Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion
1980/81:1985
av Olof Palme m. fl.

med anledning av proposition 1980/81:107 om den statliga skoladministrationen
m. m.

I denna motion tar vi endast upp frågan om verksstyrelsens sammansättning.
Andra delar av proposition 1980/81:107 kommer att behandlas i en
särskild motion av socialdemokraterna i utbildningsutskottet.

Enligt propositionen får den centrala skoladministrationen en i förhållande
till dagens situation förändrad roll. Föredraganden anger att det är
angeläget att en klarare gränsdragning mellan å ena sidan de politiskt
beslutande instansernas ansvar och uppgifter och å andra sidan skoladministrationens
kommer till stånd (s. 14). Detta uttalande görs mot bakgrund av
att inflytandet över många policyfrågor successivt kommit att överföras till
den statliga skoladministrationen. Den oklarhet som enligt föredraganden
härmed uppkommit om kompetensfördelningen mellan politiska och administrativa
instanser är otillfredsställande, varför kompetensfördelningen
tydligare kommer att markeras i regeringens kommande instruktion för
skolöverstyrelsen. Verkets viktigaste uppgift blir därmed att tillse att de av
den centrala politiska nivån fastställda målen och strategierna förverkligas.

Vi delar uppfattningen att skolpolitiken liksom hittills skall fastställas av
politiska organ, dvs. av regering och riksdag i vad gäller det statliga ansvaret
för skolan. Skolöverstyrelsens uppgift blir att verkställa de politiskt fattade
besluten. Denna kompetensfördelning mellan politiska och administrativa
instanser ställer vi oss således bakom.

Den överenstämmer väl med svensk politisk tradition enligt vilken de
lagstiftande, verkställande och dömande funktionerna är skilda åt. I Sverige
har dessutom en tudelning av de verkställande uppgifterna mellan regering
och förvaltning i form av gentemot regeringen självständiga myndigheter
utgjort ett internationellt sett unikt särdrag.Myndigheterna har att självständigt
fatta beslut i olika förvaltningsärenden utifrån de riktlinjer regeringen
och riksdagen angivit.

Dessa principer för fördelningen av skilda uppgifter byggde på uppfattningen
om balanserade vikter och motvikter. Tankegångarna kan spåras
redan i 1634 års regeringsform. De slogs fast i 1809 års regeringsform och har
därefter vidareutvecklats och blivit ett kännetecknande drag i svenskt
statsskick.

Tanken om maktfördelning ledde således till uppbyggnaden av en stark
och självständig central förvaltning. Självständigheten tog sig bl. a. uttryck i
principen om en politiskt oberoende ämbetsmannakår. Den självständiga

Mot. 1980/81:1985

förvaltningen har också inneburit effektivitet och sakkunskap.

Till bilden av gentemot de politiska instanserna självständiga ämbetsverk
hör också att ett enskilt statsråd inte kan föreskriva verket någon viss uppgift.
Denna form av styrning - s. k. ministerstyre - är inte tillåten. Riksdagens
konstitutionsutskott formulerade detta på följande sätt 1964:

Ämbetsverken har sålunda, där ej annat föreskrives i lag, lydnadsskyldighet
i förhållande till Kungl. Maj:t. Befallningar till ämbetsverken skall
beslutas av konungen i statsrådet. Däremot äger icke statsråd att ge
ämbetsverk underhandsdirektiv av bindande natur, då ansvaret för ämbetsverkens
beslut bäres av dem som inom verket deltagit i beslutet.

Den nya regeringsformen har inte inneburit någon förändring i detta
avseende.

Regeringen föreslår nu att verksstyrelsen utöver verksledningen skall
bestå av politiska företrädare, fem partirepresentanter samt kommunernas
och landstingens företrädare. Även de senare är politiska i den meningen att
de har att företräda den politiska majoritet som råder i resp. förbund.
Därigenom suddar regeringen ut den rådande gränsdragningen mellan
politiskt fattade beslut och verkställigheten av dessa. Det ansvariga
statsrådet skulle på denna politiska väg kunna ge sådana riktlinjer för verkets
arbete som hittills inte varit möjligt.

Mot denna bakgrund anser vi det anmärkningsvärt att föredraganden i sina
konkreta förslag överger sin principiella inställning om vilken kompentensfördelning
som skall gälla mellan den politiska och administrativa nivån.
Genom sitt förslag om en politiskt sammansatt verksstyrelse förs den
politiska nivån in i verkställigheten av de politiskt fattade besluten på ett sätt
som hittills har varit främmande för svensk förvaltningstradition.

Till bilden hör också att om politiskt sammansatta verksstyrelser skall
införas i förvaltningen bör också övervägas att skifta majoritet i styrelsen i
enlighet med valutslagen. Lekmannastyrelser med ett dominerade politikerinflytande
bör vara så sammansatta att de speglar partifördelningen vid
riksdagsvalen. Ett sådant system innebär ett stort antal personbyten i
samband med valen, vilket enligt vår uppfattning inte skulle befrämja
effektivitet och sakkunskap inom verken. I stället skulle rena politiska
bevekelsegrunder komma att fälla avgörandet vid beslutstillfällena. Med
något undantag, t. ex. rikspolisstyrelsen där behovet av politisk kontroll av
verksamheten är särskilt motiverad, saknas i de svenska ämbetsverken rent
politiskt sammansatta styrelser. Inslag av politiska företrädare är däremot
vanligt.

Regeringens förslag förs fram utan att några principiella motiv anförs för
en ändrad sammansättning av verkens styrelser, samtidigt som dessa frågor
f. n. är föremål för behandling i förvaltningsutredningen (B 1977:1).

Ett ställningstagande av detta slag bör enligt vår mening inte ske utan en
ingående behandling av hur verksstyrelser av olika karaktär bör vara

Mot. 1980/81:1985

sammansatta. På principiella grunder bör regeringsförslaget på denna punkt
därför nu avvisas av riksdagen.

I denna del bör motionen remitteras till konstitutionsutskottet.

Införandet av lekmannastyrelser i ämbetsverken har skett i snabb takt
främst under de senaste decennierna. Det finns flera syften med detta. Ett
motiv är att införa en medborgerlig kontroll av en viss verksamhet. Ett annat
motiv är att tillföra verken expertis och sakkunskap utifrån, t. ex. från
näringsliv, universitet och verk med närbesläktade administrativa uppgifter.
Ett tredje motiv är att tillföra verken sakkunskap genom organisationer som
berörs av verksamheten, t. ex. på förslag av arbetsmarknadens parter eller
folkrörelser. F. n. kännetecknas lekmannastyrelsernas sammansättning av
att dessa olika motiv i varierande grad fått ökat genomslag beroende på
verkets uppgifter. Därmed har verksstyrelserna breddats samtidigt som
ökade demokratiska krav på inflytande i myndighetsutövningen kunnat
tillgodoses. Det demokratiska inflytandet är emellertid, trots den snabba
utvecklingen av införandet av lekmannastyrelser, inte särskilt starkt.
Tillgängliga undersökningar pekar på att partipolitiska företrädare svarar för
drygt 20 % av det totala antalet styrelseplatser medan knappt 20 % kommer
från folkrörelserna. Majoriteten består av ämbetsmän, företrädare för
näringsliv, m. fl.

På skolans område har det varit ett starkt intresse att ha med företrädare
för allmänna intressen i styrelsen. Det har tagit sig uttrycket att bl. a. LO,
SACO/SR, SAF och TCO beretts plats i styrelsen. Det har tillfört styrelsen
ytterligare kunskaper och erfarenheter och på så sätt medverkat till att höja
effektiviteten i styrelsearbetet. Organisationerna har var och en kunnat föra
fram sina resp. synpunkter på utbildningsfrågorna, vilket har varit av stort
värde för behandlingen av ärendena. Att på detta sätt tillförsäkra huvudorganisationerna
på arbetsmarknaden inflytande bl. a. på arbetsmarknadens,
utbildningens och socialförsäkringens områden anser vi är ett uttryck för de
fördjupade demokratibegrepp arbetarrörelsen står för. Att utestänga dessa
organisationer från skolöverstyrelsen anser vi strider mot denna grundsyn.
Det kan inte heller ersättas genom inrättande av ett centralt planeringsråd
utan beslutsbefogenheter för samverkan mellan skola och arbetsliv. Med
hänsyn till den starka betoningen av behovet att betydligt starkare än f. n.
koppla samman skola och arbetsliv är regeringens förslag än märkligare.

I propositionen anförs inga bärande motiv för förslaget att utestänga
arbetsmarknadens organisationer från verksstyrelsen. Detta sker i strid med
en klar remissopinion. Föredraganden anför att verksstyrelsens främsta
uppgift är att företräda verket och därigenom hela utbildningsverksamhetens
intressen och åsikter, vilket starkt begränsar utrymmet för olika partsintressen
i styrelsen. Denna formulering uttrycker ett missförstånd, som tyder på
att föredraganden inte studerat förarbetena till beslutet om den nuvarande
verksstyrelsens sammansättning.

Mot. 1980/81:1985

I betänkandet Skolväsendets centrala ledning (SOU 1962:28) anfördes
bl. a. följande på denna punkt.

Undervisning, utbildning och fostran av ungdomen är angelägenheter av
utomordentlig vikt och betydelse för hela vårt folk. Det måste för den skull
vara ett allmänt medborgerligt intresse att i ledningen för skolverket ges
utrymme inte endast åt de synpunkter, som de aktiva skolmännen lägger på
frågor rörande undervisningsväsendet, utan också åt de synpunkter föräldrar
och målsmän, ideella organisationer, näringslivs- och arbetsmarknadsorganisationer,
forskare på de pedagogiska, psykologiska och sociologiska
vetenskapsfälten m. fl. kan ha att framföra. Slutsatsen blir, att i ledningen för
skolverket bör ingå ett större eller mindre antal lekmän, som kan framträda
som förespråkare för dessa sistnämnda intressen.

I proposition 1963:144 anges sammansättningen utifrån behovet att låta
företrädare för breda intressen ingå i styrelsen. Det är således inte fråga om
partsintressen. Med föredragandens formulering utesluts även de politiska
partsintressena. Det är först då styrelsen satts samman i proportion till
valutslagen man kan tala om att styrelsen är representativ för folkviljan. Intill
dess företräder även politikerna olika partsintressen.

Vi har i det föregående avvisat den grund för sammansättningen av verkets
styrelse som föredraganden anger. I stället föreslår vi att styrelsen utformas i
överensstämmelse med huvuddelen av övriga lekmannastyrelser, dvs. med
ett inslag av politiska företrädare. Det bör begränsas till tre ledamöter. I
likhet med propositionens förslag anser vi att företrädare för kommun- och
landstingsförbund bör ingå i styrelsen. Härutöver föreslår vi att företrädare
för arbetsmarknadens huvudorganisationer bereds plats. De bör utses på
förslag av LO, TCO, SACO/SR och SAF. Dessa har att företräda generella
eller allmänna intressen i syfte att förbättra verksledningens erfarenhetsunderlag
och kompetens. I likhet med vad som är fallet inom flera andra verk
bör endast verkschefen tillhöra styrelsen. Då denne inte kan delta inträder
ställföreträdaren. Vårt förslag innebär att antalet styrelseplatser ökas från
nio till tio. Propositionens krav på en begränsad styrelse kan därmed
tillgodoses.

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. ätt riksdagen nu beslutar göra ett principuttalande av innebörd
att grunderna för regeringens förslag om sammansättning av
ämbetetsverks styrelse inte godkänns,

Mot. 1980/81:1985

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna att skolöverstyrelsens styrelse skall sammansättas i
enlighet med vad som föreslås i motionen.

Stockholm den 11 mars 1981

OLOF PALME (s)

CURT BOSTRÖM (s)
INGVAR CARLSSON (s)
HANS GUSTAFSSON (s)
LILLY HANSSON (s)

LENA HJELM-WALLÉN (s)
PAUL JANSSON (s)
GÖRAN KARLSSON (s)
VALTER KRISTENSON (s)

MAJ-LIS LANDBERG (s)

ESSEN LINDAHL (s)

LISA MATTSON (s)

THAGE PETERSON (s)

ANNA-GRETA SKANTZ (s)

INGVAR SVANBERG (s)

LARS ULANDER (s)

OLLE WESTBERG (s)
i Hofors

GOTAB 66720 Stockholm 1981