11

Motion

1980/81:2128

av Rune Torwald
med anledning av proposition 1980/81:178 om förenklade regler för
socialförsäkringsavgifter, m. m.

Proposition 1980/81:178 är ett uttryck för en välmotiverad strävan att
genom förenklingar i aktuell lagstiftning söka uppnå administrativa besparingar.
I stort sett synes förslagen och dess konsekvenser vara väl avvägda,
även om man då måste göra vissa avsteg från den s. k. millimeterrättvisan.
Men i nedan angivna avseenden synes lagen böra bli föremål för en
komplettering, om den inte skall få helt orimliga konsekvenser.

Bisysslor eller s. k. extraknäck för löntagare

I propositionen tas inte alls upp (jag bortser då från bilaga 2 som återger
pensionskommitténs betänkande) den enligt min mening oacceptabla
situation som uppkommer när ”taket” för ATP-avgifter m. m. och undantagsmöjligheten
slopas för denna grupp skattebetalare. För dem liksom för
företagarna finns ju ett mera avgjort samband mellan erlagda avgifter och
utgående förmåner än för löntagarkollektivet i övrigt.

De aktuella inkomsterna erhåller vederbörande när han hjälper privatpersoner
med exempelvis utredningar, byggnadshandlingar, deklarationer,
överklagningar etc. Det finns alltså inget anställningsförhållande, utan
vederbörande får själv betala sociala avgifter på den behållna inkomsten
efter avdrag för kostnader.

Med förslaget i propositionen får vi tillbaka den s. k. Pomperipossaeffekten
för dem som har marginalskatter på 70 % och uppåt. Socialavgifterna för
1982 kommer uppenbarligen att överstiga 30%, och tillsammans med
marginalskatten innebär detta att den skattskyldige måste vara beredd att
skjuta till pengar när han sysslar med extraknäck. När han så småningom kan
tillgodogöra sig avdrag för erlagda socialavgifter ett efterföljande år blir ju
utfallet något rimligare men löser inte likviditetskrisen i samband med
beskattningen av inkomsten. Jag kan inte framlägga något förslag till lösning
av problemet utan hemställer att regeringen får i uppdrag att förelägga
riksdagen ett förslag som kommer till rätta med denna oformlighet i
föreliggande förslag.

Småföretagarnas situation

Småföretagare - kanske främst i glesbygderna - som hantverkare,
jordbrukare m. fl. med låga inkomster synes, såvitt jag kan finna, komma att

Mot. 1980/81:2128

12

drabbas mycket hårt av de nya i propositionen föreslagna reglerna för uttag
av socialavgifter. Någon möjlighet att rätta till den oacceptabla fördelningspolitiska
konsekvensen genom skatteomläggningar finns knappast för denna
grupp låginkomsttagare. I högre inkomstlägen (60 000 - 180 000 kr.) synes
det inte finnas anledning till erinringar mot propositionens förslag i detta
avseende.

Även när det gäller gruppen egenföretagare är det ju i varje enskilt fall
fråga om ett ganska strikt samband mellan förmåner och avgifter. Mot denna
bakgrund borde det vara både möjligt och rimligt att använda sig av en
”glidande” skala för ATP-avgiften från exempelvis 3,0 till 9,4 % för 1982
med nödiga justeringar för följande år. Detta för att undvika helt oacceptabla
tröskeleffekter för gruppen företagare med låga inkomster. Även här
förutsätter jag att regeringen ges möjlighet att komma med förslag.

Hemställan

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs

att riksdagen hos regeringen begär kompletterande förslag i de
avseenden som anges i motionen.

Stockholm den 9 april 1981

RUNE TORWALD (c)