2
Motion
1980/81:1965
av Karin Flodström och Jan Fransson
med anledning av proposition 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken
De förslag som framförs i proposition 1980/81:90 ger kommunerna - om de
genomförs - ett ökat inflytande på energiförsörjningen och energihushållningen.
Den övergripande energipolitiken innefattande tillståndsgivning, ekonomiska
och lagtekniska styrinstrument måste ske i nära anslutning till den
övriga samhällsplaneringen. Energipolitiken kan således inte utformas
isolerad från övriga samhällsfunktioner. Detta innebär att samhället för att
tillgodose denna målsättning också måste ha möjlighet att styra hela
energihanteringen, dvs. import, förädling, lagring, produktion, överföring
och distribution av alla energislag. Vid fördelning av dessa uppgifter mellan
olika samhälleliga organ framstår det naturligt, att en betydelsefull uppgift
för kommunerna är att ta ansvar för de lokala energifrågorna. På regional
nivå kan landstingen eller kommuner i samverkan medverka i energiförsörjningsarbetet.
Den övergripande planeringen, tillståndsgivningen samt forskning och
utveckling av nya energisystem måste ske centralt.
Då det gäller distribution av ledningsbunden energi är det naturligt att
kommunerna är huvudmän härför. Kommunalt huvudmannaskap innebär
praktiska fördelar, särskilt om flera energislag distribueras inom samma
kommun. All fjärrvärmedistribution sker av kommunala energiverk eller
energiaktiebolag med kommuner som ägare eller delägare. För distribution
av naturgas bör den enskilda kommunen få avgöra om den själv vill vara
huvudman härför eller överlåta till annan att svara för distributionen.
Genom 1976 års riktlinjer för eldistributionens strukturomvandling anses
det allmänna böra ha huvudansvaret. Utvecklingen sedan 1976 visar
emellertid ett minskat kommunalt inflytande räknat i antal abonnenter. Det
finns därför orsak att mera aktivt än hittills stödja en utökning av den
kommunala eldistributionen.
Erfarenheten visar att kommuner har svårigheter att överta eldistributionsnät
från statliga eller privata företag. Även när mindre företag vill
upphöra med sin verksamhet kan det vara svårt för kommunerna att i
konkurrens med de stora kraftföretagen kunna förvärva sådana mindre
eldistributionsföretag.
Bidragen till upprustning av dåliga landsbygdsnät har kraftigt reducerats.
En av orsakerna till prutningen är att stora bärkraftiga företag inte behöver
bidrag till upprustningen. Att staten härigenom avlastas utgifter får dock inte
Mot. 1980/81:1965
3
leda till att kommunala företag av ekonomiska skäl utestängs från
möjligheterna att överta nedslitna anläggningar.
Under anslaget E 1 statens vattenfallsverk: kraftstationer m. m. finns
medel upptagna för upprustning av lokala elnät samt förvärv och finansiering
av eldistributionsföretag. Den omständigheten att Vattenfall via budgeten
skaffar medel för t. ex. förvärv av eldistributionsföretag snedvrider konkurrensen
med kommunerna.
I statens industriverks utredning SIND PM 1980:9 Distribution och
överföring av elkraft - Förslag till vissa ändringar i (ellagen 1902:71 s. 1)
m. m. anförs följande:
Utvecklingen både i tekniskt hänseende och i fråga om samhällsutbyggnaden
har medfört att områdesindelningen inte till alla delar längre är
ändamålsenlig. En tätort med egen distribution växer t. ex. in på en annan
distributörs område. Utvecklingen kan också medföra att eldistributionsnät
bör läggas samman med ett angränsande nät eller delas upp mellan olika
distributörer. Industriverket som koncessionsmyndighet saknar i sådana fall
möjlighet att ingripa mot företag som med hänvisning till gällande
koncession vägrar att medverka till en från allmän synpunkt önskvärd
områdesindelning. Även om det således i vissa fall kan åberopas motiv för en
möjlighet att återkalla en meddelad koncession, avstår verket från att lägga
fram förslag därom. Hänsyn till rättssäkerheten och distributörernas
möjligheter att långsiktigt planera sin verksamhet talar mot en sådan regel
och därtill kommer att det övervägande antalet områdeskoncessioner löper
ut under de närmaste 15 åren.
Förhållandet att ett stort antal koncessioner går ut inom den närmaste
femtonårsperioden bör göra det möjligt att inom ramen för nuvarande
lagstiftning ge koncessionsmyndigheten tillämpningsdirektiv för att verka för
ett ökat kommunalt inflytande genom att kommunerna ges förtur till förvärv
av elnät. Är detta inte möjligt bör förvärvslagen (1976:240) ändras.
Undertecknade hemställer
att riksdagen uttalar sig för
1. att regeringen bör överväga lämpliga former för att undvika
konkurrens mellan kommuner och Vattenfall vid förvärv och
upprustning av elnät,
2. att regeringen inom ramen för nuvarande lagstiftning och
riktlinjer bör överväga om koncessionsmyndigheten kan verka
för kommunalt huvudmannaskap för ledningsbunden energi.
Stockholm den 12 mars 1981
KARIN FLODSTRÖM (s)
JAN FRANSSON (s)