Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1980/81:1980

av Håkan Strömberg m. fl.

med anledning av proposition 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken

I regeringens proposition 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken
redovisas läget för försöksanläggningar för förgasning av inhemska bränslen.
Propositionen föreslår dock inte någon sådan anläggning, vilket står i strid
med riksdagens uttalanden i frågan. Den fördelaktigaste lokaliseringen av en
försöksanläggning är, enligt en av regeringen nyligen gjord utredning, invid
Supras ammoniakfabrik i Kvarntorp. Ammoniakproduktionen där kommer
dock om inget görs att läggas ned senast den 31 mars 1981. 1 det följande
redovisas de mycket stora samhällsekonomiska fördelar som en fortsatt
ammoniakproduktion i Kvarntorp har. Ett försökscentrum i Kvarntorp för
dels kommersiell produktion av ammoniak, dels förgasning av inhemska
bränslen (ved och torv) skulle ha betydande samhällsekonomiska fördelar.

Bakgrund

Den s. k. oljekrisen 1973-1974 ökade medvetenheten om vårt stora
oljeberoende. Detta gällde inte minst transportsektorn som till större delen
är helt beroende av importerad (och vidareförädlad) olja och drivmedel.
Bl. a. av detta skäl bildade regeringen 1975 ett särskilt bolag för utvecklingsarbete
avseende syntetiska drivmedel, Svensk Metanolutveckling AB
(SMAB). Verksamheten är f. n. inriktad på forskning och utveckling
rörande den långsiktiga drivmedelsförsörjningen med utgångspunkt i främst
inhemska bränsleråvaror.

I propositionerna 1977/78:110 och 1978/79:115 och i riksdagsbeslut i
anslutning därtill har framhållits angelägenheten av att man skapar
förutsättningar för användning av alternativa drivmedel inom transportsektorn.
I anslutning till bildandet av delegationen för solvärme och bränslen
som kan ersätta olja (oljeersättningsdelegationen) framhöll näringsutskottet
bl. a. följande:

Mot bakgrund av vad som anförts förutsätter utskottet att delegationen
snarast inrättar en arbetsgrupp för drivmedelsfrågor. Utskottet räknar alltså
med att delegationen skyndsamt tar itu med de frågor som sammanhänger
med utveckling och införande av alternativa drivmedel inom transportsektorn.

Mot. 1980/81:1980

Nämnden för energiproduktionsforskning (NE) fick i augusti 1979 i
uppdrag av regeringen att i samverkan med SMAB utarbeta och redovisa
förslag till en demonstrationsanläggning för metanolproduktion baserad på
inhemsk råvara. Den 7 december 1979 avlämnade NE en rapport Demonstrationsanläggning
för metanolproduktion baserad på inhemsk råvara. NE
analyserade förutsättningarna för en sådan anläggning men lämnade frågan
om lokaliseringen av anläggningen öppen. Regeringen beslöt den 28 februari
1980 att NE skulle få påbörja de första etapperna av metanolprojektet. Det
har bl. a. gällt industrins intresse av medverkan, finansieringsfrågor och
lokaliseringen.

Med anledning härav och med anledning av inkomna motioner har
näringsutskottet behandlat frågan om ett program för syntetiska drivmedel
och behov av och lokalisering av försöksanläggningar (NU 1979/80:35). De
flesta motionerna gäller begäran om lokalisering till en bestämd plats, men
därutöver krävs i flera andra motioner att en försöksanläggning snarast byggs
för metanolframställning ur trä- och vedråvaror (bl. a. motionerna 1979/
80:1412 av Pär Granstedt m. fl. (c) och 1979/80:1439 av Lennart Pettersson
m. fl. (s). NU anförde med anledning härav följande vilket också riksdagen
anslöt sig till:

Det är enligt utskottets mening nödvändigt att det arbete som f. n. bedrivs
kan leda fram till att syntetiska drivmedel med det snaraste införs i Sverige.
Ett program härför bör alltså utan dröjsmål upprättas i anslutning till de
utredningar och den verksamhet i övrigt rörande syntetiska drivmedel som
nyss har nämnts Nämnden för energiproduktionsforskning har tillsammans
med Svensk Metanolutveckling AB redovisat förslag till en demonstrationsanläggning
för metanolproduktion baserad på inhemsk råvara.
Regeringen har i februari 1980 beslutat att industrins medverkan i detta
projekt skall undersökas i detalj och att förhandlingar om finansiering och
lokalisering av anläggningen skall inledas. Utskottet vill framhålla betydelsen
av att arbetet snabbt kan leda fram till att en fullskaleanläggning för
metanolproduktion i huvudsak baserad på inhemska råvaror kommer till
stånd.

NU hemställer alltså att en demonstrationsanläggning för att ta fram
metanol ur trä- och torvråvaror snarast byggs.

På industridepartementets uppdrag har direktör Kjell Håkansson genomfört
ett uppdrag med förhandlingskaraktär avseende konkreta förslag
gällande lokalisering av en demonstrationsanläggning för metanolproduktion.
Uppdraget har i första hand gällt det första ledet i metanolframställningen,
nämligen framställning av en syntesgas via förgasning ur ved och
torv. Utredaren har på eget initiativ även undersökt en kombinerad
verksamhet där också skiffer förgasas.

Håkansson har gjort en utvärdering från ekonomisk, råvarumässig m. m.
synpunkt av de olika lokaliseringsalternativen. Han förordar Kvarntorp på
grund av dess speciella tekniska resurser och samlade praktiska erfarenhet av
tillverkning baserad på förgasningsteknik (dvs. ammoniaktillverkning).

Mot. 1980/81:1980

Kvarntorpsalternativet förordas antingen försöksverksamheten gäller förgasning
av ved och torv eller kombinationen av ved, torv och skiffer.

I utredningen är de ekonomiska kalkylerna för en försöksanläggning
byggd på jungfruligt område utan teknisk infrastruktur och byggnader i
anslutning till Kvarntorpsfabriken resp. Skoghallsverken (Kvarntorpsalternativets
främsta konkurrent) summariskt redovisade. Kostnaderna för en
försöksanläggning på jungfrulig mark skulle uppgå till totalt ca 220 milj. kr.
Med anledning av uppgifter i utredningens bilagor kan följande statsfinansiella
fördelar med en Kvarntorpsanläggning beräknas: Kvarntorps- och
Skoghallsalternativen är investeringsmässigt ca 20 milj. kr. fördelaktigare än
en anläggning på jungfrulig mark. Bl. a. kan det nuvarande industriområdet
vid ammoniakfabriken värderas till ca 15 milj. kr. om det används i samband
med en försöksverksamhet.

I Kvarntorp finns flera syrgasverk vilka kan klara syrgasförsörjningen
också till en försöksanläggning för förgasning. Detta innebär nära nog gratis
syrgas, alternativt inbesparas en investering i ett nytt syrgasverk (vilket skulle
kosta 15-20 milj. kr.). Vad gäller driftkostnaderna under försöksperioden
skulle dessa bli ca 20 milj. kr. lägre än det jungfruliga alternativet och 17 milj.
kr. lägre än Skoghallsalternativet. Därtill kommer att den vid försöksverksamheten
producerade syntesgasen i Kvarntorp kan lagras i en gasklocka och
användas som kvalificerad råvara vid ammoniakproduktionen. Energiinnehållet
i den årligen producerade gasen under försökstiden motsvarar olja
värd ca 6-7 milj. kr. En lokalisering till Kvarntorp skulle alltså garantera en
kvalificerad användning av syntesgasen och sänka driftkostnaderna med
inkomsterna av den till ammoniakproduktionen försålda gasen med sammanlagt
ca 15-20 milj. kr.

Sammantaget skulle en lokalisering av en försöksanläggning till Kvarntorps
ammoniakfabrik minska kostnaderna med 50-60 milj. kr. jämfört med
det jungfruliga alternativet och med minst 17 milj. kr. jämfört med
Skoghallsalternativet.

Nästa steg i programmet för metanolprojektet är att den producerade
gasen testas i en metanolsyntes. Detta steg kräver ytterligare stora
investeringar. I Kvarntorpsanläggningen finns redan i dag kretsar för syntes
av råmetanol. Här finns alltså dels en unik möjlighet att direkt och utan större
kostnader testa den producerade syntesgasen från förgasningen, dels att
spara stora pengar i investeringar för nästa steg i metanolprojektet.

Supras ammoniakfabrik i Kvarntorp har länge varit nedläggningshotad.
Varsel har utgått och om inget radikalt sker kommer Supra att avsluta driften
senast den 31 mars. Ledningen anser att importerad ammoniak på kort och
lång sikt kan köpas till priser som understiger kostnaderna för ammoniak
tillverkad i Kvarntorp. Prisskillnaden för 1980 års produktion är ca 30 milj.
kr. till Kvarntorpsfabrikens nackdel. De lokala fackliga företrädarna och
ledningen är eniga i de flesta av de grundläggande bedömningarna. De
fackliga företrädarna och deras löntagarkonsult kommer dock med hänvis

Mot. 1980/81:1980

ning till egna omfattande analyser fram till en annan slutsats beträffande de
framtida priserna på importerad ammoniak. De anser att dessa priser inom
kort kommer att öka kraftigt beroende på att ammoniaktillverkningens
dominerande råvara, naturgas, f. n. ökar kraftigt i pris. En sådan ammoniakprisutveckling
kan redan skönjas. Om denna utveckling förstärks kan
Kvarntorpsfabrikens produktion bli ekonomiskt jämbördig med importerad
ammoniak.

Fabriken svarar för ca 20 % av det svenska behovet av ammoniak för
framställning av kvävegödselmedel. Råvarorna utgörs av ren eldningsolja
(tung och svavelrik), avfallsoljor och förorenade lösningsmedel. Goda
möjligheter att snabbt öka intaget av avfallsoljor och lösningsmedel finns.
Ett lyckat försök med kol i flytande form (karbogel) har genomförts - ett nytt
försök med flera tusen ton karbogel har planerats till i vår.

Fabriken har betydande tillgångar. Till dessa hör kontors- och personalutrymmen,
laboratorium, mekaniska, instrument- och elverkstäder samt
outnyttjade markområden. De processtekniska anläggningarna består bl. a.
av äng-, el- och tryckluftsförsörjning, oljeförgasare, gasrening, kretsar för
syntes av ammoniak och råmetanol, oljecisterner och utrustning för rening av
avfallsoljor och lösningsmedel.

Fabriken kan i dag använda tunga och svavelrika oljor samt miljöfarligt
avfall i form av avfallsoljor och lösningsmedel. Sannolikt kan också flytande
kol användas som råvara. Om inhemska bränslen förgasas kan med stor
sannolikhet den producerade gasen användas som råvara för fabrikens
ammoniakproduktion. Fabriken är alltså försörjningsmässigt i ett ovanligt
bra läge med dels relativt försörjningstrygga importerade råvaror, dels en
stor inhemsk bränsleråvarupotential.

Fabriken är en av de mycket få anläggningar i landet som i dag på ett
miljövänligt sätt kan nyttiggöra miljöfarligt avfall enligt bl. a. naturvårdsverkets
bedömning. Giftiga organiska föroreningar i avfallsoljorna och
lösningsmedlen förstörs i processen och tungmetallerna fastnar i slaggen. I
dag används ca 9 000 m3 avfallsolja och 1 000 m3 förorenade lösningsmedel.
Dessa mängder kan med små investeringar utökas till 20 000 resp. 5 000 m3
och ersätta motsvarande mängd ren eldningsolja. Dessutom kan som nämnts
miljöstörande tunga svavelrika oljor användas och sannolikt också kol i
pumpbar form.

Enligt överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) är ammoniak en
strategisk råvara. F. n. tillgodoser Supras ammoniakfabriker i Kvarntorp och
Köping vardera 20-25 % av det svenska fredsbehovet av ammoniak för
kvävegödselmedelsframställning. I händelse av en långvarig avspärrning
minskar livsmedelsproduktionen kraftigt till följd av sjunkande skördar
beroende på sjunkande kvävegivor till jordarna. Bortfallet av kvävegödselmedel,
beroende på en strypning av ammoniakimporten, reducerar givorna
till 40-50 % av fredsbehovets.

ÖEF bedömer dock att med stora och tidskrävande omställningar kan det

Mot. 1980/81:1980

svenska livsmedelsbehovet säkerställas. Om däremot också hälften av den
kvarvarande ammoniakproduktionen bortfaller (den i Kvarntorp) sjunker
kvävegivorna och skördarna till endast ca 20 % av dagens. Enligt ÖEF är det
då inte längre möjligt att trots stora omställningar klara livsmedelsförsörjningen
på nuvarande nivå. Vi bedömer att livsmedelsförsörjningen då
hamnar i ett katastrofalt läge.

ÖEF m. fl. anser att andra åtgärder att hålla beredskapen uppe som
ersättning för Kvarntorpsfabriken i drift är orealistiska. En nedläggning av
denna fabrik skulle därför innebära en radikal omprövning och nedtrappning
av ambitionerna för hela den svenska beredskapspolitiken för livsmedelsförsörjningen.

Supra anser att en ersättning av ammoniakproduktionen i Kvarntorp med
importerad ammoniak skulle ge stora ekonomiska fördelar för företaget.
Företaget kräver därför höga subventioner av ÖEF för att fortsätta driften.
ÖEF har hänskjutit frågan till regeringen.

Som nämnts har Kvarntorpsfabriken en betydande potential vad gäller
användandet av alternativa råvaror till ren olja för produktion av ammoniak.
Dessa är avfallsoljor, förorenade lösningsmedel, kol i flytande form samt på
sikt sannolikt inhemska bränslen (som förgasas). Den nuvarande processutrustningen
medger också att dels ammoniak, dels råmetanol kan produceras.
Bägge dessa produkter har ett stort försörjningsmässigt värde för landet.

Processutrustning och övrig infrastruktur samt den yrkeskunniga personalen
gör att sådan försöksverksamhet snabbt kan sättas i gång. Försöksverksamhet
kan enligt Supra ske utan att den fortsatta ammoniakproduktionen
äventyras. Den dominerande ägaren inom Supra, Boliden, har tillsammans
med Studsvik Energiteknik visat intresse för att driva en försöksverksamhet
avseende förgasning i Kvarntorp i kombination med en fortsatt ammoniakproduktion.
En förutsättning härför är statliga bidrag i någon form.

De fackliga företrädarna vid Kvarntorpsfabriken har gjort analyser av
olika driftalternativ för ammoniakproduktion med och utan samköming med
förgasningsverksamhet. Om man antar att de hittillsvarande osannolikt låga
ammoniakpriserna skulle fortsätta gälla är en fortsatt ammoniakproduktion
men i reducerad form att föredra. Med vissa investeringar för utökat intag av
den billigare avfallsoljan i stället för en del ren eldningsolja skulle
ammoniakproduktionen i Kvarntorp bli ca 15 milj. kr. dyrare/år än
kostnaderna för import av motsvarande mängd ammoniak (30 000 ton/år).
Om däremot ammoniakpriserna på världsmarknaden ökar (vilket just nu kan
skönjas) minskar dessa förlustsiffror snabbt.

De fördelar som en lokalisering av en försöksanläggning för förgasning av
inhemska bränslen till Kvarntorp har jämfört med ett alternativ på
jungfruligt område eller till Skoghallsverken motiverar enligt ovan att
ammoniakproduktionen kan tillgodoräkna sig 5-15 milj. kr. årligen vid en
samköming. Då skulle det statliga subventioneringsbehovet för fortsatt
ammoniakproduktion snabbt bortfalla.

Mot. 1980/81:1980

På ett tidigt stadium (för över ett år sedan) gick de fackliga företrädarna
(liksom i viss mån ledningen) ut med information om nedläggningshotet och
de betydande samhällsekonomiska fördelarna vid fortsatt ammoniakproduktion.
I utredningar och vid uppvaktningar har man gång på gång pekat på
betydelsen av att Kvarntorpsfabrikens framtid behandlas i ett helhetssammanhang.
Trots detta har regeringen hittills endast utrett men skjutit upp
beslut avseende beredskapsfrågorna. I energipropositionen vill man dessutom
skjuta upp frågan om en förgasningsanläggning där Kvarntorp är det
förnämsta lokaliseringsalternativet.

Vi anser att regeringen snarast måste vidta åtgärder för att trygga en
fortsatt ammoniakproduktion i Kvarntorp och att en försöksverksamhet med
förgasning i anslutning härtill snarast kommer till stånd. Verksamheten kan
lämpligen drivas av ett speciellt bolag som ägs och drivs av de berörda ägarna,
Studsvik Energiteknik samt något statligt skogsbolag.

Regering, riksdag och myndigheter har flerfaldiga gånger uttalat att
programmet för syntetiska drivmedel, i vilket bl. a. ingår uppförande av en
demonstrationsanläggning för metanolproduktion, skall drivas med skyndsamhet.
En sådan försöksverksamhet vad gäller förgasningssteget skulle i
Kvarntorp kosta ca 160 milj. kr., vilket jämfört med alternativa lokaliseringar
är 17-60 milj. kr. billigare.

Men utöver dessa önskemål och direktiv som avser den framtida
drivmedelsförsörjningen ger en sådan lokalisering via kopplingen till fortsatt
ammoniakproduktion en rad andra mycket stora samhällsekonomiska
fördelar vad gäller miljöaspekter, sysselsättning, livsmedelsberedskap och
energiutveckling. En förgasningsverksamhet just i Kvarntorp bör alltså
motiveras också utifrån andra aspekter än de som gäller programmet för
syntetiska drivmedel.

En försöksverksamhet vad gäller energi, speciellt förgasning av ved och
torv i kombination med fortsatt ammoniakproduktion i Kvarntorp, skulle
vara ett av de relativt få exemplen på hur en angelägen försöksverksamhet i
kombination med andra viktiga samhällsekonomiska intressen vänder ett
nedläggningshot till en framsynt offensiv industripolitisk satsning.

Mot. 1980/81:1980

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att en försöksanläggning för
metanolframställning av inhemska råvaror förläggs till Närkes
Kvarntorp.

Stockholm den 12 mars 1981

HÅKAN STRÖMBERG (s)
HELGE HAGBERG (s)
KERSTIN ANDERSSON (s)

STURE ERICSON (s)
INGEMAR KONRADSSON (s)

i Kumla

KARIN FLODSTRÖM (s)