8
Motion
1980/81:2108
av Lars Werner m. fl.
med anledning av proposition 1980/81:153 om åtgärder för att främja
fritidsfisket, m. m.
Fritidsfisket har under senare år utvecklats till en av våra mest utbredda
och populära rekreationsformer. Detta framgår också med all tydlighet av
1973 års fiskevattensutredning. Enligt vad som framgår har fisket kommit att
spela en allt större roll som fritidssysselsättning. Omkring två miljoner
människor i åldrarna 15-74 år fiskar åtminstone någon gång om året, av dessa
fiskar ca 70 % enbart med handredskap.
Utredningen framhåller att det är en viktig uppgift för samhället att skapa
ett fritidsutbud som står öppet för alla, eftersom möjligheterna för den
enskilde att aktivt utnyttja sin fritid är av stor betydelse för hälsa, anpassning
och trivsel i samhället.
Vi delar utredningens uppfattning att fritidsfisket i dessa sammanhang har
stor betydelse. Det ger kontakt med naturen samt motion och avkoppling.
Fritidsfisket kan utövas av ung och gammal, av män och kvinnor och har
därför stark karaktär av familjeaktivitet.
Vi kan sålunda i stort sett ansluta oss till utredningens synpunkter och
förslag, därför finner vi det inte så angeläget att framföra ytterligare
argumentation utöver vad utredningen framför. Nu var inte vpk representerat
i denna utredning, men vi kan konstatera att en stor politisk enighet
rådde om utredningens förslag. Det är därför förvånande att propositionen
på väsentliga punkter inte beaktar utredningens synpunkter och förslag.
Självfallet finns det problem på fritidsfiskets område, även om utredningens
förslag genomförs, som kommer att kräva åtgärder framöver. Bl. a.
innebär ett bildande av ett fiskevårdsområde inte någon inverkan på
äganderättsförhållandena, vilket medför att någon garanti för att fisket
upplåts till allmänheten inte kan anses föreligga. Det återstår att se om
förvaltningsformer och övriga styrmedel kan skapa förutsättningar för
upplåtelser till allmänheten. I många fiskevatten, då främst i Norrlands
skogslän, sker i dag med stöd av gammal hävd fiske som kan betraktas som
fritidsfiske. Självklart måste områdesbildningen vid dessa förhållanden på
ett riktigt sätt regleras och hävd och sedvana beaktas. Prissättningen på
fiskekort för fiskevårdsområdena måste noggrant följas och åtgärdas om så
blir nödvändigt. Det senare erfordras om fritidsfisket skall få den betydelse
och om de mål skall nås som anges i den allmänna beskrivningen.
Vi ansluter oss till utredningens förslag att allt enskilt fiske med rörliga
redskap görs fritt vid Gotlands läns kuster, vid Blekinge läns södra kust och
vid Skånes östra och södra kuster samt att den enskilda fiskerätten med
Mot. 1980/81:2108
9
undantag för ostronfisket närmast land tas bort längs västkusten. Därutöver
föreslår vi också att även södra ostkusten ingår. Vi föreslår vidare att fisket
med handredskap görs fritt i Vänern, Vättern, Hjälmaren, Mälaren och
Storsjön i Jämtland. Därför bör riksdagen uppdra åt regeringen att vidta de
nödvändiga åtgärderna så att fisket blir fritt vid nämnda kuster och i de större
sjöarna.
I det föreliggande förslaget till lag om fiskevårdsområden har i 6 §
opinionsvillkoret kommit till uttryck. Där föreslås att fiskevårdsområde inte
får bildas om ägarna mera allmänt motsätter sig detta. Detta är ett mycket
vagt formulerat villkor, där ett ”allmänt motstånd” anges som godtagbart
skäl. Vi anser att i likhet med annan lagstiftning när ett allmänt motstånd
anges som villkor, även som stöd för detta, beakningsvärda skäl måste anges.
I undantagsfall måste även möjligheten att bilda fiskevårdsområden för
upplåtelse till fritidsfisket kunna ske trots anförda skäl, om det ur
fiskevårdssynpunkt är synnerligen angeläget och/eller det finns ett stort
allmänt behov.
I övrigt påpekas i utredningen och även i propositionen att behovet av
aktiva fiskevårdande åtgärder f. n. är stort och att detta behov kommer att
öka. En sådan angelägen åtgärd är utsättning av laxfisk. Lika angeläget är att
åtgärder vidtas för att förhindra överfiskning av laxfisk. Utredningen fastslår
att akuta problem av detta slag finns i dag i såväl vattendrag med naturlig
reproduktion som utbyggda älvar med odlingsbaserad laxproduktion. Enligt
vår mening måste erforderliga åtgärder vidtas för att garantera ett fortsatt
laxfiskbestånd.
Inledningsvis konstaterades den betydelse som fritidsfisket har i vårt land.
Därför är det nödvändigt att noga följa utvecklingen när det gäller bildande
av fiskevårdsområdena, så att målsättningen att skapa större möjligheter för
fritidsfiskets utövande verkligen uppfylls och detta på skäliga villkor för de
fritidsfiskande. Områdesbildningen får icke stanna med en reglering mellan
de fiskerättsägande, utan allmänheten måste garanteras ett brett utbud av
fiskemöjligheter.
Med hänvisning till det anförda föreslås
1. att riksdagen beslutar hemställa hos regeringen om åtgärder
angående möjlighet till fritt fiske vid kuster och i de större
sjöarna enligt vad som anförs i motionen,
2. att riksdagen med ändring i proposition 1980/81:153 beslutar
anta följande såsom Motionärernas förslag betecknade förslag
till 6 § lag om fiskevårdsområden:
Mot. 1980/81:2108
10
2 §
Motionärernas förslag
Ett fiskevårdsområde får inte bildas
om ägarna av det fiske som det är
fråga om mera allmänt motsätter sig
bildandet och har be aktningsvärda
skäl för det. Vid denna prövning
skall främst deras mening beaktas,
vilkas fiskeutövning påverkas mest
av bildandet. Första stycket gäller
inte, om behovet av fiskevårdsområdets
bildande är synnerligen angeläget.
3. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad som i övrigt anförs i motionen.
Regeringens förslag
Ett fiskevårdsområde får inte bildas
om ägarna av det fiske som det är
fråga om mera allmänt motsätter sig
bildandet. Vid denna prövning skall
främst deras mening beaktas, vilkas
fiskeutövning påverkas mest av bildandet.
Stockholm den 3 april 1981
LARS WERNER (vpk)
EIVOR MARKLUND (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)
EVA HJELMSTRÖM (vpk)
C.-H. HERMANSSON (vpk)
BERTIL MÅBRINK (vpk)
JOHN ANDERSSON (vpk)