Mot. 1980/81
1971-1975

Motion
1980/81:1971
av Gunnel Jonäng

med anledning av proposition 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken

Uranbrytning risk för kärnvapenspridning

Det allt överskuggande hotet mot mänskligheten är kärnvapen.

Sverige har sedan länge i internationella sammanhang arbetat för att
minska kärnvapenspridningen i världen. Det är i dag ett begränsat antal
länder som har kärnvapen - en spridning till flera länder skulle kunna bli
ödesdiger.

1968 ingicks fördrag mot icke-spridning av kärnvapen, det s. k. NPTfördraget
(Non Proliferation Treaty). Det syftade till att förhindra spridning
av kärnvapen till andra än då etablerade kärnvapenstater. Ett stort antal
stater har anslutit sig till fördraget. Trots detta vilar fördraget på bräcklig
grund. Den andra granskningskonferensen 1980 blev ett misslyckande och
därmed har NPT-avtalet försvagats.

En svensk uranbrytning skulle innebära ökade risker för kärnvapenspridning.
Att t. ex. kontrollera uran som bryts i Sverige men som måste anrikas
utomlands är en omöjlighet. Genom ”svinn” av uran skulle Sverige mycket
påtagligt medverka till en militär användning av uran.

För att vi skall förbli trovärdiga i vårt nedrustningsarbete och vårt arbete
för icke-spridning av kärnvapen måste Sverige undvika egen uranbrytning.

Sverige har betydande urantillgångar. Vilken betydelse har en svensk
uranbrytning för Sveriges strategiska egenvärde? Det framhålls ofta i den
säkerhetspolitiska debatten att Sveriges strategiska egenvärde inte ger
supermakterna anledning till militära insatser och kontroll över vårt land,
men en brytning av våra stora urantillgångar skulle i någon mån kunna ändra
den bilden. Sverige skulle bli mer intressant ur strategisk synpunkt.

Åtskilliga andra argument kan anföras mot svensk uranbrytning. Dessa har
emellertid framförts i en centermotion som väcktes under allmänna
motionstiden.

Förbud mot uranbrytning bör införas.

Förvaring av kärnkraftsavfall

Riksdagen har beslutat att högst tolv kärn kraftsreaktorer skall tas i bruk i
vårt land. Det innebär att vi får en viss mängd använt kärnbränsle som måste
tas om hand för förvaring.

1 Riksdagen 1980/81. 3 sami. Nr 1971-1975

Mot. 1980/81:1971

2

Den metod för slutförvaring som godtagits är den s. k. KBS-metoden.
Detta är emellertid enligt många bedömare och utländsk expertis en metod
som inte är tillförlitlig. På senare tid har amerikanska forskare varnat för
metoden och framhållit att efter 500 år är de omslutande blykapslarna väl så
giftiga som det radioaktiva avfallet. Internationella Atomenergiorganet
(IAEA) uttalade vid ett symposium i Göteborg oro över att inga tillförlitliga
slutförvaringsmetoder finns.

Hälsingland, som torde vara det enda norrländska landskap dit någon
statlig utlokalisering inte skett, har blivit synnerligen väl ihågkommet både
när det gäller provborrningar för slutförvaring och eventuell uranbrytning. I
Ovanåkers kommun pågår provborrningar och där finns också intressanta
områden för eventuell uranbrytning. Likaså är Ljusdals kommun aktuell för
eventuell uranbrytning.

I Ovanåker har en aktionsgrupp, Rädda Voxnadalen, bildats och 6 218
personer av de 10 467 röstberättigade har skrivit under ett upprop mot
uranbrytning och slutförvaring av kärnkraftsavfall i kommunen. Likaså i
Ljusdal är motståndet stort.

Det finns en stor oro bland många människor i vårt land över dessa frågor,
och det måste vara politikernas uppgift att ta denna oro på allvar.

Samhället har naturligtvis också skyldighet även gentemot kommande
generationer att få fram säkrast möjliga slutförvaring. Därför är det
nödvändigt med omprövning av KBS-metoden. Forskning behövs, eventuellt
samordnad internationellt. Likaså bör avtalsmöjligheter med andra
länder om slutförvaring undersökas.

Beträffande det nya energiverket förutsätter jag att det lokaliseras till
Norrland - det är Norrland som i stor utsträckning försörjt Sverige med
energi - och det är i Norrland sysselsättningstillfällen behövs. Vid tidigare
utlokaliseringar torde - som påpekats tidigare - Hälsingland vara det enda
landskap dit utlokalisering inte skett. Hälsingland ligger väl till med goda
kommunikationer till Stockholm. Den lokala arbetsmarknaden är väl
differentierad med möjligheter till sysselsättning för anställdas familjemedlemmar,
så t. ex. finns i Bollnäs en stor sjukvårdsenhet. Tillgång till god
service finns. Fritidsmöjligheterna är många, med närhet till skidanläggningar,
golfbanor m. m. Det är också nära till hav och fjäll och naturen är
varierande och vacker.

Energiverket bör lokaliseras nära energikällorna, vattenkraft, skog och
torv m. m.

Det är nödvändigt att beakta de regionalpolitiska skälen över huvud taget.
Inte minst ur sysselsättningspolitisk synpunkt är en lokalisering till Hälsingland
angelägen.

Mot. 1980/81:1971

3

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om förbud mot
uranbrytning i Sverige,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om slutförvaring av kärnkraftsavfall,

3. att riksdagen hos regeringen begär en lokalisering av statens
energiverk till Gävleborgs län, därvid i första hand till
Häslingland.

Stockholm den 12 mars 1981
GUNNEL JONÄNG (c)