Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion
1980/81:1975
av Kjell Nilsson m. fl.

med anledning av proposition 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken

I Miljöproblem vid användande av kol och inhemska bränslen i energiproduktionen

I propositionen framläggs förslag som på ett avgörande sätt kan komma att
påverka vår miljö. Det är framför allt den starkt utökade förbränningen av
kol, torv, skogsavfall och biomassa som kommer att få negativa miljöeffekter
i form av bl. a. försurning. Denna leder i sin tur till ett ännu större miljöhot,
nämligen en utfällning av en mängd giftiga metaller, t. ex. kadmium,
aluminium och kvicksilver, som i grundvatten och vattentäkter blir en direkt
fara för människan. Redan nu kan man konstatera att försurningen - i
huvudsak ett resultat av en enorm förbränning av olja - håller på att utveckla
sig till vårt största miljöproblem. Denna utveckling kommer att ytterligare
accentueras av en snabb introduktion av främst kol men också av torv och ved
som följd av propositionens förslag. Det är därför av yttersta vikt att
användandet av dessa råvaror i energiproduktionen regleras av mycket
rigorösa miljökrav, främst när det gäller rökgasreningen. Forsknings- och
utvecklingsarbete på detta område måste prioriteras.

Utöver problemen med rökgaserna tillkommer en mängd andra miljöproblem
i samband med användandet av fasta bränslen i energiframställning. Ett
sådant är de stora mängder av fast avfall (aska, slagg och stoft) som bildas.
Det finns beräkningar som visar att ett koleldat kraftverk på 1 000 MV
årligen producerar ca 750 000 ton sådant avfall. Förvaringen av detta
kommer att kräva betydande markarealer och bli ett synnerligen störande
inslag i landskapsbilden. Framför allt kommer emmellertid de föroreningar,
bl. a. tungmetaller, som finns i avfallet och som löses ut av regnvattnet att bli
ett hot mot grundvattnet. Dessa problem avfärdas i propositionen med ett
par till intet förpliktande meningar. Vi anser att samhället omedelbart måste
kartlägga möjliga deponeringsplatser. Vidare bör forskningsresurser frigöras
för utrönande av hur avfallsprodukterna på något sätt kan nyttiggöras. Df .ta
bör ges regeringen till känna.

II Kol

Förbränning av kol medför utsläpp av luftföroreningar som koloxid,
kväveoxider, svaveldioxid, tungmetaller och ofullständigt förbrända s. k.
polyaromatiska kolväten. Av dessa är det särskilt svavelutsläppen som vållar

Mot. 1980/81:1975

problem i form av stark försurning av naturen. Propositionens kolavsnitt
ägnar därför stor uppmärksamhet åt dessa problem. Man föreslår t. ex. att
koleldade anläggningar inte skall få släppa ut mer än 2 100 ton svavel per år.
Om mindre anläggningar som utan rening inte når upp till detta tal sägs det
däremot ingenting. Man är inte heller beredd att föreslå någon sänkning av
nu gällande krav på en högsta svavelhalt på 0,8 %.

När det gäller frågan om maximalt svavelutsläpp vill vi framhålla följande:
Siffran 2 100 ton verkar godtyckligt vald och innebär knappast någon
skärpning av nu gällande krav. Vårt eget hemlän Kronoberg, som är ett av de
mest försurade länen i Sverige, skulle t. ex. inte klara ett sådant utsläpp i sin
närhet utan svåra effekter på mark och vatten. Vi ifrågasätter om man alls
skall sätta sådana gränser för hur mycket svavel som skall tillåtas släppas ut
från en enskild anläggning under ett år. Ett sådant system kommer sannolikt
att medföra en strävan efter att uppföra många små anläggningar i stället för
enstaka stora. Växjö kommuns fjärrvärmeverk på ca 200 MW skulle
exempelvis vid en övergång till koleldning med 0,8 % svavelhalt i kolet
distribuera mellan 500 och 600 ton svavel per år och följaktligen inte behöva
installera någon avsvavlingsanläggning. Vi förordar därför ett system som
ålägger alla koleldade anläggningar att rena sina utsläpp, förslagsvis genom
att gränsvärdet för högsta tillåtna svavelutsläpp fastställs till ett tal
motsvarande 0,35 viktprocent i kolet. Detta bör av riksdagen ges regeringen
till känna.

III Lokalisering av kolkondenskraftverk till Karlshamn

Kronobergs län är, som tidigare nämnts, ett av de mest försurningsdrabbade
länen i Sverige. Det är därför ytterligt alarmerande att Sydkraft nu vill
lokalisera ett kolkondenskraftverk till Karlshamn. Vindförhållandena gör att
stora delar av Blekinge och Kronobergs län kommer att drabbas av de
försurande emissionerna från verket. Särskilt utsatta blir därvid sjöarna
Åsnen och Helgasjön. Naturvårdsverket har också i sin studie Lokalisering
av kolkondenskraftverk (SNV PM 1358) dragit slutsatsen att hela svenska
kusten med undantag för Skåne och norra Uppland är olämplig för sådana
kraftverk. Mot ovanstående bakgrund anser vi det vara mycket angeläget att
Sydkrafts ansökan nu avslås. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

IV Torv

Också användandet av torv i stor skala inom energiproduktion är ett hot
mot miljön.

Vid brytningen av torv finns det risk för att landskapsbilden påverkas
negativt, att växt- och djurliv hotas samt att försurningen ökar genom att
vatten frigörs från torvmossarna i samband med utdikning av dessa. Vid

Mot. 1980/81:1975

förbränningen av torv uppstår samma typ av miljöstörande utsläpp som vid
kolförbränning fast i mindre skala. Även torven innehåller t. ex. svaveldioxid
i sådana mängder att de vid förbränning negativt påverkar pH-värdena i
naturen. Dessutom frigörs vid torveldning avsevärda kvantiteter stoft, som
blir en svår belastning på omgivningarna. Mot den bakgrunden är det
märkligt att propositionen inte innehåller något förslag till krav på
rökgasrening vid torveldade anläggningar. Vi föreslår därför att riksdagen
anhåller att regeringen låter utarbeta normer för rökgasrening vid sådana
anläggningar.

V Fullskaleanläggning för exploatering och användande av torv i Kronobergs
län

I propositionen konstateras att bristen på planer för att utnyttja torv är
särskilt påfallande i de södra och mellersta delarna av landet. Föredragande
statsrådet anser därför att särskilda åtgärder måste vidtas för att här få till
stånd ett antal projekt för användning av torv. Han erinrar också om de
möjligheter som finns till statligt stöd till fullskaleanläggningar för utvinning,
bearbetning och hantering av olika inhemska energislag. Vi vill i detta
sammanhang peka på Kronobergs län som lämpligt för en lokalisering av en
sådan anläggning. I länet finns stor tillgång på torv av god kvalitet. Torven är
i allmänhet också av en typ, s. k. vitmossetorv, som innehåller mycket låga
halter av svavel. Vidare har länet ett väl uppbyggt transportsystem. Det kan
också nämnas att en av pannorna vid fjärrvärmeverket i Växjö är byggd även
för användning av torv. Mot ovanstående bakgrund föreslår vi att riksdagen
uppdrar åt regeringen att verka för att en fullskaleanläggning för utvinning
och användning av torv lokaliseras till Kronobergs län.

VI Skogsenergi

Föredragande statsrådet hänvisar i propositionen till oljeersättningsdelegationens
(OED) bedömning av möjligheterna att öka användningen av
skogsenergi, dvs. avverkningsrester, röjningsved och överskottet av lövved.
Han räknar med att man år 1990 skall ha ökat denna användning från
nuvarande 3-7 TWh till 25-30 TWh med möjligheter till ytterligare ökningar
efter 1990. Vi betvivlar att detta kan genomföras mot bakgrund av den svåra
råvarubristen inom skogsindustrin och de framgångsrika försök som nu görs
runt om i landet, bl. a. vid Södra Skogsägarnas anläggningar i Lessebo med
användning av lövved vid massaframställning. Vi föreslår att riksdagen som
sin mening ger regeringen detta till känna.

Mot. 1980/81:1975

VII Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställer vi

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om deponering av fast avfall från energianläggningar
som eldas med fasta bränslen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om krav på rökgasrening vid koleldade kraft- och
värmeverk,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om tilltänkt kolkondenskraftverk i Karlshamn,

4. att riksdagen anhåller att regeringen låter fastställa normer för
rökgasrening vid torveldade anläggningar,

5. att riksdagen begär att regeringen verkar för att en fullskaleanläggning
för utvinning och användning av torv lokaliseras till
Kronobergs län,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om användandet av skogsenergi i energiproduktionen.

Stockholm den 12 mars 1981

KJELL NILSSON (s)

LARS HEDFORS (s) CARL-OLOF BENGTSSON (s)

GOTAB 66704 Stockholm 1981