4

Motion

1980/81:2103

av Axel Andersson

med anledning av proposition 1980/81:153 om åtgärder för att främja
fritidsfisket, m. m.

i»

I proposition 1980/81:153 föreslås olika åtgärder för att främja fritidsfisket.
Bl. a. sägs i propositionen att ”förslagen syftar till att förbättra fiskevattnens
kvalitet och öka möjligheterna till fritidsfiske”.

För att ge den fiskeintresserade allmänheten möjlighet att bedriva
fritidsfiske fordras att fiskevatten ställs till förfogande i tillräcklig omfattning.
Förslaget i propositionen till en ny lag i syfte att förenkla och förbilliga
bildandet av fiskevårdsområden är därför välkommet. Men även solen har
sina fläckar.

Våra svenska fiskevatten har en brokig och mångfasetterad ägarstruktur.
Särskilt besvärliga från nyttjande- och brukningssynpunkt är de fiskevatten
som finns på häradsallmänningar och allmänningsskogar i Norrland och
Dalarna.

I den utredning (SOU 1978:75) som utgjort underlag för proposition
1980/81:153 konstateras att om fisket i dessa vatten skall kunna nyttjas för
fritidsfiske erfordras att dessa sätts under reell förvaltning, och detta bör
enligt utredningens uppfattning regleras i lag.

Utdrag ur utredningens förslag till lag om fiske:

”24 §. I fråga om tillgodogörandet av fiske som är samfällt för flera
fastigheter gäller lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.

Tillhör fiske sådan allmänning, som avses i lagen (1952:166) om
häradsallmänningar eller lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland
och Dalarna, gäller beträffande nyttjandet av fisket vad i nämnda lagar
föreskrives angående nyttjandet av alimänningens tillgångar.

Hör fiske till endast en fastighet, som ej utgöres av enbart fiske och innehas
fastigheten med samäganderätt, får regeringen, eller myndighet som
regeringen bestämmer, på ansökan av någon av delägarna föreskriva hur
fisket får nyttjas.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller ej fiske som ingår i fiskevårdsområde.”

Detta utredningens förslag är väl motiverat; dock synes den föreslagna
texten böra göras mer utförlig och preciseras för att den skall kunna leda till
att dessa speciella fiskevatten kan sättas under förvaltning.

I propositionen tar man märkligt nog inte alls upp denna fråga till
behandling. Detta innebär att lagen om rätt till fiske av den 1 december
1950 § 23 även fortsättningsvis skall gälla med de förödande verkningar detta
medför:

Mot. 1980/81:2103

5

Inga bestämmelser kan utfärdas för hur delägare i dessa allmänningsskogar
får nyttja sin fiskerätt. Fisket kommer därför också framdeles att bedrivas
efter vars och ens godtycke. Av naturliga skäl är det svårt att under sådana
förhållanden underhålla fiskebestånden till rimliga kostnader inom dessa
områden med i många fall tusentalet delägare. Följden blir ofta att
fiskevårdsinsatser bedöms som meningslösa och därför inte kommer till
stånd.

Med stöd av ovanstående hemställs

att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen om fiske att
fritidsfisket i vatten ägda av häradsallmänningar och allmänningsskogar
i Norrland och Dalarna kan nyttjas på sätt som
anges i motionen.

Stockholm den 2 april 1981

AXEL ANDERSSON (s)