10

Motion

1980/81:1969

av Birgitta Hambraeus m. fl.

med anledning av proposition 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken

Energiverkets och oljeersättningsfondens lokalisering

Regeringen beskriver i energipropositionen hur Sveriges oljeberoende
skall minska, kärnkraftsavvecklingen förberedas för slutligt stopp senast år
2010 samt hur en successiv utveckling mot ett inhemskt energisystem med
förnybara energikällor skall ske.

Ett sådant energisystem byggs upp på landsbygden. Det kommer till stor
del att baseras på de areella näringarna: jord och skog. Det kommer att ge
upphov till förädlingsindustrier, arbeten med försäljning, distribution och
administration över hela landet.

Det nuvarande oljebaserade energisystemet sköts från storstäder. Det har
sina pådrivare och aktörer bland de stora oljebolagen och eladministratörerna.
Dessa kan inte förväntas ge upp utan strid. Redan nu läser man
uttalanden i branschens tidskrifter om att man bara under en tid skall ligga
lågt i fråga om kärnkraften och att den så småningom ändå kommer att
byggas ut, liksom kärnvärme, trots att riksdagen beslutat om avveckling.
Man räknar tydligen med att opinionen skall förlora intresset för kärnkraftsfrågan
och vänja sig vid denna energikälla. Det stora inflytande dessa krafter
har på centrala myndigheter gör också risken stor att de skall påverka
energipolitiken så att kärnkraftsavvecklingen försvåras. Det gäller ju att nu
börja organisera det nya systemet utan kärnkraft och olja.

Oljeintressena verkar också mindre glada över att få konkurrens, t. ex.
med metanolinblandning i bensinen och med ett uppbyggt distributionssystem,
som skulle skapa efterfrågan på drivmedel som inte är oljebaserat. Kol
är däremot en energikälla som de stora energiintressena gärna ser införd i
Sverige. Det passar i det storskaliga systemet men är lika farligt för miljön
som oljan, utom när det gäller transporter. Kol kostar också utländsk valuta.
Elintressen vill också sälja alltmer el och att vi skall bygga fast oss i ett så stort
elberoende, t. ex. genom elvärme, att man kan försvåra kärnkraftsavvecklingen.

Det nya energisystemet som regeringen nu föreslår riktlinjer för blir
beroende av helt andra intressenter och aktörer än det gamla - människor
med praktisk erfarenhet och kunskap och med småföretagaranda, som oftare
finns på landet än i storstan. Det är dem byråkraterna måste komma
nära.

I centralt utförda utredningar läser man ofta att de nya inhemska
energikällorna är intressanta för framtiden, men att det först krävs forskning

Mot. 1980/81:1969

11

och att det dröjer innan de kan ge ett stort bidrag till vår energiförsörjning.
Samtidigt är man i full färd med att bygga upp dem runt om i landet, ibland
under motstånd från centralbyråkrater. I Stockholm tror man att man måste
köpa kol från Australien därför att det är dyrt att transportera torv från
Sveriges inland. Samtidigt vet kommunalpolitiker på landet att torv bryts,
bl. a. i Finland, och kan förädlas till lättransporterade briketter eller förkolas
så att transportkostnaderna inte blir högre än för stenkol. Vi har sedan länge
tekniken i Sverige, där Svensk Torv AB i Sösdala varit med och lärt både
irländare, ryssar och finnar hur man hanterar torv. På landet vet vi också att
ved brinner och ger värme och att röken inte ger skador på naturen, även om
man skall låta bli att andas in den i stora mängder, och att askan bl. a. är ett
värdefullt jordförbättringsmedel. Storstadsbor tycks ofta bli verklighetsfrämmande.

För att underlätta och påskynda regeringens föreslagna energisystem
baserat på förnybara inhemska energikällor med torv i övergången är det
viktigt att de organ som skall samordna administrationen och planeringen
och som skall lämna stöd till oljeersättande investeringar inte lokaliseras till
Stockholmsregionen.

Många skäl talar för att Dalarna är särskilt lämpligt för energiverket och
oljeersättningsfonden. Vi är långt framme i praktiskt alternativt energitänkande.
WALTER (W-läns alternativa energi- och resursplan) som togs fram
våren 1979 visar att länet har goda förutsättningar att bli nettoexportör av
energi. De tunga industrierna i t. ex. Avesta och Borlänge har en avancerad
energihushållning.

Mest framsynta har emellertid länets norra delar varit. En lokalisering till
någon av skogskommunerna i norr skulle också sammanfalla med regeringens
regionalpolitiska målsättning att förstärka glesbygdskommuner på
regioncentras bekostnad.

I norra Dalarna finns det gott om torv och trä. Kommunikationerna är
goda och blir bättre med större efterfrågan. Inlandsbanan rustas nu upp. Den
kan få stor betydelse för transport av förädlad torv och annan biomassa.
Anknytande järnvägar finns till Norge, Stockholm, Göteborg, Älvdalen,
Malung och Bollnäs.

Några exempel på kommunernas framsynta energisatsningar: Malung var
kanske först med kommunal fliseldning. Där används redan nu ytterst litet
olja för uppvärmning. Torvtillgången är undersökt av SGU och funnen
brytvärd. Också Älvdalen har mycket torv. Orsa har intressanta försök med
ytjordvärme och extremt energisnåla och billiga hus. Jordägarnas besparingsskog
har gamla anor att vidareförädla skogen. Torvpellettering kunde
bli en ny näringsgren. Mora har varit mycket framgångsrikt i framsynt
värmeplanering. Lasarettet har sedan länge värmts med flis. 1985 räknar man
med att Moras värmeverk som försörjer större delen av tätorten, blir helt
obundet av olja.

Mora, Orsa, Leksand, Rättvik och Malung har planer på torvbrytning och

Mot. 1980/81:1969

12

förädling i samarbete med kommunernas kraftbolag, Mellanskog och
bondekooperationen. Undersökningskoncession har lämnats på mossar i
Mora och Orsa.

Det finns en tradition av självtillit och hembygdskärlek i norra Dalarna,
som skulle kunna ge inspiration till människor i de nya statliga myndigheterna.
Här finns kvaliteter för ett gott liv som är ovärderliga. Det måste
kännas bra att välkomnas till en bygd med levande traditioner, storslagen
natur, vildmark och unik kultur. Det är människor som trivs på landet också
till vardags som har de bästa förutsättningarna att administrera det nya
inhemska energisystemet, som siktar mot hushållning så att de förnybara
energikällorna räcker.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer vi

att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
att lokalisering av statens energiverk och oljeersättningsfonden
bör ske till norra Dalarna.

Stockholm den 12 mars 1981

BIRGITTA HAMBRAEUS (c)
ROLF RÄMGÅRD (c)

ARNE ANDERSSON (c)
i Gustafs