Mot. 1980/81
2107-2110
Motion
1980/81:2107
av Svante Lundkvist m. fl.
med anledning av proposition 1980/81:153 om åtgärder för att främja
fritidsfisket, m. m.
Det är från samhällssynpunkt angeläget att människorna får tillgång till
avkoppling och aktiviteter på sin fritid. Detta behov ökar i takt med en
ökande fritid och ett arbetsliv som i allt större utsträckning präglas av
specialisering och monotoni. Arbetsinsatserna kräver allt mindre av fysisk
kraftutveckling samtidigt som arbetsplatserna i regel är förlagda inomhus, i
allt större tätorter. Möjligheterna till fritidsaktiviteter är emellertid i hög
grad beroende av inkomster, samhällsställning och bostadsort. Som regel är
det de grupper i samhället som har de högsta inkomsterna, de bästa
bostadsförhållandena, de behagligaste arbetsmiljöerna, de flesta tillfällena
till omväxling och variation i arbete och liv som också har de goda
möjligheterna till fritidsaktiviteter.
För samhälle och folkrörelser är det därför en viktig uppgift att skapa ett
fritidsutbud som står öppet för alla. Detta gäller särskilt som möjligheterna
till fritidsaktiviteter och motion är av stor betydelse för hälsa, anpassning och
trivsel i samhället.
Fritidsfisket är i dessa sammanhang av utomordentlig betydelse. Som
fritidssysselsättning har det unika möjligheter. Det ger i sin enklaste och
ursprungligaste form, till mycket små kostnader, kontakt med natur och
miljö samt motion och avkoppling. Samtidigt innebär fångsten av fisk att en
naturresurs utnyttjas.
Fritidsfiske kan utövas av alla. Det aktiverar människor i alla samhällsgrupper.
Den sociala snedrekrytering som ofta präglar andra fritidsaktiviteter
finns inte inom fritidsfisket. Fritidsfisket är också ett viktigt komplement
till andra fritidsaktiviteter såsom båtliv, vandringar, semesterresor och
camping. I detta sammanhang kan fritidsfisket ge ett tillskott till utkomst och
möjliggöra bosättning i glesbygder där andra utkomstmöjligheter är begränsade.
Det är därför en viktig uppgift för samhället att medverka till att alla
fiskeintresserade erbjuds möjlighet till ett rikt och varierat utbud av
fritidsfiskemöjligheter. Samhällets stöd bör medverka till en utveckling där
fritidsfiskarnas organiserade samverkan tillvaratas.
1973 års fiskevattensutredning
Det var mot denna bakgrund som den dåvarande socialdemokratiska
regeringen tillsatte 1973 års fiskevattensutredning. Med utgångspunkt i dessa
1 Riksdagen 1980181. 3 sami. Nr 2107-2110
Mot. 1980/81:2107
2
förslag har den föreliggande propositionen utarbetats. Vi redovisar i det
följande i vilka avseenden vi inte instämmer i förslagen i propositionen. I
fråga om deltidsfisket föreslog utredningen inrättande av s. k. licensområden
och vissa redskapsbegränsningar för icke-yrkesfiskare. Med hänsyn till de
befarade effekterna på husbehovsfisket läggs i propositionen inga förslag
fram utan man hänvisar till en kommande utredning av dessa frågor. Vi
ansluter oss till denna mening.
Huvudlinjer för fritidsfiskets utveckling
Det övergripande ansvaret för en god resurshushållning och naturvård
vilar på samhället genom stat och kommun. Detta gäller också fiskevården.
Många fiskevattensägare känner inte detta ansvar i annan mån än att de
själva utnyttjar fisket eller genom kortförsäljning kan antas få inkomster
därav. Intresset för en god fiskevård i vårt land minskas också av att den
enskilda äganderätten i stor utsträckning är uppsplittrad på ett stort antal
ägare, exempelvis i de stora sjöarna och vattendragen och utefter södra
ostkusten. Fiskevården kompliceras utefter kusten och vid de stora sjöarna
dessutom av att de enskilda vattnen förekommer jämsides med vatten
upplåtna för allmänt fiske.
Fritidsfiskets utveckling bör stödjas genom en sammanhållen politik med
planering, upplåtelser av vatten, fiskevårdande insatser, organisationernas
medverkan och en långsiktig finansiering.
Fiskeplanering
I arbetet för att utveckla en aktiv fiskevård är det viktigt att inom
överskådlig framtid de begränsade resurserna framför allt satsas på de
fiskevatten som i första hand är av intresse för den fritidsfiskande
allmänheten och den aktiva yrkesfiskarkåren. Sådana insatser kommer också
att vara av betydelse för det särskilt utefter kusterna livliga husbehovsfisket.
För att dessa effekter skall uppnås måste de fiskevårdande åtgärderna
förankras i en planering som beaktar behoven av insatser där de är mest
angelägna. En sådan planering bör ske av fiskenämnderna i samarbete med
kommuner och länsmyndigheter.
Upplåtelser av vatten
Som framhållits av fiskevattensutredningen och flertalet remissinstanser
skulle ett frisläppande av handredskapsfisket utefter Blekinges och Gotlands
kuster samt i de stora sjöarna innebära en kraftig förbättring av allmänhetens
möjligheter till fritidsfiske. De flesta av dessa vatten ligger i anslutning till de
stora befolkningskoncentrationerna i vårt land och skulle därigenom kunna
användas av ett stort antal fiskande under förutsättning att de vore
Mot. 1980/81:2107
3
tillgängliga. Vi anser att handredskapsfisket i dessa vatten skall inlösas och
detta fiske släppas fritt för allmänheten. Samma förhållande gäller för den
del av Östersjökusten som sträcker sig från Östhammars kommun i Uppsala
län ner till Torhamns udde i Blekinge, den enda kuststräckan i vårt land där
fisket fortfarande skall vara enskilt om fiskevattensutredningens förslag i
övrigt genomförs. Vi anser därför att även handredskapsfisket utefter detta
kustavsnitt bör inlösas och släppas fritt. Denna uppfattning har i remissarbetet
stötts av Landsorganisationen, naturvårdsverket, flertalet länsstyrelser
utefter den berörda kuststräcka och av Sveriges fritidsfiskares riksförbund.
För detta ställningstagande talar både allmänna rekreationspolitiska motiv
och svårigheterna att bedriva en aktiv fiskevård och fiskeupplåtelser med
nuvarande uppsplittring av ägandeförhållandena. Möjligheterna att satsa på
en utvecklad fiskevård underlättas.
Det livaktiga fritidslivet på denna kuststräcka, med utgångspunkt i de stora
tätorterna som är belägna där, gör att fiskeupplåtelserna i stor utsträckning
inte fungerar. Redan i dag bedrivs huvuddelen av fritidsfisket på denna
kuststräcka utan tillstånd.
Utredningen har beräknat engångskostnaderna för inlösen av handredskapsfisket
i Blekinge, på Gotland samt i de stora sjöarna till 25 milj. kr. Till
detta kommer kostnaderna för södra ostkusten som inte beräknats av
utredningen. Kostnaden för inlösen av allt rörligt fiske utefter ostkusten har
utredningen dock uppskattat till mellan 100 och 200 milj. kr. Kostnaderna för
en inlösen av enbart handredskapsfisket torde bli avsevärt mycket lägre inte
minst mot bakgrund av de nuvarande förhållandena när det gäller hävdandet
av fiskerätten till handredskapsfisket och de betydande förbättringarna som
fiskevattensägare och yrkesfiskare erhåller genom en utveckling av de
fiskevårdande åtgärderna. Det viktiga yrkesfisket i dessa vatten och det
omfattande husbehovsfisket beräknas kunna fortgå i oförändrad omfattning
på detta kustavsnitt. En inlösen av handredskapsfisket bör därför bli ett ringa
intrång som inte kan ge underlag för särskilt stora ersättningskrav.
Enligt vår mening bör riksdagen nu fatta ett beslut om inlösen av
handredskapsfisket utefter södra ostkusten, i Blekinge och längs Gotlands
kuster samt vid de stora sjöarna med utgångspunkt att värdet för
ifrågavarande vatten skall avse värdet den 1 juli 1981.
Fiskevårdsområden
Vi ansluter oss till förslaget om ny lag för fiskevårdsområden som det
utformats i propositionen med följande ändringar.
Enligt fiskevattensutredningen skulle ett fiskevårdsområde få bildas om
ägarna av fisket inom ett tilltänkt område inte mera allmänt motsatte sig
områdets tillblivelse och beaktansvärda skäl för detta fanns. I propositionen
har departementschefen inte kunnat biträda förslaget utan anser att ett
fiskevårdsområde inte skall kunna bildas om fiskerättsägarna mera allmänt
Mot. 1980/81:2107
4
motsätter sig en samverkan. I likhet med bl. a. lagrådet anser vi att
fiskevattensutredningens förslag bör genomföras. I likhet med lagrådet anser
vi dessutom att en enskild medlem, kommun eller fiskenämnd skall ha
möjlighet att ta initiativ till stadgeändringar för ett fiske vårdsområde. Vi
anser dessutom att fiskevårdsområdesförening skall kunna upplösas på
ansökan av fiskevårdsområdesföreningen, medlem av föreningen, kommunen
eller fiskenämnden.
Upplåtelse av statliga vatten
Fiskevattensutredningen föreslog att upplåtelser av statliga vatten till
fiskeklubbar o. d. skulle ske utan ersättning till staten om klubben upplät
eller hade för avsikt att upplåta fiske åt allmänheten på skäliga villkor. Enligt
utredningens uppfattning borde de avgifter som flöt in genom t. ex.
försäljning av fiskekort inte användas till arrendeavgifter utan till vård och
skötsel av berörda fiskevatten.
Vi delar utredningens uppfattning på denna punkt och anser att statens
vatten skall användas som en aktiv resurs för att öka utbudet av fiskevatten
för allmänheten. Upplåtelser till fiskeklubbar o. d. av fiske i statens vatten
bör därför ske utan ersättning till staten i den mån klubben upplåter eller har
för avsikt att upplåta fiske åt allmänheten på skäliga villkor. Enligt vår
uppfattning bör i detta fall de sociala värderingarna ta över de företagsekonomiska.
Som länsstyrelsen i Norrbottens län angivit i sitt remissyttrande bör som
villkor för upplåtelse till frivilliga organisationer föreskrivas att organisationen
skall ha en viss storlek och att det allmänna genom exempelvis
kommunerna erhåller en direkt insyn i förvaltningen.
Fiskevård
Vi ansluter oss till förslaget i propositionen om fiskevårdande åtgärder. Vi
vill understryka vikten av att fiskenämnderna ges ett direkt ansvar för
fiskevården i de allmänna vattnen, utom i de enskilda fiskevattnen utefter
kusterna och i de stora sjöarna.
Bidrag till kostnaderna för bildande av fiskevårdsområden bör utgå endast
i de fall då ägarna till området i fråga förbinder sig att sälja fiskekort till
allmänheten eller på annat sätt sörjer för att fisket upplåts till allmänheten.
Bidrag bör kunna utgå med högst 70 % av kostnaderna. Högsta bidrag bör
utgå till de områden som är av större betydelse för fritidsfisket.
Stöd till fiskevårdande åtgärder bör vidare kunna omfatta sådana åtgärder
som utplantering av fisk, biotopförbättrande åtgärder och riktat fiske. Stödet
bör kunna utgå både som bidrag och som utfärdad lånegaranti. Villkoret
skulle vara att aktuella vatten upplåts för allmänheten. Bidragets storlek bör
normalt inte överstiga 50 % men kan höjas til! 70 % då tillgången på
Mot. 1980/81:2107
5
fiskevatten för allmänheten är mycket begränsad eller när utbudet av
fiskevatten i det aktuella området är alltför ensidigt.
I den utsträckning åtgärderna utförs inom områden av riksintresse och där
staten därför satsar medel för friluftsliv och rekreation bör bidrag kunna utgå
också till vissa satsningar för fritidsfiske. Liksom hittills bör stöd kunna
erhållas för byggandet av olika serviceanläggningar m. m. för fritidsfiskets
behov, exempelvis bryggor. I övrigt bör stöd för dessa ändamål kunna lämnas
i form av bidrag och lånegarantier. Statlig garanti bör liksom hittills även
kunna beviljas för lån till verksamhet med fiskodling som främjar fritidsfisket.
Organisationsstöd
Enligt vår mening är det av utomordentlig betydelse att den organiserade
fritidsfiskeverksamheten aktivt engageras i det fiskevårdande arbetet. På så
sätt blir det möjligt att ta till vara engagemang och entusiasm hos de av
verksamheten berörda samtidigt som en fördjupad naturupplevelse kan
omsättas i praktiskt arbete. Det är bara genom en uppslutning från den
fritidsfiskande allmänheten vi kan få den bredd och slagkraft i fiskevårdsverksamheten
vi vill uppnå. Mot denna bakgrund bör Sveriges fritidsfiskares
riksförbund för insatser i dessa avseenden erhålla ett årligt anslag för att
täcka sina kostnader för en utvecklad fiskevård. Anslaget i fråga skall inte
anses beröra verksamheter till vilka stöd utgår från anslaget till idrottens
främjande.
Fiskevattensägarnas organisation bör också kunna erhålla anslag.
Kostnader, Finansiering och genomförande
Kostnaderna för de åtgärder vi förordat i det föregående när det gäller
fiskevård, organisationsstöd o. d. kan beräknas till ca 26 milj. kr. årligen. Till
detta kommer engångskostnader för inlösen av handredskapsfisket vid
Blekinges och Gotlands kuster samt i de stora sjöarna, bildandet av
fiskevårdsområden m. m. på ca 41 milj. kr. Vårt förslag om inlösen av
handredskapsfisket utefter södra ostkusten innebär en ytterligare ökning av
dessa engångskostnader till ett belopp som f. n. inte kan beräknas.
I propositionen föreslås att 4,8 milj. kr. skall anvisas till kostnader för
bidrag till fiskevård m. m. Detta belopp är helt otillräckligt för att finansiera
de av oss förordade åtgärderna. Samtidigt är vi medvetna om att det
nuvarande samhällsekonomiska läget inte medger att ytterligare budgetmedel
anvisas för dessa ändamål. Vi står därför inför valet att antingen avstå
från att föra fram våra förslag för att främja fritidsfisket eller också att söka
finna nya vägar för att finansiera de önskvärda åtgärderna. Vi har valt det
senare alternativet.
Mot. 1980/81:2107
6
Fiskevattensutredningen föreslog införandet av en allmän fiskevårdsavgift
på 20 kr. som årligen skulle betalas av alla fiskande. En sådan avgift
beräknades ge 20 milj. kr. om den erlades av en miljon fiskande. Avgiften
skulle tillföras en fond, fiskevårdsfonden, med vilken de åtgärder för
fritidsfiskandets främjande som föreslogs skulle finansieras. Liknande
system finns i Norge och Finland.
Remissinstanserna redovisar en splittrad inställning till frågan om införande
av en fiskevårdsavgift. Farhågor uttrycks för att kostnaderna för
administration och kontroll skulle ta en alltför stor del av de medel som skulle
komma att inflyta. Osäkerhet råder också om det av utredningen beräknade
beloppet på 20 milj. kr. verkligen skulle erhållas.
Vi är för vår del beredda att förorda att kostnaderna för de av oss
föreslagna åtgärderna täcks genom en fiskevårdsavgift som erläggs av den
fiskande allmänheten. Med de förslag vi lägger fram skulle en sådan avgift
göra det möjligt för allt fler människor att få en meningsfull fritidsverksamhet.
Med det underlag som i dag föreligger är vi dock inte beredda att nu uttala
oss om den närmare utformningen på annat sätt än att den inte skall behöva
betalas av barn och ungdomar under 18 år. Vi anser därför att riksdagen hos
regeringen skall begära utredning och förslag till utformning av en allmän
fiskevårdsavgift för att täcka kostnaderna för ett utvecklat fritidsfiske.
Förslaget bör framläggas i sådan tid att åtgärderna kan träda i kraft från
1982.
Hemställan
Med hänvisning till vad som anförts hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om planering av fritidsfiskemöjligheterna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det
enskilda handredskapsfisket vid Blekinges och Gotlands kuster,
utefter södra ostkusten och i sjöarna Vänern, Mälaren,
Hjälmaren, Vättern och Storsjön skall inlösas av staten och
släppas fritt för allmänheten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
värderingen i samband med i yrkande 2 föreslagen inlösen skall
utgå från fiskerättens värde den 1 juli 1981,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att 6 §
lagen om fiskevårdsområden skall ha följande lydelse:
Ett fiskevårdsområde får inte bildas om ägarna av det fiske som det är fråga
om mer allmänt motsätter sig bildandet och har beaktansvärda skäl för det.
Vid denna prövning skall främst deras mening beaktas, vilkas fiskeutövning
påverkas mest av bildandet.
Mot. 1980/81:2107
7
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att 19 §
lagen om fiskevårdsområden skall ha följande lydelse:
Frågor om ändring av stadgarna i de hänseenden som anges i 18 § prövas av
länsstyrelsen efter ansökan av fiskevårdsområdesföreningen, medlem av
föreningen, kommunen eller fiskenämnden. För prövningen skall i tillämpliga
delar gälla bestämmelserna om villkoren för och förfarandet vid bildande
av fiskevårdsområde.
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om villkoren för bidrag till bildande av
fiskevårdsområden och bidrag till fiskevård,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen sägs om anslag till Sveriges fritidsfiskares riksförbund
för fiskevårdande verksamhet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om villkoren för upplåtelser av statliga
vatten,
9. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag om
införande av en allmän fiskevårdsavgift för finansiering av de av
oss föreslagna åtgärderna.
Stockholm den 3 april 1981
SVANTE LUNDKVIST (s)
MAJ BRITT THEORIN (s)
GRETHE LUNDBLAD (s)
SVEN LINDBERG (s)
STIG ALFTIN (s)
WIVI-ANNE RADESJÖ (s)
MARTIN SEGERSTEDT (s)
JAN FRANSSON (s)
ÅKE WICTORSSON (s)
GUNNAR OLSSON (s)
HÅKAN STRÖMBERG (s)
ERIK V. JOHANSSON (s)
ULLA-BRITT ÅBARK (s)