2

Motion

1980/81:2010

av Lars Werner m. fl.

med anledning av proposition 1980/81:107 om den statliga skoladministrationen
m. m.

Propositionen behandlar den statliga skoladministrationens framtida roll,
uppgifter och organisation. Med statlig skoladministration avses skolöverstyrelsen
(SÖ) och länsskolnämnderna.

I propositionen hänvisas på flera ställen till proposition 1980/81:97 om
skolforskning och personalutveckling, i vilken proposition det likaså ofta
hänvisas till proposition 1980/81:107. Även om de båda propositionerna
bygger på olika statliga utredningar är det uppenbart att de hör ihop.
Regeringsförslagen hade varit enklare att överblicka och värdera om de
sammanställts i en och samma proposition.

Kontrollen över och insynen i den offentliga verksamheten bör enligt
vänsterpartiet kommunisternas uppfattning vara en helt demokratisk kontroll.
Den nya styrelsen för SÖ får enligt propositionen en konstruktion av
korporativ karaktär. Från demokratisk synpunkt är en styrelse sammansatt
uteslutande av företrädare för samtliga riksdagspartier att föredra när det
gäller ett statligt verk. Verksledningens sakmedverkan torde helt tillfredsställande
kunna tillgodoses genom att verkschef (generaldirektör) har
närvaro- och yttranderätt och i vanliga fall även är föredragande. Uppdragsgivaren
är i dag staten - verksledningen har att verkställa politiska
beslut.

Det kan dock ifrågasättas om det nu behövs en särskild styrelse för SÖ.
Frågan är om den politiska makten och kontrollen över SÖ liksom över andra
statens tjänstemän kan utövas inom ramen för riksdagens normala tillsyn
över den offentliga verksamheten. I så fall tarvas endast en kollegial ledning
för SÖ.

Den uppdelning som i propositionen (s. 15 ff.) görs mellan olika nivåer
bygger enligt vpk på en otillräcklig analys. Administrativa och politiska
organ sammanflätas i framställningen på ett förvillande sätt. Om man talar
om en central politisk nivå och syftar på den demokratiska beslutsprocessen,
torde det vara korrekt att endast avse riksdagen - inte regering och riksdag.
Central och regional sko\administrativ nivå är SÖ resp. länsskolnämnderna.
När man då talar om den kommunala/lokala skoladministrativa nivån torde
analogt skolkanslierna utgöra den adekvata instansen och inte, som anges i
propositionen, skolstyrelserna och landstingens utbildningsnämnder. De
senare utgör i stället kommunal/lokal skolpolitisk nivå. Propositionen har
härigenom kommit att handla om dels en administrativ kompetensuppdelning,
dels en politisk dimension på kompetensuppdelningen. Klarheten hade

Mot. 1980/81:2010

3

tjänat på att de båda dimensionerna hållits isär. Framställningen tyder nu
närmast på att den borgerliga regeringen inte är intresserad av att stärka det
politiska inflytandet annat än på central nivå.

I propositionen nämns på ett mystifierande sätt ”lokala variationer”. Det
klargörs inte huruvida de föreslagna reformerna kommer att upphäva den
rådande obalansen mellan resurssvaga och resursstarka kommuner eller ej.
Att en sådan obalans råder är klart dokumenterat, senast i forskningsrapporten
Den nödvändiga särbehandlingen - en studie av segregerade
skolmiljöer av Berit Andersson m. fl. (Sociala institutionen vid Lunds
universitet 1980).

Erfarenheten visar att det behövs en kontinuerlig debatt om skolans mål
när det gäller grundskola och gymnasieskola. Det är därför också positivt att
SÖ enligt propositionen inte endast skall tillse att de av den centrala politiska
nivån fastställda målen och strategierna förverkligas utan också bidra med
underlag till förändringar och utveckling av mål och strategier. Dessa av SÖ
fortsättningsvis framtagna underlag bör enligt vpk:s mening publiceras
fortlöpande för att stimulera och underlätta den politiska debatten i
läroplansfrågor.

För att undvika den av statsrådet påtalade ”betydande friheten för
tolkning av riksdagens läroplansbeslut i skilda riktningar” bör enligt vpk:s
mening riksdagen i fortsättningen fatta betydligt mer detaljerade beslut än
hittills. Ansvaret för en fortlöpande, genomlysande diskussion om skolans
mål måste åvila de politiska partierna. Den i anslutning till riksdagens beslut
om propositionen om LGr 80 inrättade Delegationen för bättre skolmiljö och
uppföljning av reformer rörande grundskolan är här ett steg i rätt riktning.
Med tanke på grundskolans särställning - en skola för alla barn - är det viktigt
att en särskild parlamentarisk grupp, helt fristående från SÖ, även
fortsättningsvis följer utvecklingen. En förenklad skoladministration i
propositionens anda ändrar enligt vpk:s uppfattning icke detta förhållande.
Det är vidare ett demokratiskt intresse att en sådan särskild parlamentarisk
grupp omfattar företrädare för samtliga i riksdagen representerade partier.

Vpk har tidigare i andra sammanhang pekat på faran av att arbetsmarknadsanknutna
specialkurser liksom annan av ”näringslivets behov” styrd
utbildning leder till insnävning av kunskaper, teorifattigdom i undervisningens
innehåll och annat som bidrar till att åstadkomma en icke fullgod
utbildning. När propositionen nu talar om ”det lokala arbetslivets behov”
finns det också anledning att kräva garantier för att kvalitetskraven på
utbildningen inte åsidosätts. Det måste också klargöras vad som är ”det
lokala arbetslivet”. I åtskilliga kommuner styrs t. ex. så gott som all
industriell verksamhet av bank- och bolagsintressen som står helt utanför och
fjärran ifrån lokal kontroll och insyn. Även lokalt baserade företag är i
många fall helt underordnade storbolags beställningar.

Om lokalt arbetsmarknadsanknutna specialkurser tillåts styras av storbo

1* Riksdagen 1980/81. 3 sami. Nr 2009-2013

Mot. 1980/81:2010

4

lags skiftande och konjunkturbetingade, lokalt helt okontrollerade ”behov”
får vi en utbildning kännetecknad av ryckighet och planlöshet. Rådande
ekonomiska maktförhållanden innebär också att bolag ofta spelar ut olika
kommuner mot varandra, för att tvinga någon kommun att ställa upp för
bolagets tillfälliga och kortsiktiga ”behov”.

Med hänsyn till den maktkoncentration som i dag råder inom industriproduktionen
är en decentralisering enligt propositionens utformning mycket
vansklig. Enligt vpk:s uppfattning måste en decentralisering av tim- och
kursplanearbetet för lokalt arbetsmarknadsanknutna specialkurser förbehållas
i strikt mening lokalt arbetsliv. I samband med detta förtjänar det påpekas
att vpk i annat sammanhang föreslagit att kommunerna skall ges möjlighet
att bedriva affärsverksamhet, som även kan innefatta industriell produktion.

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen med godkännande av proposition 1980/81:107 i
övrigt beslutar avslå propositionen vad gäller

a) riktlinjer för den statliga skoladministrationens roll och
uppgifter på central och regional nivå,

b) riktlinjer för skolöverstyrelsens och länsskolnämndernas
ledning, organisation och personalresurser,

c) skolöverstyrelsens organisation,

2. att riksdagen uttalar att uppläggning och inriktning av lokalt
arbetsmarknadsanknutna specialkurser i gymnasieskolan bör
utarbetas i samråd mellan skolmyndigheten och lokala fackliga
organisationer och att därvid bör beaktas att företagsintressen
ej får inskränka elevernas behov av en bred och allsidig
utbildning,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om ett nytt förslag vad
beträffar riktlinjer för den statliga skoladministrationens roll
och uppgifter, riktlinjer för skolöverstyrelsens och länsskolnämndernas
ledning, organisation och personalresurser och
skolöverstyrelsens organisation, varvid bör beaktas en strikt
uppdelning av politiska och administrativa funktioner, i enlighet
med vad som anförs i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till åtgärder
för att höja den offentliga skolans standard i resurssvaga
kommuner.

Stockholm den 16 mars 1981

LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)
EVA HJELMSTRÖM (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk)
BERTIL MÅBRINK (vpk)
RAUL BLUCHER (vpk)