Mot. 1980/81
2049

Motion

1980/81:2049

av Olof Palme m. fl.

med anledning av proposition 1980/81:127 om folkbildning m. m.

Inledande synpunkter

I den socialdemokratiska reservationen till folkbildningsutredningens
betänkande (SOU 1979:85) Folkbildning för 80-talet anfördes bl. a. att
studieförbunden och deras verksamhet är den till omfattning och geografisk
spridning största grenen av det fria och frivilliga folkbildningsarbetet i vårt
land. Verksamheten växte fram ur de stora folkrörelserna - arbetarrörelsen,
frikyrkorörelsen och nykterhetsrörelsen - i slutet av 1800-talet och början av
1900-talet. Redan från början var det en självklarhet att verksamheten skulle
utgå från resp. rörelses grundvärderingar och samhällssyn. Den skulle vara
helt självständig gentemot myndigheter, institutioner, företag och enskilda
personer. Rätten att forma och bestämma över verksamhetens syfte, innehåll
och inriktning skulle ligga i deltagarnas egna händer. Det var med andra ord
människorna själva som genom sina demokratiskt uppbyggda organisationer
skulle ta det hela och fulla ansvaret för sitt studiearbete och sin kulturella
verkamhet.

Dessa folkbildningssträvanden hade redan från början två klart framträdande
syften:

o De skulle bredda och fördjupa demokratin främst genom att stärka
folkrörelsernas ställning och utbilda deras medlemmar för uppgifter och
förtroendeuppdrag i samhället,
o De skulle medverka till att höja bildningsnivån bland de stora grupperna
av socialt och kulturellt missgynnade människor.

Verksamheten bedrevs under de första åren uteslutande inom folkrörelsernas
grundorganisationer - arbetarkommuner, fackföreningar, frikyrkoförsamlingar.
konsumentföreningar, nykterhetsloger och ungdomsklubbar.

Denna grundläggande princip förändrades inte när studieförbunden började
bildas. Syftet med att bygga upp särskilda organisationer för studieverksamhet
var rent praktiskt: man ville hushålla bättre med de knappa ekonomiska
resurser man förfogade över, och man ville ta till vara de kunskaper och
erfarenheter som fanns i de olika organistionerna inom samma folkröresle.

Verksamheten skulle emellertid också fortsättningsvis bedrivas i och av
grundorganisationerna.

När studieförbunden senare började utveckla en allmän utåtriktad
studieverksamhet vid sidan av medlemsorganisationerna, var detta inte

1 Riksdagen 1980181. 3 sami. Nr 2049

Mot. 1980/81:2049

2

något avsteg från den grundläggande folkrörelseprincipen. Avsikten var
endast att vidga bildningsverksamheten till ämnen och aktiviteter som inte
kunde samla ett tillräckligt antal deltagare inom en enda organisation samt
öppna möjligheterna att delta i verksamheten även för den som inte var
medlem i någon ansluten organisation. Denna breddning av studieförbundens
uppgifter syftade inte till att försvaga eller upplösa folkbildningsarbetets
folkrörelseförankring och flytta över ansvaret till fristående, mer kommersiellt
arbetande serviceorgan. Att verka i och genom folkrörelsernas
organisationer var alltjämt huvudprincipen för studieförbundens arbete.

Diskussioner och överväganden om folkbildningsarbetets uppgifter i
1980-talets samhälle måste utgå från den grundsyn på studieförbunden och
deras ställning i vårt utbildningssamhälle och kulturliv som kom till uttryck i
den nämnda socialdemokratiska reservationen i folkbildningsutredningens
betänkande. En rad tungt vägande skäl för att slå vakt om folkbildningsarbetets
folkrörelseförankring togs också upp i reservationen som grund för en
utveckling i angiven riktning.

o Folkbildningsarbetet är ett viktigt led i folkrörelsernas strävanden att
förändra samhället i överensstämmelse med sina grundvärderingar och
mål.

o Folkbildningsarbetet kan bredda och vitalisera samhällsdebatt och
opinionsbildning och framför allt ge röst och stämma åt de många
människor som inte kan komma till tals i massmedier, på estrader och i
talarstolar.

o Folkbildningsarbetet kan smidigt anpassas till människors behov, intressen
och förutsättningar för studier och kulturaktiviteter, vilket är särskilt
viktigt i strävandena att nå de stora grupperna av kulturellt och
utbildningsmässigt missgynnade människor,
o Folkbildningsarbetet kan utveckla och förnya föreningslivet och därigenom
skapa rikare tillfällen till kontakt och gemenskap mellan människor.

o Folkbildningsarbetet kan skapa realistiska alternativ till ett alltmer
kommersialiserat utbud av kultur och fritidssysselsättningar.

En stark förankring i folkrörelserna är således enligt vår mening av
avgörande betydelse för folkbildningsarbetet.

Propositionen

I propositionen har enligt vår mening det folkrörelseförankrade studiearbetets
betydelse klarare betonats jämfört med de förslag den borgerliga
majoriteten avgav i folkbildningsutredningen. Vi hälsar detta med tillfredsställelse.

Som övergripande mål för folkbildningen anger statsrådet Wikström att
förankringen i folkrörelserna och deras idéer är en värdefull tillgång också

Mot. 1980/81:2049

3

för framtiden. Ett av folkbildningens huvudmål bör vara att utveckla och
förverkliga medlemsorganisationernas behov av studie- och kulturverksamhet.
Härav följer att rätten till profilering - ideologiskt och på annat sätt - är
en förutsättning för att studieförbunden skall kunna fullfölja sina uppgifter.

Därutöver har studieförbunden en uppgift att åt en bred allmänhet erbjuda
studier av den karaktär som kännetecknar det fria och frivilliga folkbildningsarbetet.
Viktiga mål är därvid att tillgodose kortutbildades behov av
överbryggande utbildning, att medverka till spridning av väsentlig information
om och utbildning i aktuella samhällsfrågor samt att främja medborgarnas
delaktighet i kulturlivet och deras egna kulturella skapande.

Denna profilering bör ses som en värdefull tillgång inte endast i den
verksamhet som studieförbunden bedriver utan också i den verksamhet som
riktar sig till en bred allmänhet.

Vi instämmer i de ovan citerade målformuleringarna men nödgas samtidigt
konstatera att de konkreta förslagen i propositionen inte på alla punkter
svarar mot de uttalade ambitionerna. Det föreslagna bidragssystemet
kommer enligt vår mening inte i tillräcklig grad att främja en utveckling som
tillgodoser de kortutbildades behov. Schabloniseringen och större frihet att
utnyttja tillgängliga resurser är i och för sig tilltalande och välkomna men ger
erfarenhetsmässigt ringa fördelningspolitiska effekter. De olika slag av
riktade åtgärder som föreslås i propositionen är enligt socialdemokraterna
otillräckliga och i vissa fall felaktigt utformade. De förstärkningar och
förändringar av de fördelningspolitiska instrumenten som upptagits i det
följande anser socialdemokraterna vara minimikrav om förslagen skall
tillgodose de kortutbildades behov.

Uppsökande verksamhet på arbetsplatser

Vi betraktar den uppsökande verksamheten som ett viktigt fördelningspolitiskt
instrument i vuxenutbildning och kulturliv.

Propositionen föreslår att ansvaret för planeringen, ansökan om bidrag
och genomförandet av den uppsökande verksamheten på arbetsplatser skall
åvila studieförbundsavdelningarna. F. n. ligger dessa uppgifter på de fackliga
organisationerna samt Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Sveriges fiskares
riksförbund (SRF) och Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO).
Tilläggas kan att verksamheten finansieras med vuxenutbildningsavgiften,
vilken införts i samråd med de fackliga organistionerna. Det bör således
ankomma på dessa att avgöra hur medlen skall användas.

Av såväl principiella som praktiska skäl måste vi motsätta oss detta förslag.
Enligt vår mening är det utomordentligt angeläget att ansvaret för
verksamheten av detta slag så nära som möjligt knyts till de människor bland
vilka verksamheten skall bedrivas. Detta är en central tanke i allt
folkrörelsearbete. En ändring i enlighet med förslaget innebär att man

1* Riksdagen 1980/81. 3 sami. nr 2049

Mot. 1980/81:2049

4

ifrågasätter de anställdas förmåga att genom sina egna organistioner ta
ansvaret för denna verksamhet.

Man måste i det här sammanhanget vara medveten om att det ansvar för
den uppsökande verksamheten som de fackliga organisationerna fick genom
1975 års vuxenutbildningsproposition inneburit en kraftig stimulans för den
fackliga studieverksamheten. Det skulle enligt vår mening vara djupt
olyckligt om riksdagen, genom att följa propositionens förslag, medverkade
till att bryta denna utveckling.

Studieförbunden har ingen generell rätt att gå in på arbetsplatserna eller
bestämma vilka personer som skall bedriva uppsökande verksamhet där. Det
är arbetsgivaren som bestämmer vem som skall ha rätt att vistas där. Genom
medbestämmandelagen har nu de anställdas fackliga organisationer rätt till
inflytande i frågor av detta slag. Därför är det fel att ta ifrån de anställda och
deras organisationer ansvaret för den uppsökande verksamheten och lägga
det på studieförbunden, som inte har och uppenbarligen inte heller kan få
någon självskriven rätt att bedriva sådan verksamhet på arbetsplatserna.

Regeringen har inte heller tagit hänsyn till att de fackliga organisationerna,
inom ramen för lagen om facklig förtroendemans ställning, kan förhandla sig
till rätt att på betald arbetstid bedriva uppsökande verksamhet på arbetsplatsen.
Regeringens förslag innebär att ansvaret för den uppsökande
verksamheten på arbetsplatsen skulle ligga på studieförbunden när den
finansieras genom statsbidrag och på de fackliga organisationerna när den
anordnas som ett fackligt förtroendeuppdrag enligt förtroendemannalagen.
Vi anser detta föga ändamålsenligt.

Det finns enligt vår mening ytterligare ett skäl för att den uppsökande
verksamheten även i fortsättningen bör åvila de fackliga organisationerna.
Den uppsökande verksamhetens syfte är givetvis inte att ensidigt skaffa
deltagare till en viss vuxenutbildningsanordnare. Det ligger visserligen i
sakens natur att flertalet av dem som genom sådana insatser stimuleras till
vuxenstudier kommer att bedriva dessa studier i det studieförbund som den
fackliga organisationen tillhör eller normalt samarbetar med. Men det är
samtidigt viktigt att markera att den uppsökande verksamheten skall kunna
tillgodose alla de skilda behov av studier och utbildning som kan finnas på en
arbetsplats. Det kan vara fråga om studier vid folkhögskola, kommunal
vuxenutbildning, AMU-center eller högskola, lika väl som i ett studieförbund.

Enligt vår mening bör den fackliga organisationen med sin egen
studieplanering och sina egna uppsökare ha större förutsättningar att
informera om olika utbildningsmöjligheter än en representant för ett visst
studieförbund.

Vi föreslår att ansvaret för den uppsökande verksamheten i första hand
skall ligga på de organisationer bland vilkas medlemmar verksamheten skall
bedrivas eller som i övrigt kan anses representera den grupp man vill vända
sig till. Konkret innebär det att den uppsökande verksamheten på

Mot. 1980/81:2049

5

arbetsplatsen skall bedrivas av de fackliga organisationerna, bland lantbrukare
av Lantbrukarnas riksförbund, bland fiskare av Sveriges fiskares
riksförbund och bland hantverkare av Sveriges hantverks- och industriorganisation.

Vad som här anförts om uppsökande verksamhet på arbetsplatser bör
riksdagen som sin mening besluta ge regeringen till känna.

Uppsökande verksamhet i bostadsområden

Enligt vår mening bör inte heller, som regeringen föreslår, ansvaret för den
uppsökande verksamheten utanför arbetsplatserna läggas på studieförbunden.
Vi har i denna fråga samma principella uppfattning som när det gäller
verksamheten på arbetsplatserna. Ansvaret bör i första hand och så långt det
är möjligt förankras hos de människor bland vilka verksamheten skall
bedrivas och i deras egna föreningar. Det garanterar en kunskap om och
förståelse för dessa människors situation och förutsättningar, som är av
största betydelse för verksamhetens genomförande. Det stimulerar också
intresset för en aktiv studie- och kulturverksamhet inom deras egna
sammanslutningar och organisationer.

I propositionen föreslås att bidrag till uppsökande verksamhet i bostadsområden
skall fördelas i proportion till resp. studieförbunds cirkelverksamhet.
Från socialdemokratisk sida motsätter vi oss detta förslag. Enligt vår
mening är det av största vikt att den uppsökande verksamheten når ut till de
grupper som avsågs när försöksverksamhet med uppsökande verksamhet i
bostadsområden startades. Utvärderingarna av försöksverksamheten har
klart visat att det var i de projekt som genomfördes i samarbete med de
boendes egna organisationer och studieförbunden som gav det bästa
resultatet.

Vi föreslår därför att stödet till uppsökande verksamhet i bostadsområdena
fördelas till de studieförbund som kan presentera väl underbyggda
projekt och att projekten skall planeras och genomföras i samarbete med
organisationer som har verklig förankring i det aktuella bostadsområdet och
att hyresgästförening eller bostadskooperativ organisation skall delta i
projektet.

Vad vi här anfört om uppsökande verksamhet i bostadsområden bör
riksdagen som sin mening besluta ge regeringen till känna.

Kulturverksamhet i folkbildningen

1 propositionen föreslås en ny anslagspost benämnd bidrag till kulturverksamhet
i folkbildningen m. m., vilken i stort sett motsvarar folkbildningsutredningens
begrepp ”annan bildningsverksamhet”. Enligt propositionen
skall fördelningen mellan studieförbunden av denna anslagspost ske med

Mot. 1980/81:2049

6

hänsyn till de tre närmast föregående årens kostnader för motsvarande
verksamhet.

Vi kan inte biträda detta förslag till fördelningsprincip. Bidraget skall
liksom folkbildningsstödet i dess helhet i första hand främja en verksamhet
som stärker folkrörelsernas arbete och vänder sig till kulturellt och
utbildningsmässigt eftersatta grupper. En fördelning av bidraget mellan
studieförbunden enbart grundad på redovisade kostnader främjar inte en
sådan utveckling. Vi föreslår därför att arrangemang som anordnats i
samverkan med medlemsorganisation eller annan organisation som studieförbundet
stadigvarande samarbetar med ges en större vikt vid bidragsfördelningen.
Motsvarande skall gälla arrangemang i glesbygd eller i samverkan
med handikapp- eller invandrarorganisation. Tillsynsmyndigheten bör ges i
uppdrag att utforma bidragsregler i enlighet med här anförda synpunkter.

Vad vi här anfört om principerna för fördelning av anslagsposten bidrag till
kulturverksamhet i folkbildningen m. m. bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Anslagsutvecklingen

Studieförbunden har under senare delen av 1970-talet inte fått kompensation
för inflationen. Det maximalt utgående statsbidraget till studiecirklar
visar i förhållande till konsumentprisindex följande utveckling:

PRIO EJ PRIO

1976/77 100 100

1977/78 98 101

1978/79 87 90

1979/80 84 88

1980/81 76 (januari) 80

Urholkningen av de statliga bidragen har således börjat för flera år sedan.
Med 1976/77 som utgångpunkt kan konstateras att bidragen till studiecirkelverksamhet
mist drygt 20 % av sitt realvärde fram till januari 1981. Tar man
hänsyn till fortsatt inflation och effekterna av de direkta nedskärningar som
förslås i propositionen blir följden att 1981/82 års anslagsnivå endast
motsvarar ca två tredjedelar av den som gällde 1976/77. Effekterna av de
nedskärningar som nu föreslås kommer att leda till betydande svårigheter för
studieförbunden.

Utbildningsministern anför att den reella innebörden av den av riksdagen
beslutade besparingen på 130 milj. kr. i verkligheten blir avsevärt lägre
eftersom studieförbunden under 1979/80 inte nådde beräknad verksamhetsvolym.
Antalet studietimmar blev 7 % och kostnaderna 3 % lägre än
beräknat. Detta är enligt vår mening en direkt följd av de tidigare

Mot. 1980/81:2049

7

nedskärningarna av samhälleliga bidrag. Det är de minskade bidragen som
redan tidigare lett till bl. a. höjda deltagaravgifter och till den stagnation som
belyses av utbildningsministern.

Det anförs i propositionen att studieförbunden har frihet att använda
tillgängliga medel. Detta är sant i princip. I realiteten anser sig studieförbundsavdelningarna
starkt pressade av de kraftigt begränsade bidragen att
främst anordna sådan verksamhet som kan hålla verksamhetsvolymen uppe,
bl. a. för att bereda redan anställda personal anställningstrygghet. Det är
dessutom mer arbets- och kostnadskrävande att nå de kortutbildade. Om
bidragen är knappa minskas möjligheterna att anordna sådan verksamhet
som är mest angelägen utifrån folkbildningens mål. För att motverka denna
utveckling behövs enligt socialdemokraterna en förstärkning av de fördelningspolitiska
insatserna.

Stödet till folkbildningen

Folkbildningsutredningen visade enligt vår mening klart på det stora
behov av särskilda stödåtgärder med fördelningspolitisk inriktning som
föreligger. Här vill vi särskilt peka på samhällsorienterande studier, studier
för handikappade och invandrare samt studier i engelska och svenska . . .Det
nuvarande s. k. prioriterade bidraget till engelska och svenska har visat sig
betyda mycket för att stimulera dessa studier. Huvudparten av dagens vuxna
generation har ännu inte fått de grundläggande kunskaper i engelska och
svenska som är önskvärda.

Vi föreslår följande förbättrade bidrag som är nödvändiga för att nå
utbildningspolitiskt eftersatta grupper.

- Höjning av det riktade bidraget till samhällsorienterande studier från 8 kr.

per timme till 20 kr. per timme.

- Höjning av det riktade bidraget till handikappstudier och hemspråk från 10

kr. per timme till 20 kr. per timme.

- Riktat bidrag till studier i engelska och svenska med 20 kr. per timme.

Den beräknade merkostnaden för dessa förslag uppgår till 52 milj. kr.

Vidare är regeringens förslag om begränsning till tre timmar av studiecirklar
som bedrivs på arbetstid enligt vår mening olämpligt från arbetsorganisatorisk
utgångspunkt. Något hinder för att ordna sådana cirklar under
fyra timmar per sammankomst bör inte finnas.

En viktig principiell grund för folkbildningsutredningens överväganden
var att kursplanebunden utbildning bör ligga inom det allmänna utbildningsväsendets
ansvarsområde. Studieförbunden skall inrikta sitt arbete på
studier som inte är bundna av kursplaner och avgränsade kompetenskrav.
Förslagen från utredningen utformades på denna grund.

Statsbidrag till studieförbundens studieplansbundna yrkesutbildningar på
högskolenivå borde därför enligt utredningen inte längre utgå. Föredraganden
anger i propositionen att han ställer sig bakom detta förslag av klara

Mot. 1980/81:2049

8

principiella skäl (s. 68). Det viktigaste skälet anger föredraganden vara att de
studieplansbundna universitetscirklarna bedriver sin verksamhet enligt
planer som utarbetats av statliga organ och inte av studieförbund eller av
deltagarna själva.

Trots detta klara ställningstagande, vilket överensstämmer med utredningens
förslag och en bred remissopinion, föreslås att statsbidrag även
fortsättningsvis skall utgå till denna typ av cirklar.

Vi vill för vår del instämma i vad utredningen och ett stort antal
remissinstanser anfört på denna punkt. Vi yrkar således avslag på föredragandens
förslag om att statsbidrag i framtiden skall utgå till studieplansbundna
universitetscirklar. Dessa är till antalet relativt få i förhållande till de fria
cirklar på högskolenivå som bedrivs. Besparingen blir därför begränsad.
Genom de särskilda medel som enligt propositionen reserveras för övergångsåtgärder
finns det möjligheter att slutföra sådana cirklar som löper
under flera budgetår.

I propositionen anger föredraganden att viss fortbildning av lantbrukare
och andra närstående yrkesgrupper skall kunna anordnas som statsbidragsberättigade
studiecirklar under förutsättning att de allmänna villkoren i
övrigt uppfylls (s. 66).

Vi anser att föredraganden därmed gör ett principiellt avsteg från vad som i
övrigt anförs om rätten att erhålla statsbidrag för cirkelverksamhet. Som
exempel på sådana uttalanden i propositionen vill vi peka på ”att statsbidrag
inte kan utgå till intern företagsutbildning”, ”att statsbidrag inte heller skall
utgå till studieverksamhet som utgör inskolning i ett visst yrke eller en viss
arbetsuppgift inom ett företag”, ”inte heller bör bidrag utgå till verksamhet

som är öppen endast för vissa grupper av anställda eller då syftet är att

inskola eller utbilda för en bestämd funktion på den egna arbetsplatsen” (s.
66) etc.

Mot bakgrund av vad som i propositionen anförs om rätt till statsbidrag för
cirkelverksamhet yrkar vi således avslag på förslaget att lantbrukare och
andra närstående yrkesgrupper, trots utformningen av regelsystemet, skall
ha rätt till statsbidrag för fortbildning inom ramen för studiecirkelverksamheten.

Utöver ovannämnda bidragsändringar anser vi att bidraget till studieförbundens
organisationskostnader bör förstärkas. I propositionen föreslås att
bidraget skall utgå med 16 milj. kr. Denna summa skall finansiera alla de
åtgärder som erfordras för att administrera och kontrollera det statliga
bidraget på 780 milj. kr. Administrationen får alltså ett bidrag som motsvarar
knappt 2 % av bidragssumman. Visserligen medger regeringen att ränteinkomsterna
för det förskott på statsbidraget som studieförbunden erhåller får
användas, men detta är en osäker inkomstkälla som inte garanterar att
studieförbunden kan upprätthålla den administration som är nödvändig för
en stabil utveckling.

Mot. 1980/81:2049

9

För att i viss utsträckning motverka den osäkra situation som studieförbunden
lever under bör organisationsbidraget ökas så att det inledningsvis
svarar mot 3 % av bidraget, dvs. 24 milj. kr.

Summan av ovannämnda bidragsändringar, 56 milj. kr., bör enligt vår
mening läggas utöver det av regeringen föreslagna beloppet, vilket innebär
att totalramen för folkbildningsanslaget blir 840 milj. kr.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts i motionen hemställs

1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag, yrkande 7 i den
del som avser huvudmannaskapet för verksamheten, som sin
mening beslutar ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om uppsökande verksamhet på arbetsplatserna,

2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag, yrkande 7 i den
del som avser huvudmannaskapet för verksamheten, som sin
mening beslutar ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om uppsökande verksamhet i bostadsområden,

3. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om tidsbegränsningen per sammankomst
vid studiecirklar på arbetstid,

4. att riksdagen med avslag på regeringens förslag, yrkande 5 i den
del som avser fördelningen av medel under anslagsposten
bidrag till kulturverksamhet i folkbildningen m. m., som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
fördelningen av dessa medel,

5. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om statsbidrag
till studieplansbundna universitetscirklar,

6. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om att fortbildning
av lantbrukare och andra närstående grupper skall kunna
anordnas som statsbidragsberättigade studiecirklar,

7. att riksdagen till anslaget Bidrag till folkbildning (E 5,
utbildningsdepartementet) för budgetåret 1981/82 beslutar
anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 56 000 000
kr. förhöjt förslagsanslag av 837 915 000 kr. i enlighet med vad
som anförts i motionen.

Mot. 1980/81:2049

Stockholm den 24 mars 1981

OLOF PALME (s)

CURT BOSTRÖM (s)
INGVAR CARLSSON (s)
HANS GUSTAFSSON (s)
LILLY HANSSON (s)

LENA HJELM-WALLÉN (s)
PAUL JANSSON (s)
GÖRAN KARLSSON (s)
VALTER KRISTENSON (s)

MAJ-LIS LANDBERG (s)

ESSEN LINDAHL (s)

LISA MATTSON (s)

THAGE PETERSON (s)

ANNA-GRETA SKANTZ (s)

INGVAR SVANBERG (s)

LARS ULANDER (s)

OLLE WESTBERG (s)
i Hofors

GOTAB Stockholm 1981