Mot. 1980/81
2151-2158

Motion

1980/81:2151

av Evert Svensson m. fl.

med anledning av proposition 1980/81:176 med förslag till lagstiftning
mot viss spridning av videogram med våldsinslag m. m.

Den nu framlagda propositionen med förslag till lagstiftning mot viss
spridning av videogram med våldsinslag m. m. har karaktären av ett förslag
som i realiteten tvingats fram. Det framskymtar i propositionen att
regeringen egentligen inte ens vill lagstifta mot det allra grövsta våldet. Den
allmänna opinionen har i denna fråga gjort det omöjligt för regeringen att
inte vidta någon åtgärd.

Regeringen väljer för sin del att föreslå minsta möjliga ingrepp genom att
ange alternativet förbud av spridning av videogram med våldsinslag till barn
under femton år. Detta alternativ har i remissopinionen dömts ut som
verkningslöst. Vi beklagar att regeringens skydd av barn och ungdomar inte
sträcker sig längre.

I såväl den promemoria som tidigare remissbehandlades som i propositionen
avvisas av juridiska och tekniska skäl en utvidgning av den nuvarande
förhandsgranskningen av film till att också omfatta videogram. Exakt samma
innehåll kan förmedlas genom de två olika valen av teknik, varför
övervägandena på denna punkt inte övertygar. I själva verket framstår de
som konstruerade för att slippa vidta en åtgärd som skulle parallellställa
biograffilm och videogram och därmed åstadkomma den lika behandling av
de två medierna som många remissinstanser efterlyser.

Ställningstagandet blir än märkligare i perspektivet av att videotekniken
kan utnyttjas för att helt åsidosätta förhandsgranskningen av biograffilm.
Genom att överföra ett innehåll från film till video förbigås det fastställda
granskningsförfarandet, och vilket innehåll som helst kan spridas.

Detta kommer även att bli fallet med regeringens förslag. En begränsad
åtgärd mot spridning av våld till barn införs, men denna kommer att lätt
kunna kringgås genom att barn får tillgång till utbudet på annat sätt. För
vuxna blir det grova våld som kännetecknar stora delar av utbudet även
fortsättningsvis tillåtet på video, även om det hade blivit föremål för ingrepp
genom granskningen av biograffilm.

Vi kan för vår del inte acceptera att man särbehandlar biograffilm och
video. Hade videotekniken varit känd då biografförordningen ursprungligen
tillkom är det vår övertygelse att videotekniken också hade inbegripits i
förhandsgranskningen. Genom att inte nu likställa de två medierna ger
regeringen dessutom en indikation på förhand om att förhandsgranskningen
av film som vänder sig till en vuxen publik skall avskaffas. Med hänsyn bl. a.
till den främst under senare tid pågående utvecklingen i riktning mot ett

1 Riksdagen 1980181. 3 sami. Nr 2151-2158

Mot. 1980/81:2151

2

alltmer förråande innehåll i film och på video kan vi inte acceptera detta. I
stället bör riksdagen redan nu uttala att videogrammen skall bli föremål för
samma förhandsgranskning som nu gäller för biograffilm.

Vi beklagar att regeringen inte valt denna lösning i den föreliggande
propositionen. Emellertid har vi viss förståelse för de lagtekniska problem
som en sådan lösning aktualiserar, även om vi anser att regeringen överdrivit
dessa. På lång sikt finns det dock ingen anledning att ha två separata system
för bedömning av samma innehåll enbart av den anledningen att det i det ena
fallet är fråga om fotografisk bild och i det andra elektronisk bild.

Mot denna bakgrund vill vi föreslå att riksdagen som sin mening uttalar att
samma granskningsförfarande som nu gäller för biograffilm i framtiden också
skall gälla för videogram. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta
till känna.

Med hänvisning till vad som anförts i motionen hemställs

att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om lika behandling av biograffilm och
videogram.

Stockholm den 21 april 1981
EVERT SVENSSON (s)

KARL-ERIK SVARTBERG (s) GUDRUN SUNDSTRÖM (s)

TURE ÅNGQVIST (s) LARS HENRIKSON (s)

THURE JADESTIG (s)