Motion

1980/81:1968

av Birgitta Hambraeus

med anledning av proposition 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken

Vattenfallsverket

Vi har i det närmaste haft nolltillväxt i energianvändningen sedan 1973!
Energihushållningen har varit framgångsrik. Hushållen har sparat och
industrin har infört effektivare maskiner och system.

Regeringens proposition 1980/81:90 räknar med mellan 400 och 430
TWh/år för 1985. År 1973 hade vi 401 TWh.

Det råder stor samstämmighet i riksdagen om att det är önskvärt med en
omsorgsfull och klok sparsamhet med energi. Vi kan då inrätta oss så att vi
klarar oss på våra inhemska förnybara energitillgångar, med torven i
övergången. Detta skapar arbetstillfällen i hela landet och bättrar på vår
bytesbalans.

Men alla vill inte att energianvändningen skall minska. De som lever på att
sälja energi ser ökad energitillförsel som eftersträvansvärd. Vattenfallsverket
betraktar minskad tillväxt i elbehovet som ett hot, det framgår klart av
verkets tidning. De prognoser som elkraftsutbyggnaden baserats på har varit
kraftigt överdrivna. Därför har vi nu ett elöverskott som man försöker sälja
till elvärme, ett dåligt sätt att använda denna högkvalitativa energibärare.

Vattenfall har alltid haft en stark ställning i regeringens energiplanering.
Regeringen föreslår nu att Vattenfalls inflytande skall öka till att också gälla
värmeplanering och rådgivning till kommuner. Om regeringens intentioner i
propositionen skall förverkligas är det väsentligt att Vattenfall byter
inriktning, från tillväxttänkande till en genomtänkt minskning av elproduktionen.
Genom folkomröstningen visade en majoritet av folket att man
accepterade högst 12 reaktorer under förutsättning att kärnkraften sedan
avvecklades. Riksdagen har fastslagit att detta skall ha skett senast år 2010.
Det blir en viktig uppgift för energiverket att planera för den energi som skall
ersätta kärnkraft och el. Därvid är det troligt att andra energibärare än el blir
lämpligast. Detta försvåras om vi bygger fast oss i elvärme.

I interna utredningar föreslår Vattenfall att man skall ge konsulttjänster
gratis eller stödja andra konsulter om det kan vara förenligt med verkets
intressen och om man får avgörande inflytande på projektets inriktning.
Detta sker i dag. Det framgår klart att syftet är att öka Vattenfalls
försäljning. Det går alltså att debitera konsultkostnader på något internkonto
som gör det omöjligt att reda ut hur stor subvention som lämnats. Det är
nödvändigt att Vattenfalls insatser i form av konsult- och entreprenadverk

Mot. 1980/81:1968

9

samhet inom värmeförsörjningsområdet debiteras affärsmässigt samt redovisningsmässigt
avskiljs helt från övrig verksamhet. Detta är också propositionens
intentioner. Men för att klart kunna visa att så blir fallet bör det ligga i
Vattenfalls eget intresse att överföra dessa tjänster till ett särskilt bolag. Det
är naturligtvis klart olämpligt att det statliga verket konkurrerar illojalt med
andra konsultfirmor, som själva måste bära alla kostnader. Vattenfall har
inte ännu visat att man har kompetens och vilja att främja något annat än el
producerat i stora anläggningar. Det är viktigt att också andra konsult- och
entreprenadföretag får rättvisa möjligheter att tjäna kommunerna i värmeplaneringen.
annars är det risk att bara fjärrvärme och elvärme kommer att
föreslås.

Vattenfall har på uppmaning av NU bl. a. belyst orsakerna till varför man
inte vill särredovisa rörelseresultat från olika produktionsanläggningar. I en
rapport till energikommissionen förklarar Lalander närmare att de samkörningsavtal
som finns i kraftbolagens samarbetsorganisation (CDL) gör att i
varje ögonblick det kraftverk skall köras som är lämpligast för hela systemet.
Det innebär bl. a. att kärnkraftverk alltid körs när de fungera^ medan man
använder en växande andel av vattenkraften till reglering. De ingående
intressenterna får betalt enligt överenskommelse, inte efter vad de producerar,
utan om jag uppfattat det rätt, en andel av hela intäkten i förhållande
till sin anläggnings kapacitet. Systemet är säkert smidigt och lämpligt, men
det bör inte förhindra en redovisning som gör klart hur olika elkraftverk
förhåller sig sinsemellan i ekonomiskt hänseende. Det kan inte vara svårt att
redovisa energiproduktionen från varje vattenkraftverk (gärna relaterad till
potentiell men inte utnyttjad tillgänglighet) och kärnkraftverk och sätta detta
i relation till kostnaderna för varje anläggning. Min hypotes är att
vattenkraften gett ett stort överskott som först gått till utgifter i samband med
kärnkraften m. m. innan de redovisats som rörelseresultat. Också konsekvenserna
av att vattenkraften nu används som toppkraft från att ha varit
baskraft bör redovisas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna

1. att vattenfallsverket bör anpassas till minskad elproduktion i
samband med kärnkraftsavvecklingen,

2. att eventuell konsultverksamhet i Vattenfall skall ske i särskilt
bolag,

3. att Vattenfall bör redovisa varje kraftslag för sig.

Stockholm den 12 mars 1981

BIRGITTA HAMBRAEUS (c)