Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1980/81:2037

av Lars Werner m. fl.

med anledning av proposition 1980/81:114 om säkerhetskontroll vid
domstolsförhandlingar

I proposition 1980/81:114 föreslås en lag om säkerhetskontroll vid
domstolsförhandlingar. Att över huvud taget genomföra säkerhetskontroll
vid domstolsförhandlingar kommer, som Sveriges Radio också skriver i sitt
remissvar till departementspromemorian, att innebära inskränkningar i
regeringsformens stadganden om domstolsförhandlingars offentlighet och
innebär också i en mer principiell mening begränsningar i den grundlagfästa
informationsfriheten. Det finns ändå skäl som talar för att möjlighet till
säkerhetskontroll bör finnas vid vissa förhandlingar med tanke på den
upptrappning av våldet som skett under senare år. En sådan lagstiftning
måste dock omges med mycket restriktiva regler, så att den inte kommer att
missbrukas och användas oftare än nödvändigt. På dessa punkter lämnar
lagförslaget en del övrigt att önska.

Avgörande instans

Offentlighetsprincipen i statlig verksamhet består av två huvudelement:
handlingsoffentlighet och mötes-(förhand!ings-)offentlighet. Dessa är att
betrakta som likvärdiga inslag i offentlighetsrätten och det grundlagsenliga
rättighetssystemet.

Inskränkningar i mötesoffentligheten av den typ som föreslås i propositionen
är sålunda allvarliga ingrepp i de medborgerliga fri- och rättigheterna.
Sådana ingrepp kräver både mycket kvalificerade skäl och en kvalificerad
procedur.

Begränsningar av handlingsoffentligheten regleras f. n. i sekretesslagen.
Dessa begränsningar är noga angivna, villkoren för dem relativt detaljerade
och bevisbördan explicit fördelad för de olika fallen. De i propositionen
föreslagna inskränkningarna i den viktiga mötesoffentligheten är vida mer
svävande och diffust utformade. Detta kan inte godkännas.

Mötesoffentlighet i domstol får snarast anses ha större praktisk vikt för de
medborgerliga rättigheterna och för rättssäkerheten än många andra delar av
offentlighetsrättens system. Detta talar ytterligare för restriktivitet i
inskränkningarnas omfång och karaktär.

Mot. 1980/81:2037

Lagens omfattning

Lagen har fått en mycket vid innebörd och kommer att omfatta alla slag av
förhandlingar och inte enbart brottmålsförhandlingar, trots att det är det
ökade våldet inom den grova brottsligheten som föranlett lagförslaget (se
prop. 1980/81:114 s. 7, allmänna överväganden).

Denna vida och generella lagstiftning har utsatts för kritik från ett flertal
remissinstanser. Det finns också en skiljaktig mening i lagrådet.

Enligt vår mening finns det inte några bärande skäl i propositionen som
talar för denna generella lagstiftning. Tvärtom anser vi att det är flera
faktorer som talar för att kontrollmöjligheterna bör inskränkas att gälla
enbart brottmål. Dels för att det är önskvärt att begränsa denna inskränkning
i offentlighetsprincipen så mycket som möjligt, dels för att samhällets
repressiva element bör inskränkas till ett minimum. Det finns heller inte
några praktiska skäl som talar för att lagstiftningen generellt skall gälla alla
former av domstolsförhandlingar.

Beslut om särskilda säkerhetsåtgärder vid domstol (dvs. utöver löpande
ordningsbevakning av allmänt slag) bör endast kunna beslutas av en politiskt
ansvarig instans på särskild framställning av domstol. Avgörandet bör
lämpligast ankomma på regeringen, som är en av riksdagen kontrollerbar
instans.

Föreligger så allvarliga omständigheter, att särskilda säkerhetsåtgärder av
här behandlat slag är nödvändiga, är detta rimligen känt av myndigheterna
på förhand. Domstolen bör då göra framställning till regeringen för det
särskilda fallet. Uppkommer motsvarande fara i omedelbar anslutning till
domstolsförhandling, bör förhandling uppskjutas eller ajourneras i väntan på
att framställning från domstolen behandlas av regeringen.

Åtgärderna bör också rent allmänt begränsas till att omfatta vad som är
nödvändigt för efterforskande av vapen. Sålunda torde t. ex. undersökning
med metalldetektorer av lämpliga slag vara tillräcklig då det gäller både
kroppsundersökning och undersökning av väskor och liknande.

Personkretsen

Också personkretsen som kan bli föremål för säkerhetskontroll har i
lagförslaget fått en vid omfattning. Alla skall i princip kunna bli föremål för
kroppsvisitation; enligt lagförslaget undantas enbart rättens ledamöter och
andra som skall närvara vid förhandlingen på grund av utövning av allmän
tjänst och advokater. Enligt lagförslaget får också domstolen, om särskilda
skäl talar för det, undanta andra personer från kontrollen.

Övervägandena om vilka som skall kontrolleras lämnas alltså till
domstolen. Föredraganden säger bl. a. i propositionen, som vägledning, att
det bör finnas en möjlighet att göra undantag i det enskilda fallet för sådana
personer vilkas ställning är jämförbar med de generellt undantagnas, t. ex.

Mot. 1980/81:2037

en biträdande jurist på advokatbyrå som är offentlig försvarare.

Med andra ord kan ett vittne, som är advokat och har en hög
samhällsställning, undantas från kontroll, medan ett vittne med ett vanligt
civilt yrke inte kan undantas så som lagförslag och förarbeten nu är
utformade. Med detta synsätt görs en skiktning av olika samhällsgrupper,
som för vpk ter sig mycket stötande.

Om man indelar de närvarande i fyra kategorier - 1) rättens ledamöter +
personal, 2) målsägare och dennes advokat + den anklagade och dennes
advokat, 3) vittnen, 4) åhörare - bör enligt vår mening också personkretsen
bestämmas till någon, några eller samtliga dessa kategorier. Enligt vår
mening bör rättens ledamöter + personal alltid vara undantagna från
kontroll. De andra kategorierna skall kunna bli föremål för kontroll men
undantag får göras av avgörande instans. Undantagen skall då gälla generellt
för hel kategori; exempelvis kan vittnen undantas eller kan målsägarna och
advokaterna undantas. Även om man skall begränsa personkretsen så
mycket som möjligt, bör det inte gå ut över önskan att alla skall behandlas
lika inför lagen.

Kungörelse

Enligt lagförslaget skall det räcka att i domstolens lokaler med anslag
kungöra att säkerhetskontroll kommer att äga rum vid viss rättegång. Detta
skulle vara tillräckligt, menar propositionen, för att exempelvis en journalist
kan se till att han inte medför handlingar som avslöjar namnet på
meddelare.

Enligt vår mening är detta inte tillräckligt, och regeringen bör i ett
omarbetat förslag om säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar också
vidga kungörelseförfarandet.

Vi anser att ovan nämnda ändringar måste göras innan lagförslaget kan
godtas. Det finns enligt vår mening inte någon anledning att införa fler
repressiva element i vår lagstiftning än vad som är oundgängligen nödvändigt.

Hemställan

Med hänvisning till ovan anförda hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1980/81:114,

2. att riksdagen hemställer att regeringen återkommer med nytt
lagförslag om säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar i
enlighet med vad som anförts i motionen.

Mot. 1980/81:2037

Stockholm den 24 mars 1981

LARS WERNER (vpk)
EIVOR MARKLUND (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)
EVA HJELMSTRÖM (vpk)
JÖRN SVENSSON (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk)
BERTIL MÅBRINK (vpk)
MARIE-ANN JOHANSSON (vpk)