4
Motion
1980/81:2073
av Gullan Lindblad och Göthe Knutson
med anledning av proposition 1980/81:130 om industripolitikens
inriktning, m. m.
Den statsunderstödda kreditgivningen vid försäljning inom landet - s. k.
hemmamatchning - har framför allt varit avsedd att ge svenska företag
möjlighet att möta konkurrensen från vissa andra länder vid leveranser av
kapitalvaror, exempelvis till den svenska pappers- och cellulosaindustrin.
När systemet för matchning av utländsk kreditkonkurrens beslutades 1978
var den av Investeringsbanken tillämpade räntan ca 11 %. Den subvention
som erhölls var normalt ca 2 %, vilket innebar en nettoränta på ca 9 %. Detta
innebar i huvudsak att den utländska kreditkonkurrensen kunde mötas.
Under andra hälften av 1980 har Investeringsbanken tillämpat en ränta på
14.75 %, och 2 % i subventionering har normalt erhållits. Detta innebär att
de svenska leverantörerna kunnat erbjuda kunderna en kredit till räntan
12.75 %. De utländska konkurrenterna kan normalt erbjuda en kredit till
den totala kostnaden av ca 9 % inkl. samtliga avgifter. Vid 80 % kredit i 5 år
innebär detta att de svenska leverantörerna belastas med ca 8 % på
priset.
Investeringsbanken har i samband med diskontohöjningen den 20 januari
1981 från 10 till 12 % höjt räntan till 15,5 %. Vid en föreslagen subvention
om högst 3 % innebär detta en nettoränta av 12,5 %.
Utöver ovanstående belastning på priset av 8-10 % tillkommer att de
utländska leverantörerna normalt även erbjuder krediter till motsvarande
subventionerade ränta under byggnadstiden. Normalt är en subvention
under byggnadstiden ej möjlig att erhålla i Sverige. Denna finansiering
kostar f. n. ca 15-17 %. Detta innebär vid ett större projekt med ca 2 års
leveranstid en ytterligare belastning med 3-5 %.
Den totala belastningen, som en svensk leverantör har i leveranser där
utländsk kreditkonkurrens förekommer, kan således uppgå till 10-15 %.
Svenska företag har i dag en nästan omöjlig uppgift i att möta denna
kreditkonkurrens och samtidigt uppnå en acceptabel prisnivå. Leveranser av
större utrustningar till kommunerna och industrin riskerar att bli förbehållna
utländska leverantörer!
Det är mycket viktigt att hemmamarknaden kan behållas, om företagens
betydande satsningar på export skall kunna fullföljas.
Hemmamarknaden har för de flesta företag en mycket stor betydelse
genom att den normalt ger en stabil beläggning och möjlighet till utveckling
av nya produkter och processer.
Räntestöd till ”hemmamatchning” kan givetvis ifrågasättas som princip,
Mot. 1980/81:2073
5
men de svenska företagen är beroende av ett sådant stöd så länge stödet
förekommer i andra länder.
Arbetet med att uppnå internationella överenskommelser - framför allt
inom Nordiska rådets ram - bör fortgå. I avvaktan på resultatet av detta
arbete bör det svenska näringslivet så långt möjligt ges samma utgångsläge
som näringlivet i konkurrerande länder. I dagsläget innebär detta enligt bl. a.
Sveriges industriförbund consensusränta plus en procentenhet. I propositionen
föreslås lägst två procentenheter över consensusnivån.
I proposition 1980/81:130 fastslås utredningsförslaget om att offertbeloppet
skall utgöra lägst 10 % av det sökande bolagets omsättning. Investeringsbanken
har menat att detta villkor borde utgå.
Det är oerhört viktigt för de mindre, medelstora och divisionaliserade
företagen att en låsning i procentsatser av projektets storlek kan undvikas. I
stället för procentsatser borde en gräns i kronor kunna fastställas utan
relation till företagets storlek.
Med hänsyn till bl. a. arbetsmarknadsläget bör regeringen emellertid
kunna avgöra ärenden i varje särskilt fall med beaktande av bl. a. affärens
betydelse för det enskilda företaget.
Med stöd av ovanstående hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär utredning av möjligheten att
räntestödet för s. k. ”hemmamatchning” bör vara consensusränta
plus en procentenhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kriterier för räntestöd.
Stockholm den 25 mars 1981
GULLAN LINDBLAD (m)
GÖTHE KNUTSON (m)