6

Motion

1980/81:2104

av Sten Svensson och Karl Leuchovius

med anledning av proposition 1980/81:153 om åtgärder för att främja
fritidsfisket, m. m.

Som framhålls i propositionen är våra fiskevatten ofta uppdelade på ett
stort antal fiskerättsägare. Detta förhållande försvårar inte bara utnyttjandet
av fisket, utan det bromsar även - och många gånger t. o. m. omöjliggjör fiskevårdande
insatser. Genom bildandet av fiskevårdsområden kan man
emellertid få till stånd den samverkan mellan fiskerättsägarna som erfordras
för att eliminera rådande olägenheter. En fast och juridiskt hållbar
samverkan dem emellan utgör således i väsentliga avseenden grunden för de
enskilda fiskevattnens rationella utnyttjande.

Den föreslagna lagen synes framför allt förenkla och förbilliga bildandet av
fiskevårdsområden. Därvid skapas också förutsättningar för en ökad takt i
områdesbildningarna. Som föredraganden framhåller är det väsentligt att
ansträngningarna inriktas härpå. För vår del kan vi helt instämma i
propositionens motiv och förslag till ändrad lagstiftning. De tillgodoser i
betydelsefulla avseenden de synpunkter och önskemål som vi gett uttryck för
i vår motion 1980/81:780 om fiskevårdsområden.

När det däremot gäller bestämmelserna för den nya lagens tillämpning
anser vi oss dock i ett hänseende böra föreslå en justering. Enligt
propositionen skulle det statliga stödet till fiskevårdsområdens bildande
utformas så att det tillgodoser syftet att fritidsfisket får tillgång till lämpliga
vatten. Ett villkor för att statsbidrag till kostnaderna skulle utgå föreslås
således vara att det aktuella vattnet upplåts för allmänhetens fiske. Bidrag
bör normalt inte överstiga 50 % av de godkända kostnaderna. Förhöjt bidrag
med högst 70 % avses kunna ges i de fall tillgången på fiskevatten för
allmänheten är begränsad eller när utbudet av fiskevatten i området är alltför
ensidigt. Därest en förrättning icke leder till bildandet av planerat
fiskevårdsområde, skulle sökandena ensamma få stå för hela kostnaden.

F. n. utgår bidrag - oavsett om upplåtelse till allmänheten sker eller ej med
50 % av kostnaderna i det fall då förrättningen lett till beslut om
områdesbildning. Bidrag av samma storlek utgår emellertid även om någon
igångsatt områdesbildning av olika skäl ej kommer till stånd. Högre
bidragsbelopp- upp till 80 % av kostnaderna - beviljas, därest det vatten det
är fråga om anses vara av särskilt värde för allmänhetens fritidsfiske.

Regelmässigt brukar de vatten som ingår i ett fiskevårdsområde utnyttjas
för allmänhetens fritidsfiske. Det torde höra till undantagsfallen att så ej
sker, och då beror detta på speciella skäl. Ofta har upplåtelser förekommit
även före områdesbildningen. Det är således andra omständigheter, t. ex.

Mot. 1980/81:2104

7

önskemålet om en bättre organisation för vattnets förvaltning och behovet av
fastare samverkan mellan fiskerättsägarna kring erforderliga fiskevårdsåtgärder,
som drivit på bildandet av ett fiskevårdsområde. I andra fall, där man
gått in för en områdesbildning, kan upplåtelsen till allmänheten vara
beroende av utfallet av de samtidigt planerade fiskevårdsåtgärderna. En allt
vanligare åtgärd av detta slag är kalkning av vattnet till följd av den
fortgående försurningen. Först sedan insatser av berört slag vidtagits
föreligger förutsättningar för upplåtelser.

Enligt vår bedömning läggs genom föreslagen ändring av statsbidragsreglerna
alltför stor tyngd vid kopplingen mellan bildandet av fiskevårdsområden
och allmänhetens fritidsfiske. Det primära syftet med fiskevårdsområdena
är att få till stånd ett underlag för samverkan i fråga om fiskevattnens
förvaltning och för den fiskevård som vill till för att rationellt kunna utnyttja
vattnen. Erfarenheterna visar att när man - många gånger efter långa
överväganden - löst detta grundproblem klaras upplåtelsefrågorna lätt av.
Finns det möjligheter, blir det upplåtelse för allmänheten. Sett från det
allmännas synpunkt torde det ofta vara av minst lika stort värde att vattnen
får en ändamålsenlig förvaltning som att det blir fiskeupplåtelser för
utomstående.

Skulle statsbidragsreglerna ändras på föreslaget sätt och det således icke
skulle kunna utgå statsbidrag till kostnader för exempelvis en förrättning,
som av olika skäl inte leder till någon områdesbildning, kan det med all
sannolikhet befaras att intresset för att ta initiativ till och sätta i gång sådana
bildningar i hög grad bromsas. Då skulle ju hela kostnaden falla på
sökandena, och med nuvarande lantmäteritaxa är det trots avsett förbilligande
inga små belopp det blir fråga om - detta så mycket mer som det
framöver alltmer blir fråga om att bilda fiskevårdsområden för vatten och
vattendrag, för vilka det icke finns några fiskevårdsföreningar med
ekonomiska resurser. Den ökade takt i områdesbildningen som departementschefen
ansett angelägen skulle då icke komma till stånd. Detta vore en
beklaglig konsekvens, om tillämpningen av den nya lagstiftningen på detta
sätt motverkas.

I detta sammanhang vill vi också framhålla att bildandet av fiskevårdsområden
för sjöar och vattendrag får anses vara en form av strukturrestaurering
där det skapas för sjöbruk lämpliga enheter. Dessa åtgärder är således
jämförbara med den strukturrationalisering som sker inom jord- och
skogsbruket och för vilken det allmänna helt står för utrednings- och
förrättningskostnaderna.

Slutligen vill vi - liksom skett i motionen 1980/81:780 - påpeka önskemålet
att frågan om kostnader och statsbidrag på något sätt samordnas när, som
ofta är fallet, lantmäteriet utsetts till förrättningsman.

Mot. 1980/81:2104

8

Med stöd av det anförda hemställer vi

att riksdagen beslutar att nu gällande regler för statligt stöd till
kostnader för bildandet av fiskevårdsområden bibehålls.

Stockholm den 2 april 1981

STEN SVENSSON (m) KARL LEUCHOVIUS (m)

GOTAB 66854 Stockholm 1981