Motion
1980/81:2079
av Lars Werner m. fl.
med anledning av proposition 1980/81:130 om industripolitikens
inriktning, m. m.
Sammanfattning: Regeringens förslag innebär en privatisering av viktiga
delar av verksamheten inom SGU. Detta står i strid med viktiga nationella
intressen. Motionen yrkar därför avslag på regeringens hemställan rörande
SGU:s omorganisation.
Regeringens proposition om industripolitiken innehåller bl. a. förslag om
att uppdela verksamheten vid SGU, så att en del därav helt skall arbeta på
uppdragsverksamhet. Vpk motsätter sig av en rad skäl detta förslag.
För det första är vi rent allmänt emot en kommersialisering av offentliga
förvaltningars verksamhet. Offentlig förvaltning är till sin grundläggande
karaktär något annat än privat förvaltning. Den har syften att bevaka, vilka
inte låter sig inrangera i kommersiell företagsorganisation och med där
rådande synsätt. Att viss avgiftsfinansiering förekommer när allmänheten
begär bestämd service kan självfallet godtas. Men att privata intressen via
uppdrag och finansiella bidrag styr själva innehållet och inriktningen i fråga
om en förvaltnings verksamhet måste förkastas.
Offentlig förvaltnings ändamål är uttryckta i grundlagarna och förkroppsligade
bl. a. i offentlighetsrätten. Däri ingår exempelvis skyldigheten att
behandla alla medborgare lika, att inte genom påtryckande inflytelser eller
mutor inrikta verksamheten till förmån för viss part, liksom också den
allmänna skyldigheten att beakta övergripande offentliga intressen. Särskilt
stötande är givetvis när man kommersialiserar förvaltningar inom sådana
verksamhetsområden där uppenbara intressemotsättningar föreligger mellan
privata, statliga och folkliga intressen. Så är ju uppenbart fallet på det
mineralpolitiska området.
De principiella invändningarna stöds också av mer praktiska synpunkter.
Mineralbrytning i Sverige domineras av ett par mycket stora och mäktiga
företag. Man vill nu ge dessa företag carte blanche att i realiteten köpa upp
viktiga delar av ett statligt verks arbete och styra dess inriktning. Detta är i
högsta grad stötande, och man kan t. o. m. ur vissa aspekter ifrågasätta
lagligheten härav.
Regeringsförslaget är desto märkligare som det föregriper det propositionsarbete
vilket bör vara en naturlig följd av mineralpolitiska utredningens
arbete. Man har sålunda inte försökt se frågan om SGU:s organisation i det
större mineralpolitiska sammanhang där det skäligen måste höra hemma.
1 Riksdagen 1980/81. 3 sami. Nr 2079-2085
Mot. 1980/81
2079-2085
Mot. 1980/81:2079
2
Risk föreligger uppenbarligen också för att övergången till uppdragsverksamhet
för en stor del av SGU kommer att leda till en sämre ställning även för
den självständiga delen. Både genom den ändrade dispositionen av
kapaciteten och genom inriktningen på budgetbesparingar kan t. ex. viktigt
karte ringsarbete eftersättas. Detta är ytterst olyckligt, både med tanke på
den stora eftersläpningen i nämnda hänseende och med tanke på den
betydelse för samhällsplaneringen som en kvalificerad naturgeografisk
kartering har.
Frågan har slutligen en djupare konstitutionellt-rättslig sida. Den hänger
samman med SGU:s själva verksamhetsområde. Mineraltillgångar har i
Sverige, liksom i flertalet andra länder, ansetts tillhöra staten. Utvinning
därav är i princip ett statligt prerogativ. Privat utvinning sker på koncession.
Den speciella rättsliga synen speglar sig också i att särskilda restriktioner
uppsatts för utländska intressen.
Från denna utgångspunkt kan det aldrig vara riktigt att låta undersökningar
och prospekteringar inriktas efter koncessionshavarnas i stället för
koncessionsgivarens intressen. Förslaget i propositionen är ett exempel på
vad som blivit ett allt vanligare inslag i sentida regeringspolitik: missbruk av
offentliga verksamheter för privata syften, likgiltighet för nationella intressen
och bristande förmåga eller urskilning, när det gäller att tänka i
konstitutionella banor. Sådana tendenser till upplösning av det konstitutionella
systemets innehåll måste bekämpas.
Mot den nu anförda bakgrunden föreslås
att riksdagen avslår hemställan i proposition 1980/81:130 i vad
avser ändrad organisation av SGU.
Stockholm den 25 mars 1981
LARS WERNER (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)
EVA HJELMSTRÖM (vpk)
JOHN ANDERSSON (vpk)
RAUL BLUCHER (vpk)
EIVOR MARKLUND (vpk)
C.-H. HERMANSSON (vpk)
BERTIL MÅBRINK (vpk)
JÖRN SVENSSON (vpk)
SVEN HENRICSSON (vpk)
PER ISRAELSSON (vpk)
LARS-OVE HAGBERG (vpk)