7

Motion

1980/81:2185

av Sune Johansson m. fl.

med anledning av proposition 1980/81:189 om godkännande av avtal
mellan Sveriges regering och Norges regering om ekonomiskt samarbete,
särskilt på industri- och energiområdena, m. m.

Det är glädjande att ett svensk-norskt samarbete inom så vitala områden
som industri- och energiområdena kommer till stånd. Detta bör underlätta
en vidareutveckling av det gränsregionala samarbete som pågår på flera
håll utefter riksgränsen Sverige-Norge, bl. a. också i Värmland.

Förhoppningarna om att ett samarbetsavtal som det nu aktuella skall få
ett särskilt positivt utfall för den industriella verksamheten inom gränsregionerna
är mycket stora inom samtliga gränslän. Detta grundar sig på att
de senaste årens kraftiga nedgång i sysselsättning och industriell verksamhet
har drabbat flera av gränsregionerna från Göteborgs och Bohus län i
söder till Norrbotten i norr särskilt hårt.

Närheten till Norge har inneburit att det i samtliga län som gränsar till
Norge finns omfattande släktsamband, stor kulturell gemenskap och betydande
gränshandel av just den art som i propositionen betecknas som ett
särskilt viktigt incitament för ökat samarbete mellan Norge och Sverige.

Även arbetspendling och ett utnyttjande av den offentliga servicen på
andra sidan riksgränsen förekommer.

Ett samarbete mellan myndigheter på ömse sidor gränsen har varit
naturligt sedan mitten av 1960-talet, och följaktligen har t. ex. kontakterna
mellan fylkena i det norska Östlandet och länsstyrelsen i Värmlands län
varit omfattande.

Det regionala samarbetet medförde också ett intensifierat gränskommunalt
samarbete, och intresset inriktades särskilt mot den s.k. ARKOregionen,
i vilken Arvika är regionalt centrum och Kongsvinger är Prövevekstcenter
på norsk sida.

För samarbetet skapades dels en särskild delegation - ARKO-delegationen
- med företrädare för kommunerna och näringslivet, dels ett bolag,
A/S Grenseland-Morokulien.

Delegationens uppgifter låg på det näringspolitiska området. Det arbete
som utförts har varit betydelsefullt men inte till alla delar motsvarat de
högt ställda förväntningarna.

De kontakter som genom ARKO-samarbetet skapats mellan företag och
mellan politiker och tjänstemän på ömse sidor och som byggts upp samt
den PR utåt för regionen som arbetet lett till har dock varit mycket
värdefulla.

Av det intensiva näringspolitiska arbete som inriktats mot Norge från

Mot. 1980/81:2185

8

Värmlands sida bör kampanjen i mitten av 1970-talet - Värmland. Deres
närmaste nabo - nämnas. Värmlands län ville genom denna kampanj visa
vilka tjänster och resurser man kunde erbjuda grannlandet.

Utvecklingsfonden i Värmland arbetar aktivt mot Norge, och Värmland
ligger i täten bland länen i landet när det gäller att ta Oslo Handelssekretariats
tjänster i anspråk. Andra exempel är exportkonferenser och en underleverantörskampanj
riktad mot Norge.

Från ovan redovisade samarbetsförsök i ARKO-regionen vill vi även
nämna att diskussioner nu förs mellan länsarbetsnämnden och Fylkesarbeidskontoret
i Hedmark i Norge om utbyte av elever inom arbetsmarknadsutbildningen,
vilket, om det realiseras, kan skapa en bred bas för
kvalificerad och nödvändig yrkesutbildning och tillgodose de arbetskraftsbehov
som nytillkommande industri inom gränsregionen VärmlandNorge
har behov av.

Inom ARKO-regionen har också under åren skett en rad norska företagslokaliseringar
i den svenska delen av regionen och svenska etableringar
på den norska sidan.

Ett vidgat nordiskt samarbete på industriområdet fyller en mycket viktig
uppgift, och det är säkert en förutsättning för att vi skall kunna skapa en
konkurrenskraftig industri i de nordiska länderna. Ett vidgat norsk-svenskt
industrisamarbete kommer säkerligen också att leda till strukturella förändringar
av olika slag som, om de inte uppmärksammas, kan komma att
negativt påverka de perifert belägna gränsregionerna. Det norsk-svenska
industrisamarbetets konsekvenser för gränsregionerna måste därför alltid
beaktas. Det är också angeläget att man genom det industriella samarbetet
nu försöker gemensamt stärka de ofta svaga gränsregionerna genom nylokaliseringar
och genom att ta till vara den utvecklingspotential som finns i
dem. I Värmland bör de resurser stålindustrin och den moderna verkstadsindustrin
erbjuder vara av intresse i detta sammanhang.

För en utbyggnad av den kemiska industrin bör kunnandet inom skogsindustrins
kemiska delar kunna tillvaratas. Det finns också ledig kapacitet,
t. ex. inom Svenska Rayon utanför Karlstad, som bör kunna tas till vara.
Ett antal kvalificerade företag som arbetar åt bilindustrin har också ledig
kapacitet och söker nu kompletterande tillverkningar.

Vid högskolan i Karlstad försöker man successivt bredda den tekniska
och naturvetenskapliga utbildningen. Ett samarbete på utbildningssidan
med Norge skulle bredda underlaget för högskolan och förbättra utbyggnadsmöjligheterna.
Högskolan besöks redan i dag av ett stort antal norska
studenter som framför allt studerar ekonomi.

En gemensam angelägenhet av mycket stor betydelse är frågan om
skogsråvaran. På båda sidor gränsen har det skett betydande kapacitetsutbyggnader
av industrin, vilka lett till svårigheter att fullt ut fylla behovet av
skogsråvara. På såväl norsk som svensk sida har insektsangreppen tvingat
fram avverkning som rubbat de långsiktiga avverkningsplanerna. Det är

Mot. 1980/81:2185

9

således angeläget att det kommer till stånd en gemensam planering av
skogsindustrin, baserad på en inventering av skogsråvaruresurserna. En
sådan planering bör kunna skapa en realistisk syn på industrins expansionsmöjligheter
och ge underlag för ett optimalt utnyttjande av de befintliga
skogsindustriföretagen.

Det har visat sig svårt för företag med anläggningar på båda sidor om
riksgränsen att få föra över kapital för nödvändiga investeringar. Detta är
en fråga som skyndsamt bör lösas, om det industriella samarbetet skall
kunna utvecklas.

Ett utvecklat industrisamarbete mellan Norge och Sverige kommer på
många sätt att påverka gränslänen och gränsområdena. Det är därför
nödvändigt att resurser ställs till fylkenas och länens förfogande så att de
gemensamt kan utvärdera konsekvenserna av samarbetet.

Med stöd av det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

1. att särskilt gränsregionernas situation, behov och utvecklingsmöjligheter
beaktas i ett utvecklat norsk-svenskt industrisamarbete,

2. att Karlstads högskolas möjligheter som en länk i ett utvecklat
norsk-svenskt samarbete tas till vara,

3. att initiativ tas till en planering och inventering av tillgången på
skogsråvara i gränsregionerna,

4. att initiativ tas för förhandlingar för att underlätta möjligheterna
för företag som har tillverkning i både Norge och Sverige att föra
över investeringskapital,

5. att resurser ställs till gränslänens och gränsfylkenas förfogande
för uppföljning av det norsk-svenska samarbetsavtalet.

Stockholm den 13 maj 1981
SUNE JOHANSSON (s)

GUNNAR OLSSON (s)

MARGOT WALLSTRÖM (s)