6

Motion

1980/81:1967

av Birgitta Hambraeus

med anledning av proposition 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken

Kol

Det är väsentligt att inte vårt oljeberoende ersätts med ett nytt
importberoende av miljöfarligt kol.

Torv och biomassa är renare än kol. De ger arbetstillfällen där dessa bäst
behövs, i landets skogslän, och de bidrar direkt till att förbättra handelsbalansen.
Kol har inga sådana fördelar. Det billigaste och renaste sättet att
minska oljan är hushållning.

Det finns utvecklad och beprövad teknik för att använda inhemska
bränslen, också på modernt sätt. Redan på 1950-talet hade Svensk Torv AB i
Sösdala teknik att bryta och förädla torv. Man drev en anläggning som
omvandlade torven till brikettet och pellets med koncentrerat energiinnehåll.
Svensk teknik har använts bl. a. i Irland när deras torvkraftvärmeverk
uppfördes. En större anläggning projekterades också för Sverige, men blev
aldrig byggd därför att den billiga oljan konkurrerade ut den. Skall det gå
likadant nu?

Kolet är en etablerad energikälla runt om i världen, med starka
försäljningsintressen bakom sig. Någon sådan finns inte för biomassan och
torven. Det kolkonsortium som byggs upp med statliga LKAB och
vattenfallsverket ger kolet ytterligare fördelar i kampen om bränslemarknaden.

Det skulle inte behöva ta längre tid att bygga upp ett inhemskt
fastbränslesystem än ett kolsystem. Förutsättningarna är emellertid att man
inte underlättar kolintroduktionen.

Propositionen visar i bilaga 1 på s. 186 att regeringen ämnar lämna
företräde för de inhemska bränslena, när det inte är olämpligt:

Bl. a. har Lantbrukarnas riksförbund och Svenska Cellulosa- och pappersbruksföreningen
redovisat att det finns stora möjligheter att ersätta olja med
inhemska bränslen, framför allt skogsenergi och torv.

OED föreslår olika typer av styrmedel för att nå det angivna målet som
t. ex. administrativa styrmedel i form av lagstiftning, föreskrifter och
normer, ekonomiska styrmedel och slutligen organisatoriska styrmedel.

På grundval av förslag från utredningen (1 1977:11) om omställbara
eldningsanläggningar (OEA) föreslår jag i det följande (avsnitt 8.2) en lag
om utförande av eldningsanläggningar för fast bränsle. Den föreslagna lagen
innebär att vissa eldningsanläggningar för framställning av hetvatten, ånga
m. m. skall utföras för eldning med fasta bränslen.

Mot. 1980/81:1967

7

För att stimulera användningen av inhemska bränslen föreslås att
anläggningshavaren före val av bränsle skall samråda med den myndighet
som regeringen bestämmer innan utformningen av anläggningen bestäms
med avseende på val av fast bränsle.

Myndigheten avses därvid verka för att inhemskt bränsle används, om inte
det framstår som olämpligt av ekonomiska eller andra skäl. Inhemska
bränslen kan i vissa fall framstå som olämpliga t. ex. genom konkurrens med
industrin om vedråvara eller genom att bränslet med större fördel kan
användas på annan plats. För att undvika konkurrens med industrin skall för
uppvärmningsändamål i första hand användas sådan skogsråvara och andra
inhemska bränslen som industrin inte kan tänkas göra anspråk på.

Den föreslagna lagen bör enligt min mening få betydande effekt på
användningen av inhemska bränslen.

Det måste ha varit ett olycksfall i arbetet att man tillåter kol utan bästa
rening och därmed ger företräde till detta bränsle. Det kan inte heller vara
välbetänkt att låta de reningskrav man ändå förordar anstå till senare delen
av 1980-talet. Det måste vara billigare att bygga för bra rening redan från
början än att tvingas till det när man redan byggt en sämre anläggning.

Försurningen är ett av våra allvarligaste problem. Grundorsaken till att vi
bör göra oss kvitt oljan är att svavelutsläppet är ett så allvarligt hot mot mark
och vatten. Produktiviteten i marken minskar. Försurade vatten utlöser
giftiga ämnen i vattenledningar och i sjöars bottensediment och hotar
därmed folkhälsan. Vår kamp internationellt, som rönt viss framgång, för att
göra andra länder uppmärksamma på att deras utsläpp skadar oss, försvåras
när vi inför en sådan onödig föroreningskälla.

Åberopande miljövårdslagen har naturvårdsverket för nya koleldade
anläggningar krävt en gräns på 0,10 g svavel/MJ tillfört bränsle för
anläggningar med större utsläpp än 400 ton/år (ca 200 MW tillförd effekt med
4 000 timmars drifttid). Kravet innebär rökgasavsvavling om inte långtidskontrakt
på lågsvavliga kol (0,35 % S) kan erhållas. Normerna för kolrening
måste skärpas till naturvårdsverkets krav!

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer jag

att riksdagen beslutar uttala att normerna för kolrening skärps i
enlighet med naturvårdsverkets krav.

Stockholm den 12 mars 1981

BIRGITTA HAMBRAEUS (c)