15

Motion

1980/81:2071

av Erik Hovhammar m. fl.

med anledning av proposition 1980/81:130 om industripolitikens
inriktning, m. m.

I regeringens proposition 1980/81:130 angående industripolitikens inriktning,
m. m., betonas vikten av forskningens och utvecklingens betydelse för
industrins konkurrenskraft. I propositionen framhålls också att avgörande
för svensk industris utveckling på sikt är den vitalisering och förnyelse som
startande av ny industriell verksamhet innebär. Etablering av nya företag
baserade på innovationer har enligt regeringen visat sig ha särskilt stora
utvecklingsmöjligheter. Därför är det en viktig uppgift för samhällets stöd till
tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete att främja tillkomsten av innovationer
och stötta nyföretagandet kring dessa.

För att nå målet med en ökad satsning på FoU-arbete föreslår regeringen
bl. a. en fortsatt satsning på Industrifonden. Under budgetåren 1981/82 och
1983/84 föreslås ett årligt tillskott till fonden på 150 milj. kr. i form av statliga
anslag, dvs. totalt 450 milj. kr.

Samtidigt uttrycks i propositionen tveksamhet till den generella stimulansåtgärd
för FoU-arbetet som det särskilda forskningsavdraget utgör. En av
orsakerna till detta är svårigheterna att direkt fastställa avdragets stimulanseffekt.
Under 1979 var emellertid den ekonomiska effekten av avdraget ca
200 milj. kr. Huvuddelen av avdraget har medgetts för företagens totala
forskningsvolym s. k. basstöd.

En annan orsak till tveksamhet om det särskilda forskningsavdraget sägs
vara att endast vinstgivande företag kan utnyttja avdraget.

Bestämmelserna om det särskilda forskningsavdraget är tidsbegränsade
och gäller endast kostnader för forsknings- och utvecklingsarbete under åren
1973-1981. Från industrins sida är man positiv till denna generella möjlighet
att främja FoU-arbetet och vill behålla avdragsmöjligheten även i fortsättningen.

Enligt vår mening bör generella metoder främjas, bl. a. därför att de
innebär mindre byråkrati och ger företagen vidgat ansvar. Ett bibehållet och
utvidgat forskningsavdrag står emellertid enligt vår mening inte i någon
motsatsställning till möjligheterna att ge statligt stöd via Industrifonden.
Tvärtom kan båda möjligheterna behövas i en fortsatt effektiv satsning på
forsknings- och utvecklingsarbete inom industrin. Därför bör systemet med
det särskilda forskningsavdraget förlängas att gälla även efter 1981. Inför
denna förlängning bör det givetvis prövas om systemet kan förbättras med
ledning av hittills vunna erfarenheter. Syftet bör vara att stimulera företagen
till ökade insatser inom forskning och utveckling.

Mot. 1980/81:2071

16

Såväl Industrifondens bidrag som det särskilda forskningsavdraget vänder
sig emellertid endast till de större industriföretagen och då speciellt
Industrifondens verksamhet. För att stimulera forsknings- och utvecklingsarbetet
även i de mindre företagen bör det särskilda forskningsavdraget
utvidgas att omfatta även denna kategori företag. Detta kan ske på så sätt att
kravet sänks från i dag 50 % till 25 % av den tid personalen måste ägna åt
forskning för att det särskilda forskningsavdraget skall få utnyttjas.

Med stöd av ovanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående en förlängning av det särskilda
forskningsavdraget samt en utvidgning av detsamma.

Stockholm den 25 mars 1981
ERIK HOVHAMMAR (m)

JOHAN A. OLSSON (c) SVEN G. ANDERSSON (fp)

GOTAB 62054 Stockholm 1981