Mot. 1980/81
2130-2136
Motion
1980/81:2130
av Joakim Ollén m. fl.
med anledning av proposition 1980/81:131 om vissa varvsfrågor,
m. m.
I regeringens senaste varvsproposition tas huvudsakligen frågor rörande
Öresundsvarvet upp till behandling. Förslagen syftar till en avveckling av
Öresundsvarvet. Mot dessa förslag finns ingenting att erinra.
Samtidigt nämns i propositionen något om resultatutvecklingen för de
övriga enheterna i Svenska Varv. Vad beträffar Kockums Varv i Malmö
framgår att resultatutvecklingen varit sämre än väntat och att en förlust på
650 milj. kr. kan konstateras för 1980. Vidare sägs att snara resultatförbättrande
åtgärder på Kockums är av nöden.
Det är uppenbart att Kockums Varv har svåra problem. Den satsning på
LNG-tankers som varvet gjort har ännu ej mötts av någon efterfrågan på
marknaden. Vissa förhoppningar finns visserligen om att ett eller två
gasfartyg skall kunna avyttras. Om en sådan försäljning kommer till stånd,
kommer resultatet för innevarande år att förbättras. Någon möjlighet att
finna avsättning för ytterligare fartyg av LNG-typ finns emellertid knappast
under de närmaste åren, och en fortsatt produktion av sådana fartyg kan
därför inte lösa varvets långsiktiga problem. Uppenbart är att varvets
kapacitet måste minskas och att en inriktning på lönsamma produktområden
snarast måste komma till stånd. I denna strävan har företaget träffat
överenskommelse med berörda personalorganisationer om en personalreduktion
för varvsproduktionen om ca 1 000 arbetare och ca 500 tjänstemän
fram till den 30 juni 1982. Det finns inget skäl att ifrågasätta företagsledningens
bedömning att detta är en nödvändig åtgärd.
Att upprätthålla en fortsatt hög produktionskapacitet i varvet med stöd av
statliga subventioner kan inte komma i fråga. Varvspolitiken har hittills
kostat varje svensk familj ca 7 000 kr. Det är näringspolitiskt önskvärt och
ekonomiskt nödvändigt att avbryta den stödpolitik till olönsamma branscher
som Sverige hittills sett alltför mycket av.
Paradoxalt nog kan Kockums i viss mån sägas vara offer för just denna
näringspolitik. Hade inte samhället ingripit med subventionspolitiken, hade
en betydligt snabbare strukturrationalisering av varvsbranschen kommit till
stånd. Kockums, som var det varv som ”höll ut” längst, hade då haft en
annan ställning på marknaden. Det kan inte uteslutas att varvet då också
hade haft en gynnsammare utveckling även under de senaste åren.
Även om Kockums inte erhållit statligt varvsstöd i tillnärmelsevis den
omfattning som vissa varvsenheter som i ett betydligt tidigare skede råkade i
svårigheter, finns det nu inget utrymme för motsvarande stöd till Kockums.
1 Riksdagen 1980/81. 3 sami. Nr 2130-2136
Mot. 1980/81:2130
2
Företaget måste därför snarast rationaliseras och nedbringa sin kapacitet till
en nivå där lönsamhet kan uppnås.
För att kunna genomföra den nödvändiga personalreduktionen på ett
lämpligt sätt avser företaget att tillskapa en särskild enhet kallad Kockums
Resurs, till vilken 125 tjänstemän och 300 arbetare skall överföras. Avsikten
med tillskapandet av Kockums Resurs är att den nödvändiga personalminskningen
skall kunna åstadkommas utan att en olämplig snedvridning av
personalstrukturen uppkommer. Syftet är att den nya enheten skall kunna
ägna sig åt viss mekanisk verkstadsproduktion och därigenom tillföra
företaget vissa intäkter. Det är emellertid uppenbart att Kockums Resurs är
en åtgärd av huvudsakligen arbetsmarknadspolitisk karaktär. Kockums
Resurs tillskapas som ett alternativ till en ännu mer omfattande uppsägning
av arbetare och tjänstemän än vad som ändå måste ske.
Att varvet tvingats tillgripa den valda lösningen visar att nu gällande
turordningsregler i anställningsskyddslagen kan lägga hinder i vägen för en
nödvändig rationalisering. Det kan inte vara rimligt att ett företags hela
existens skall sättas på spel till följd av dessa regler med de konsekvenser
detta får för sysselsättningen. Anställningsskyddslagen bör därför i detta
hänseende snarast ses över i syfte att åstadkomma en smidigare ordning.
Även om den av oss begärda översynen kommer till stånd, kan det bl. a. av
tidsmässiga skäl finnas anledning att vidta också andra åtgärder i det enskilda
fallet för att undvika en alltför stor belastning på Kockums. Om företaget helt
utan medverkan från samhällets sida skall genomföra projektet Kockums
Resurs, kommer det sannolikt snart att leda till krav på nya kapitaltillskott.
Sådana krav måste emellertid, som framhållits tidigare, avvisas. Inte heller
kan det komma i fråga att från samhällets sida medverka till bildandet av en
ny organisation av typ P-80 med hänsyn till de kostnader som då uppkommer
för staten.
Det är emellertid möjligt och lämpligt att med de arbetsmarknadspolitiska
i
åtgärder sorn kan vidtas medverka till att den av varvet valda lösningen inte
medför en orimlig belastning på företaget och därmed följande krav på nya
kapitaltillskott. Att en prövning bör ske av vilka åtgärder, tillgängliga inom
arbetsmarknadspolitikens ram, som kan vidtas, bör ges regeringen till
känna.
Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en översyn av turordningsreglerna i
anställningsskyddslagen,
Mot. 1980/81:2130
3
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om önskvärdheten av att, med åtgärder
tillgängliga inom arbetsmarknadspolitikens ram, stödja projektet
Kockums Resurs.
Stockholm den 10 april 1981
JOAKIM OLLÉN (m)
OLLE AULIN (m)
MÅRTEN WERNER (m)