10
Motion
1980/81:2169
av Karl-Gustaf Mathsson och Roland Sundgren
med anledning av proposition 1980/81:119 om miljösäkrare sjötransporter
Regeringens proposition 1980/81:119 om miljösäkrare sjötransporter
innehåller en rad åtgärder avsedda att förhindra och minska skadeverkningarna
av sjötransporter med olja och kemikalier.
Vi motionärer delar den uppfattning som framförs i propositionen att
fartyg med dubbel botten har stora fördelar från miljöskyddssynpunkt för
trafik i grunda, trånga och miljökänsliga farvatten. Mot denna bakgrund är
det värdefullt att samtliga kusttankfartyg som under de senaste åren har
beställts av svenska redare har varit försedda med olika konstruktioner som
främjar miljösäkerheten, bl. a. dubbel botten. Även befraktarna har ställt
sig positiva till att använda de nya fartygen.
I propositionen föreslås en särskild avgift på 2 kr. per ton fraktad olja för
konventionellt byggt tonnage. För den region som trafiken på Mälaren
betjänar och för Vänerområdet kommer en avgift av detta slag att medföra
att gods flyttas över från sjö- till landtransport. Allt talar nämligen för att
fraktavgifterna också kommer att höjas. Riskerna för detta har framhållits i
VÄN TUR-utredningen, som bestämt tar avstånd från en miljöavgift av den
föreslagna typen.
Ökade landtransporter av olja runt Mälaren och Vänern skulle både
samhällsekonomiskt och från trafiksäkerhets- och miljösynpunkt vara en
olycklig utveckling. Den föreslagna avgiften skulle speciellt för Mälaren och
Vänerområdet komma att motverka de senaste årens strävanden att på olika
sätt förbättra villkoren för sjötransporterna. Vi kan följaktligen inte ställa oss
bakom departementschefens förslag för Målar- och Vänersjöfartens del. Vi
förordar i stället att en miljöskyddsfond byggs upp för sjöfarten på Mälaren
och Vänern enligt de principer som REN TUR-utredningen har föreslagit.
Anslag ur fonden anser vi skall användas som ett ekonomiskt styrmedel på
det sätt som VÄN TUR-utredningen har föreslagit.
Under en övergångstid av två-tre år bör sjöfarten genom sådana åtgärder
successivt kunna förnya den tankflotta som trafikerar Vänern och Mälaren
och därmed tillgodose de miljökrav som det finns anledning att ställa. Om
fonden därefter inte skall förlora sitt ursprungliga syfte och stödgivningen bli
en mer generell subvention, är det nödvändigt med en tidsbegränsad
användning av möjligheterna att stimulera övergången till miljösäkert
tonnage. Miljöskyddsfonden bör inrättas för att kunna verka under en viss
övergångstid.
När det gäller åtgärder för att minska skadeverkningarna för miljön när
Mot. 1980/81:2169
11
utsläpp har inträffat, anförs i propositionen att det krävs en effektiv
beredskap för snabba bekämpningsinsatser till sjöss och på stränderna. Detta
förutsätter bl. a. särskilda fartyg och särskild utrustning i övrigt, utbildad och
övad personal samt en effektiv och samordnad organisation.
För oljebekämpningsinsatser i västra Mälaren (väster om Hjulstabron) är
kustbevakningens möjlighet att med egna resurser svara för en bekämpningsinsats
begränsad. De resurser kustbevakningen förfogar över i dag ger ej
möjlighet att inom rimlig tid nå västra delen av Mälaren. Vid de studier och
tillämpningsövningar som ägt rum beträffande oljeutsläpp i Mälaren har
konstaterats att Västerås brandkår, som sedan lång tid haft kustbevakningens
uppdrag att svara för den direkta oljebekämpningen till sjöss väster om
Hjulstabron - både vad det gäller beredskap och kunnande - väl klarar en
förstahandsinsats. Med kompletterande material och utbildning kan Västerås
brandkår även i fortsättningen svara för förstahandsberedskapen i de
västra delarna av Mälaren. Detta medför också en betydligt lägre kostnad än
vad en ny kustpostering i enlighet med förslag framförda i petitasammanhang
av generaltullstyrelsen skulle medföra. Det förefaller omotiverat att ha två
oljebekämpningsorganisationer i Västeråsregionen. För västra Mälaren bör
den långsiktiga lösningen grundas på fortsatt engagemang av brandkåren i
Västerås.
Redan i proposition 1973:185 anförde föredragande statsråd
(s. 153-154):
När det gäller Mälaren föreslår utredningen att tullverkets östra kustdistrikt
skall svara för oljebekämpningen i östra delen av Mälaren medan
Västerås kommuns brandförsvar, efter överenskommelse härom med
tullverket, skall svara för bekämpningen i den västra. En sådan ordning är i
praktiken redan genomförd. Utredningens förslag har inte mött någon
gensaga under remissbehandlingen. Jag delar utredningens uppfattning att
tullverket bör ha det yttersta ansvaret för oljebekämpningen i Mälaren men
att verket skall kunna avtala med Västerås kommun om att kommunen i
praktiken skall svara för verksamheten i västra delen av Mälaren.
I praktiken har Västerås kommun sedan 1971 svarat för förstahandsberedskapen
i västra Mälaren. För att klara åtagandet har kommunen ordnat en
förstärkt bemanning på brandkåren, genomfört särskild personalutbildning
samt anskaffat särskild utrustning. Trots upprepade framstötar från kommunens
sida har någon skriftlig avtalsreglering inte kommit till stånd.
Kommunen har därmed inte fått någon ersättning för de extrakostnader man
tagit på sig.
Nuvarande ordning är otillfredsställande eftersom den innebär oklart läge
beträffande brandbefälets formella befälsrätt inom en olycksplats till sjöss
intill den tid då kustbevakningens befäl anländer. Eftersom den nuvarande
provisoriska ordningen vad gäller förstahandsinsatser på Mälaren är det för
samhället såväl billigaste som bästa föreslår vi riksdagen uttala att
förhållandena snarast regleras genom ett skriftligt avtal mellan tullverkets
kustbevakning och Västerås kommun.
Mot. 1980/81:2169
12
Med hänvisning till vad sorn i motionen anförts hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att den av VÄN TURutredningen
för sjötransporter av olja på Vänern och Mälaren
förordade miljöskyddsfonden inrättas,
2. att riksdagen hos regeringen begär att farledsvaruavgiften för
utrikes oljeimport ökas i den utsträckning som fordras för
verksamheten,
3. att riksdagen hos regeringen begär att skriftligt avtal mellan
Västerås kommun och tullverkets kustbevakning upprättas.
Stockholm den 28 april 1981
KARL-GUSTAF MATHSSON (s) ROLAND SUNDGREN (s)