7

Motion

1980/81:2206

av Sten Sture Paterson

med anledning av propositionen 1980/81:200 om olympiska vinterspel
i Sverige år 1988

I proposition 1980/81:200 beslutar regeringen föreslå riksdagen att anta
föredragande departementschefens hemställan om att bl. a. bemyndiga
regeringen att ikläda staten de ekonomiska förpliktelser som kan följa av att
olympiska vinterspel anordnas i Sverige år 1988.

Bakomliggande utredningars ekonomiska kalkyler är behäftade med en
höggradig osäkerhet. Detta understryks också vid upprepade tillfällen av
utredarna. På ett flertal punkter betonas nödvändigheten av vidare
utredningar för att få de ekonomiska sammanhangen klarlagda.

Departementschefen är medveten om utredningsmaterialets brister och
ger uttryck för detta när han i proposition 1980/81:200 (s. 6) uttalar:
”Utredaren undstryker dock den stora osäkerhet som kalkylen är behäftad
med”, och ytterligare markerar denna ståndpunkt med konstaterandet
(s. 9): ”Den grova kostnads- och intäktsuppskattning för spelens genomförande
som nu upprättats måste omgärdas med stora reservationer”.

Statens risktagande anges stanna vid ca 70 milj. kr. Förlusten är
framräknad på ett bristfälligt ekonomiskt underlagsmaterial, vari de totala
kostnaderna anges till 515 milj. kr. och de totala intäkterna till 445 milj. kr.
Gjorda erfarenhetern i andra värdländer för vinter-OS gör att risken får
anses stor att förlusten kan komma att nå 200-miljonernivån. Osäkerheten
kring dessa slutsummor gör att en diskussion om deras realism ställer sig föga
meningsfull. Mer angeläget är då att granska de konkreta kapitalinvesteringarna
och ställa dem i relation till tids- och avkastningsaspekten; en fråga som
lämnats helt obelyst såväl av utredare som i propositionen.

Enbart för OS-ändamål måste stora investeringar göras i byggnader såsom
läkare, uppehållsrum, ishall, administrationslokaler, kommentatorshytter,
provisoriska lokaler för massmedia, tillfällig OS-by samt anläggningar för
SVT, SR och televerket. Utbyggnaden av ishallen i Falun ger sådana
dimensioner att hallen icke under överskådlig framtid kan helt utnyttjas samt
får därtill en utformning som gör ”att en stor del av åskådarna på de
nytillkomna läktarna inte kan se planen i dess helhet” (utredaren s. 22). Den
bob- och rodelbana som måste byggas till en kostnad av 42 milj. kr. är
planerad att rivas efter spelen, då ingen intressent synes beredd att i
fortsättningen svara för driften.

De investeringar som krävs för spelens genomförande och med en
varaktighet motsvarande den tid tävlingarna pågår kräver sammanlagt ett
kapital på ca 390 milj. kr. Även om detta betydande kapital återvinns genom

Mot. 1980/81:2206

8

intäkter ligger ändock en totalekonomisk förlust i den korta varaktighet de
genom samma kapital upprättade anläggningarna har. I propositionen och
dess bakomliggande utredningar diskuteras inga alternativa lösningar på
frågan huruvida icke dessa tillfällighetsanläggningar kan ges ökad livslängd
genom exempelvis användande av en byggnadsplanering och -teknik som
från början tar sikte på flexibla användningsområden. Stora värden skulle
därigenom kunna besvaras och samtidigt bidra till ett förbättrat ekonomiskt
utfall.

Faluområdets tillgång till lämplig hotellkapacitet är en ännu otillräckligt
utredd fråga. Nödvändiga investeringar, ej medtagna i den ekonomiska
kalkylen, kan här komma att få göras. Frågan kräver närmare utredning och
därvid bör även alternativa lösningar sökas utifrån ställda villkor om framtida
lönsamhetskrav.

Med hänsyn till Sveriges bekymmersamma ekonomiska läge innebär ett
värdskap för olympiska vinterspel en vågsam satsning. Den ekonomiska
kalkylen måste därför vara så starkt underbyggd att den visar sig hållbar även
i genomförandeskedet. Det är en brist i propositionen att däri ej anges någon
gräns för de ekonomiska förpliktelser som staten skall ikläda sig. De krav på
prutningar och ökad budgeteffekt som ställs på den offentliga sektorn måste
även få gälla i ett sammanhang som detta. Redan en täckning av en förlust på
70 milj. kr. med skattemedel ger upphov till en prioriteringsdebatt när alltför
knappa medel satsas på problemområden som exempelvis luft- och
vattenvård, den ekologiska balansen, ökenspridning, klimatförändringar alla
väsentliga för vår överlevnad - eller på ett oss så näraliggande område
som bevarande av våra värdefullaste kulturbyggnader.

Under hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen beslutar bemyndiga regeringen att ikläda staten
högst 70 milj. kr. av de ekonomiska förpliktelser som kan följa
av att olympiska vinterspel anordnas i Sverige år 1988,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om möjligheterna att ge ökad varaktighet åt
nödvändiga kapitalinvesteringar.

Stockholm den 25 maj 1981

STEN STURE PATERSON (m)