3
Motion
1980/81:1983
av Per Unckel m. fl.
med anledning av proposition 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken
I proposition 1980/81:90 angående riktlinjer för energipolitiken anförs att
särskilda villkor bör införas för användning av direktverkande elvärme i viss
tillkommande permanentbebyggelse. Den grundtanke som propositionen i
detta hänseende utgår från faller tillbaka på utfästelser givna under
folkomröstningen om kärnkraften 1980.
Enligt vår mening är tron på nödvändigheten av de särskilda villkoren för
direktverkande elvärme illa underbyggd. Tvärtemot vad förespråkarna för
en restriktiv inställning till direktverkande elvärme vill göra gällande utgör
denna uppvärmningsform en utomordentligt attraktiv möjlighet i en lång rad
olika hänseenden. Ett direktverkande elvärmesystem ger t. ex. den ojämförligt
lägsta investeringskostnaden av alla uppvärmningssystem. Investeringskostnaden
för direktel kan uppskattas till ungefär hälften av vad ett
motsvarande vattenburet system skulle kosta. Till detta kommer att
direktelen är energisnålare än ett motsvarande vattenburet system.
Vi delar den uppfattning som kommer till uttryck i proposition 1980/81:90 i
vad gäller angelägenheten av en ökad satsning på fjärrvärme. Fjärrvärmen
kan ge en god ekonomi, stor flexibilitet och ett effektivt energisnålt
uppvärmningssystem i tät bebyggelse. Däremot i gles bebyggelse blir
investeringskostnaderna alltför höga. En förutsättning för att fjärrvärmen i
tät bebyggelse skall bli ekonomisk är en mycket hög anslutningsgrad av de
fastigheter som ligger inom fjärrvärmeområdet. Av den orsaken accepterar
vi någon form av tvingande regel så att vatten- eller luftburna system skall
utnyttjas i nybyggnationen i områden som skall anslutas till ett centraliserat
uppvärmningssystem.
I områden som inte skall försörjas med fjärrvärme finner vi däremot ingen
anledning att ställa upp särskilda villkor för direktverkande elradiatorer.
Det främsta argumentet för särskilda villkor för direktelen har varit att
direktelen skulle innebära en låsning till en fortsatt användning av kärnkraft.
Detta antagande är emellertid i grunden felaktigt. Kärnkraften är i sig inget
villkor för att direktverkande el skall vara möjlig att använda även i
framtiden. Tvärtom kan el komma att produceras av en hel rad alternativa
energislag. Elvärme är i själva verket ett flexibelt uppvärmningssystem,
eftersom många olika energikällor kan användas. Genom sina i förhållande
till andra uppvärmningssystem låga investeringskostnader rymmer den
direktverkande elvärmen goda marginaler också för förändrade förhållanden.
Mot. 1980/81:1983
4
Om av någon anledning elen skullle komma att bli knapp och dyrbar i
framtiden finns betydande möjligheter att till ringa kostnad konvertera hus
som använder direktverkande el till luft- eller vattenburna system. Enligt
gjorda beräkningar (bilaga till elanvändningskommitténs betänkande Ds IA
1980:22) skulle en senarelagd investering i ett vattenburet system medföra en
merkostnad av endast 3 000 kr. jämfört med att installera ett vattenburet
system redan vid byggnationen. Med tanke på att investeringskostnaden är så
mycket lägre för direktelen och att möjligheterna att vid ett senare skede vid
behov gå över till andra distributionsformer för värmeförsörjningen är så
goda är det i många fall lönsamt att använda direktel även under en
begränsad tidsperiod.
Att i dag utan särskilda villkor medge användning av direktel för
uppvärmningsändamål kan till slut motiveras med önskan att ta till vara
möjliga tekniska nyheter. Direktelen innebär att låsningar till nu känd teknik
undviks. Vilket distributionssystem som vid sekelskiftet kommer att framstå
som det lämpligaste alternativet till direktel är i dag omöjligt att bedöma.
Mycket talar för att luftburna system då kommer att framstå som
fördelaktigare än vattenburna system. Genom att nu satsa på direktverkande
el skapas möjligheter att ta till vara den tekniska utvecklingen och undvika
felinvesteringar.
Landets ekonomi och den trängda energiförsörjningssituationen gör att
utrymmet för politiska låsningar eller prestigetänkandet när det gäller
utformningen av våra energisystem är begränsat. Införande av särskilda
villkor för direktverkande elvärme skulle komma att innebära betydande
slöseri med ekonomiska resurser genom att utvecklingen styrs mot mindre
effektiva systemlösningar.
Vi kan sammanfattningsvis inte finna några bärande motiv för att ställa
särskilda villkor på ett uppvärmningssystem
o sorn har minst lika stor flexibilitet som vattenburna system,
o som kostar mindre att installera,
o sorn är energisnålare än andra uppvärmningssystem,
o sorn kan förhindra felinvesteringar i gammal teknik.
Med anledning av ovanstående hemställs
att riksdagen avslår proposition 1980/81:90 såvitt avser förslaget
om särskilda villkor för användning av direktverkande elradiatorer
i viss nytillkommande permanent bebyggelse.
Stockholm den 11 mars 1981
PER UNCKEL (m)
ALF WENNERFORS (m)
ANDERS BJÖRCK (m)
GÖTE JONSSON (m)
PER PETERSSON (m)
INGRID SUNDBERG (m)