Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

7

Motion

1980/81:2117

av Åke Persson och Hans Petersson i Röstånga

med anledning av proposition 1980/81:131 om vissa varvsfrågor,

m. m.

Riksdagen beslöt våren 1980 att verksamheten vid Öresundsvarvet skulle
dras ned från ca 2 800 anställda till ca 1 800 anställda år 1985. En inom varvet
utarbetad plan lades som grund för beslutet. Ökade satsningar skulle ske på
reparations- och industriverksamhet. Fartygsproduktionen skulle bantas
väsentligt samt inriktas på supplyfartyg, färjor och andra specialfartyg.

Under sommaren kom nya prognossiffror för Öresundsvarvets ekonomiska
utfall under planperioden. Den omstrukturering som riksdagen
beslutat om kunde inte genomföras inom ramen för de medel som fanns
anslagna. Svenska Varvs styrelse tog i oktober 1980 beslutet att Öresundsvarvet
skulle läggas ned i enlighet med strukturplanen och inte omstruktureras
på det sätt som riksdagen uttalat. I enlighet härmed hemställdes i
november hos ägaren - staten - om finansiellt stöd för att täcka avvecklingskostnaderna.

För Landskrona har Öresundsvarvet varit stöttepelaren i ortens sysselsättning
och ekonomi. En nedläggning skulle drabba hela regionen mycket hårt.
Då propositionen nu föreslår en avveckling hänvisas enbart till allmänna
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

I samband med varvsbesluten 1978 och 1979 satsade industridepartementet
på att söka lindra de påfrestningar på arbetsmarknaden som skulle
uppstå. De regionala utvecklingsfonderna fick ökade bidrag, och ett särskilt
bolag, Malmöhus Invest, bildades för att stimulera näringslivet. Stöd gavs
vidare till alternativ produktion vid varven, till ökad fartygsexport och en
anställningsgaranti (P 80) för Göteborgsregionen. Inom ramen för regionalpolitiken
gavs lokaliseringslån m. m.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärder som i dag kan bli aktuella är dels
utbildning och omskolning, dels beredskapsarbeten av olika slag och dels
kontant arbetslöshetsunderstöd. De växande svårigheterna gäller att ”passa
ihop” arbetssökande och lediga jobb. I anledning härav har nyligen
föreslagits bättre möjligheter till tjänstledighet för att pröva nytt arbete,
eventuell företrädesrätt vid återgång till tidigare anställning, bättre flyttningsbidrag
m. m.

Arbetsmarknadspolitisk! stöd

Propositionen tillbakavisar Svenska Varvs begäran om särskilda anpassningsåtgärder
vid Öresundsvarvet. I stället hänvisas till sedvanliga arbets

Mot. 1980/81:2117

8

marknadspolitiska åtgärder samt till det nya omställningsbidrag som
föreslagits kunna utgå till företag med 75 % av lönekostnaderna under högst
sex månader för personal som sagts upp. Bidraget syftar till att skapa rådrum
vid stora driftsinskränkningar och i samband med stora lokala sysselsättningskriser.
Samhällets arbetsförmedlande aktivitet förstärks under den
förlängda uppsägningstiden, och en lokal arbetsförmedling etableras tillfälligt
på - som i detta fall - Öresundsvarvet. Personer som erhåller fast
anställning hos annan arbetsgivare under loppet av uppsägningsperioden får
behålla 50 % av lönen hos sin gamla arbetsgivare. En möjlighet för
Landskrona vore om 75-procentsbidraget kunde byggas ut till att omfatta
åtminstone tolv månader med hänsyn till de särskilda svårigheterna vid
varven.

Företagsstöd

På Öresundsvarvet finns stora problem, främst för den äldre arbetskraften.
Man kan beräkna att ca 500 av varvets anställda vid nedläggningstidpunkten
har uppnått 55 års ålder eller har arbetshandikapp av sådant slag att
nyanställning svårligen kan påräknas.

Den satsning på att stimulera näringslivet som sker via Landskrona Finans
är viktig, likaså det arbetsmarknadspolitiska stödet och då särskilt det
väntade 75-procentsbidraget. Men för de ca 500 personer som är mest
svårplacerade måste ytterligare åtgärder till. Det av Svenska Varv begärda
anpassningsstödet tillbakavisas, som redan nämnts, i propositionen. Men
inom ramen för de medel som Svenska Varv får för att täcka awecklingskostnaderna
bör Öresundsvarvet få möjlighet att ge särskilt stöd i form av
t. ex. arbetsmarknadsanpassad omskolning för nämnda grupper. Både ur
mänsklig och samhällsekonomisk synvinkel är det bättre att stödja dessa
personer inom ramen för den successiva avvecklingen än att välja metoder
såsom förtidspensionering eller skyddad anställning.

De resurser och den kunskap som nuvarande verkstadsskola representerar
bör tas till vara. Verkstadsskolan bör kunna arbeta vidare i samverkan med
den ordinarie gymnasieskolan och andra företag i kommunen.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande nödvändigheten av selektiva
arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder i Landskrona,

Mot. 1980/81:2117

9

2. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande möjligheter att inom ramen för
anvisade avvecklingskostnader under perioden 1980-1983 vidta
särskilda åtgärder för vissa anställda som på grund av ålder
och/eller arbetshandikapp är svårplacerade på arbetsmarknaden.

Stockholm den 10 april 1981

ÅKE PERSSON (fp) HANS PETERSSON (fp)

i Röstånga