också för
kvinnorna och om en bra samhällelig barnomsorg. Det är nödvändiga
förutsättningar, men för att komma en bit på väg mot jämställdhet mellan
kvinnor och män måste också kvinnornas dubbelarbete motverkas. Männen
måste ta sin del av ansvaret för omvårdnaden av barnen och för skötseln av
hemmet. Om detta råder det i dag en bred enighet i den svenska debatten.
Det är väl enbart företrädare för näringslivet som i dag på allvar menar att
mannen har bättre resurser än kvinnan att tillföra produktionslivet och av det
skälet inte skall behöva ta sitt ansvar för vårdnaden av barnen.

Vad som framför allt krävs för att åstadkomma en jämnare fördelning av
hemarbete och vård av barn mellan kvinnor och män är naturligtvis
attitydförändringar. Debatten måste hållas levande. Men det finns också
fortfarande regler och förordningar som motverkar en sådan ordning.

En av dessa regler är tolkningen av föräldrabegreppet vid vård av sjukt
barn i hemmet. Rätten till ledighet och ersättning för vård av sjukt barn i
hemmet gäller båda föräldrarna, men om en kvinna och en man bor
tillsammans och en av dem har barn kan enbart ena föräldern utnyttja denna
rätt att stanna hemma. Om de däremot är gifta med varandra har båda rätt att
vara hemma. Dessa skillnader i rättigheter anser vi vara ytterst otillfredsställande.

Den här typen av samlevnadsförhållanden, där en kvinna och en man bor
tillsammans med barn som inte båda är föräldrar till, blir också allt vanligare
och långt ifrån alla väljer att gifta sig med varandra. Det är än så länge också
vanligast vid skilsmässor att kvinnorna får vårdnaden om barnen, och i den
ovan nämnda formen av familjebildning är det alltså mannen som oftast
hindras från att stanna hemma för vård av sjukt barn.

Enligt vår mening borde i detta fall föräldrabegreppet utvidgas, så att båda
parter ges denna möjlighet. Självfallet skall detta gälla också när det är fråga
om foster- eller adoptivbarn.

Frågan behandlas av familjestödsutredningen (SOU 1978:38) och av
riksdagen med anledning av proposition 1978/79:168. Vid det tillfället valde

Mot. 1980/81:301

8

riksdagen att stå fast vid denna snäva tolkning av föräldrabegreppet trots att
flera motioner föreslagit en utvidgning. I proposition 1978/79:168 anförde
man bl. a.:

Familjestödsutredningen, som behandlat denna fråga, föreslår att föräldrabegreppet
bibehålls oförändrat. Till stöd för detta ställningstagande anför
utredningen bl. a. att det föräldrabegrepp som gäller inom försäkringen är
detsamma inom hela socialförsäkrings- och skattelagstiftningen. Det måste
därför enligt utredningen finnas mycket starka skäl för att bryta ut
föräldraförsäkringen ur detta komplex. Vidare anförs att en utvidgning
skulle kunna tas till intäkt för att samtliga personer som mer stadigvarande
bor tillsammans med barnet skulle kunna få ersättning, exempelvis grannar,
anställda barnvakter etc.

På de av utredningen anförda skälen är jag inte beredd att nu tillstyrka en
ändring av föräldrabegreppet.

Enligt vår mening finns det starka skäl för att nu ompröva detta
ställningstagande och införa en utvidgning av föräldrabegreppet. Det har i
praktiken visat sig att många familjer fått problem med att ordna omsorgen
om sjuka barn på bästa möjliga sätt just på grund av denna snäva
tolkning.

Ett annat viktigt skäl är att regler bör vara neutrala när det gäller
samlevnadsform. Det skall inte vara någon skillnad i rättigheter beroende på
om man är gift eller bor tillsammans. De senaste årens betoning av mannens
roll i jämställdhetsdebatten är också ett skäl, liksom det faktum att de flesta
är av den uppfattningen att reglerna i dag är sådana som föreslås i
motionen.

Det går naturligtvis att undvika den mycket vida tolkning av föräldrabegreppet
som skisseras i den nämnda propositionen (grannar, barnvakter
o. d.). Redan i en motion till denna proposition föreslog vpk att man genom
exempelvis ett anmälningsförfarande till försäkringskassan kan tala om vem,
förutom den biologiska föräldern, som skall ha rätt att uppbära föräldraförsäkring.
Säkerligen finns också andra möjligheter att lösa detta problem; vid
beskattning och prövning av bostadsbidrag görs ju exempelvis inte några
skillnader mellan gifta och sammanboende.

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen uttalar att med förälder i lagen (1962:381) om allmän
försäkring skall jämställas den som stadigvarande sammanbor
med föräldern och barnet samt hos regeringen hemställer om
förslag härom.

Stockholm den 14 januari 1981

MARIE-ANN JOHANSSON (vpk)

KARIN NORDLANDER (vpk) INGA LANTZ (vpk)
EIVOR MARKLUND (vpk)