Motion

1980/81:1973

av Essen Lindahl
med anledning av proposition 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken

Sveriges största problem på energiområdet är det väldiga oljeberoendet. I
energiproposition 1980/81:90 anges att en riktpunkt för den kommunala
planeringen kan vara att användning av olja för uppvärmning bör ha minskat
med 25-50 fram till år 1985 och med 50-75 till år 1990. Statsrådet har
emellertid inte föreslagit konkreta åtgärder för hur detta skall gå till.
Tillgången till elström beräknas bli god det närmaste årtiondet och beräknas
då kunna ersätta lätt eldningsolja för småhusuppvärmning. För flerfamiljshus
föreslås en snabbare övergång till fjärrvärme. De centrala hetvattencentralerna
skulle kunna utrustas för eldning med fasta bränslen som flis, torv
och kol.

För att främja hushållning med energi framhåller statsrådet att kommunerna
har en rad instrument till sitt förfogande. Lagen om allmänna
fjärrvärmeanläggningar och den i ellagen införda befrielsen för eldistributör
att leverera el för uppvärmningsändamål inom fjärrvärmeområden möjliggör,
enligt statsrådet, en rationell planering av fjärrvärmenätens utsträckning.

Sedan den 1 januari 1977 gäller lagen om allmänna fjärrvärmeanläggningar
som ger koncessionsmyndigheten möjlighet att förklara en anläggning för
allmän. Bakgrunden till lagstiftningen är krav på energihushållning och
effektivt utnyttjande av fossila bränslen, främst olja. Genom produktion av
hetvatten i centrala värmeverk eller kraftvärmeverk kan verkningsgraden
ökas väsentligt i förhållande till individuella panncentraler i varje flerfamiljshus,
samtidigt som luftmiljön förbättras. Allt fler kommuner bygger därför
värmeverk och ledningsnät för distribution av värme. Utbyggnad av
värmeverk med erforderliga rörsystem är kapitalkrävande. Från samhällsekonomisk
synpunkt är det därför nödvändigt att anslutningen av bostadsområden
och enskilda flerfamiljshus anpassas till fjärrvärmenätens etappvisa
utbyggnad. En kommun kan normalt inte tvångsvis ansluta fastigheter till
fjärrvärmenät. Om anläggningen förklaras för allmän får kommunen denna
rätt inom visst angivet område. Med rätten följer vissa krav på anläggningens
utförande, omfattning, ekonomi, drift, leveransskyldighet m. m. En väsentlig
rätt som tillkommer värmekonsumenten är att denne får en författningsenlig
möjlighet att hos statens VA-nämnd få värmeleverantörens värmetaxor
och övriga ekonomiska villkor prövade. Med dagens teknik lämpar sig
fjärrvärme bäst för tätorter med koncentrerad hyreshusbebyggelse. Distributionssystem
för fjärrvärme med produktionsanläggningar låser mönstret

Mot. 1980/81:1973

9

för och utbyggnaden av bebyggelse för lång tid. Det är därför angeläget att
områdena för olika energislag lagenligt kan avgränsas.

Hittills har emellertid ingen kommun funnit skäl föreligga för att begära
allmänförklaring. En av orsakerna härtill torde vara det statliga ekonomiska
stödet som utgår till fastighetsägare för fjärrvärmeanslutning. Trots ekonomiskt
stöd finns det dock kommuner som har uppenbara svårigheter att få
optimal anslutning till sina fjärrvärmenät. Det är inte samhällsekonomiskt
försvarbart att inte utnyttja de stora investeringar som gjorts i fjärrvärmeanläggningar.
Ej heller är det godtagbart att hindra fastighetsägare att få
kommunernas fjärrvärmetaxor prövade av VA-nämnden.

Undertecknad hemställer att riksdagen uttalar

att lagen (1976:838) om allmänna fjärrvärmeanläggningar ändras
så att den blir obligatorisk för distribution av hetvatten för
uppvärmningsändamål.

Stockholm den 12 mars 1981

ESSEN LINDAHL (s)