Motion

1980/81:2115

av Joakim Ollén m. fl.

med anledning av proposition 1980/81:146 om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385) m. m.

I regeringens proposition 1980/81:146 föreslås en ändring av övergångsbestämmelserna
för aktiebolag med aktiekapital understigande 50 000 kr.,
vilka senast i och med årets utgång skall ha ökat sitt aktiekapital till minst
50 000 kr. eller avvecklats. Mot det förslaget finns inget skäl till erinran.

I detta sammanhang finns emellertid skäl att peka på en konsekvens som
uppstår till följd av en annan bestämmelse i nämnda övergångsregler. Av
dessa regler framgår att bolag som inte ökat sitt aktiekapital eller trätt i
likvidation skall avföras ur aktiebolagsregistret. Därefter svarar aktieägarna
samt styrelseledamöter och verkställande direktör solidariskt för bolagets
förpliktelser. Aktieägarna inträder i bolagets ställe som part i de avtal som
bolaget slutit med tredje man.

Denna ordning är i princip en naturlig följd av den höjda minimikapitalgränsen
för aktiebolag. Som övergångsregeln är utformad kan emellertid i
vissa situationer orimliga konsekvenser uppstå. Som nämnts blir samtliga
aktieägare, styrelseledamöter och verkställande direktör efter bolagets
avregistrering solidariskt ansvariga för bolagets förpliktelser. Detta innebär
att även en aktieägare med ett helt obetydligt aktieinnehav, som kanske
förvärvats genom arv och inte ens är bekant för innehavaren, får ett
obegränsat och solidariskt ansvar för bolagets skulder. Det innebär i sin tur
att bolagsborgenär kan rikta hela sitt krav mot denna person. Visserligen kan
regresskrav resas mot övriga aktieägare. Men även om vederbörande har
framgång med sådana krav skall beloppet fördelas lika mellan bolagsmännen.
Det innebär exempelvis att den som i ett bolag med 500 aktier äger
endast en aktie tvingas svara för en lika stor del av en fordran som en ägare av
300 aktier. Detta är i sig orimligt. Till yttermera visso är det sannolikt att
personen med det lilla aktieinnehavet i mindre utsträckning har följt med i
bolagets utveckling och därför haft sämre möjligheter att gardera sig mot ett
sådant överraskande krav. Någon möjlighet att ensam begära bolaget i
likvidation har inte heller den lilla aktieägaren efter den 1 april. Till vad nu
sagts skall läggas att det är registrerat aktieinnehav enligt aktieboken som
läggs till grund för bedömningen av vem som är aktieägare. Även en person
som sålt sitt aktieinnehav men står kvar som registrerad innehavare kan alltså
bli krävd på det sätt som här har nämnts.

Denna ordning är inte rimlig. Bestämmelsen bör ändras så att en mera
rättvis fördelning av ansvaret för bolagets skulder skapas mellan olika
aktieägare. Varje aktieägares ansvar för bolagets skulder bör därför
1 Riksdagen 1980/81. 3 sami. Nr 2115-2120

Mot. 1980/81
2115-2120

Mot. 1980/81:2115

2

begränsas till en andel av skuldbeloppet som motsvarar vederbörandes
kapitalinsats i aktiebolaget. Principen bör alltså vara att skulder fördelas inte
efter huvudtalet utan efter kapitalinsatsen i det upplösta aktiebolaget. För
aktieägare utanför styrelsen bör något solidariskt ansvar inte kunna
utkrävas. För ledamöter i styrelsen är situationen härvidlag en annan. För
styrelseledamöter bör det inte komma som en överraskning om bolaget har
skulder, och de har dessutom i praktiken större möjligheter att medverka till
att bolaget försätts i likvidation än övriga aktieägare. Ett solidariskt ansvar
bör därför också framgent kunna utkrävas beträffande denna kategori.

Det får ankomma på vederbörande utskott att utarbeta erforderlig
lagtext.

Med stöd av vad som ovan anförts hemställer vi

att riksdagen beslutar vidta de förändringar av aktieägares ansvar
för skulder i aktiebolag, vilka avförs från bolagsregistret efter
den 1 januari 1982, i enlighet med vad som anförs i motionen.

Stockholm den 8 april 1981
JOAKIM OLLÉN (m)

INGER LINDQUIST (m) OLLE AULIN (m)