Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

Mot. 1980/81

1954-1956

1980/81:1954

av Lars Werner m. fl.

med anledning av proposition 1980/81:92 om ändring i miljöskyddslagen
(1969:387)

Miljöskyddslagen är den juridiska grunden för samhällets ingripanden till
skydd för vår yttre miljö. Den som skall bedriva eller som bedriver
miljöstörande verksamhet skall söka och erhålla tillstånd för att få påbörja
resp. förändra sin drift. Enligt nu gällande miljöskyddslag (ML) kan
sökanden välja mellan dispens eller koncession för viss tid. Bara det
sistnämnda förfarandet går att överklaga. Nu behålls bara koncessionsförfarandet,
och alla ansökningar skall förprövas, det är en klar förbättring.
Denna förändring innebär att anmälningsförfarandet i enklare ärenden
också försvinner. Möjlighet ges däremot till frivillig koncessionsansökan. En
annan nyhet och förbättring av de bestämmelser som finns i nu gällande ML
14 § och som intagits i det nya lagförslagets 12 a § och 13 § är ett obligatoriskt
samrådsförfarande - innan ansökan görs om tillstånd - med statliga och
kommunala myndigheter, organisationer och enskilda som kan ha intresse i
saken. Vi tror att ett sådant förfaringssätt, rätt använt, väsentligt kan
underlätta lokalisering av miljöstörande verksamhet, genom att berörd
ortsbefolkning redan i förväg getts möjlighet att få sina synpunkter tillförda
ansökningsmaterialet. En sökande som möts med negativa reaktioner från
berörd befolkning har då möjlighet att före prövningen undersöka alternativa
lokaliseringar och få reaktioner från dessa. Prövningsmyndigheten har
sedan möjlighet att avväga vilken lokalisering som ger det minsta intrånget
från miljösynpunkt.

Vi ser förslaget i propositionen som en förbättring jämfört med gällande
rätt på området. Men detta hindrar inte att vi på flera punkter har avvikande
mening i delfrågor. Nedan motiverar vi våra avvikande meningar punkt för
punkt.

Enligt 9 § får prövning enligt miljöskyddslagen påbörjas utan avvaktan på
beslut enligt 136 a § byggnadslagen. Denna möjlighet kan innebära en
fördel, om den utnyttjas för att tillföra ett bättre underlag för beslut enligt
136 a §. F. n. prövas - när så förekommer - ansökan först enligt byggnadslagens
136 a § och först efter positivt beslut i denna prövning enligt
miljöskyddslagen. Det innebär att den berörda kommunen när den tar
ställning till om man skall utnyttja den kommunala vetorätten eller ej inte har
tillgång till ett fullständigt beslutsunderlag i vad avser miljöeffekterna. Detta
är allvarligt, eftersom vetorätten i allmänhet begagnas just till följd av
invändningar mot miljöskador. För att kunna bedöma huruvida man anser
verksamheten tillrådlig bör kommunen känna till vilken avvägning konces

1 Riksdagen 1980/81. 3 sami. Nr 1954-1956

Mot. 1980/81:1954

sionsnämnden gjort mellan miljö och ekonomi. Enligt vår uppfattning bör
man därför överväga om inte vetorätten bör införas som en del av
miljöskyddslagen snarare än som en del av byggnadslagen. Genom att
överföra vetorätten till miljöskyddslagen får kommunerna ett mera fullständigt
beslutsunderlag.

I 13 § ställs krav på sökanden i vad avser ansökningshandlingarnas
omfattning och innehåll. Regeringen har avstått från att kräva en formaliserad
beskrivning av miljöeffekterna. Denna bedömning kan vara riktig så
till vida att formaliserade rutiner knappast är nödvändiga i alla tänkbara fall.
Men även om det inte finns ett generellt behov, kan det i det enskilda fallet
vara värdefullt att följa en formaliserad rutin som bl. a. medför bättre
möjlighet att jämföra med liknande projekt. Detta gäller inte minst för
verksamheter där risk för allvarligt haveri kan föreligga. Regeringen bör
därför ha möjlighet att föreskriva att sådana rutiner skall tillämpas i ansökan
gällande viss typ av industri eller verksamhet.

I 24 § anges grunderna för omprövning av givna tillstånd. För att
tillsynsmyndigheterna skall ha möjlighet att överväga omprövning av givna
tillstånd krävs att de utvecklar fungerande rutiner för tillsyn, kontroll av
miljöeffekterna och inhämtande av nya rön och ny teknik inom det berörda
området. Anvisningar om hur detta bör gå till bör, enligt vår uppfattning,
beaktas vid den kommande översynen av miljöskyddskungörelsen.

När det gäller de verksamheter som är särskilt farliga för miljön bör en
översyn ske med jämna mellanrum, t. ex. vart femte år. Den bör kunna
genomföras i samarbete mellan naturvårdsverket och den berörda länsstyrelsen.
Vid översynen bör man undersöka a) graden av efterlevnad, b)
tillämpade tillsynsrutiner, c) uppkomna miljöeffekter, d) nya rön vad
beträffar utsläppens effekter, e) ny reningsteknik och f) ta ställning till i vad
mån en omprövning av tillståndet är behövligt.

När det gäller annan och mindre farlig verksamhet kan det vara mera
lämpligt att naturvårdsverket med jämna mellanrum gör en branschöversikt
till hjälp för de kommuner och länsstyrelser som har att utföra den
fortlöpande kontrollen. Även i detta fall bör miljöeffekter, tillsynsrutiner
och den tekniska utvecklingen bli föremål för översyn.

Denna verksamhet ställer ökade krav på statens naturvårdsverk. Verket
bör följaktligen tillföras ytterligare resurser. Detta är en förutsättning för att
kontrollen av miljöfarlig industri verkligen skall komma att fungera.

117 § i den föreslagna lagtexten, stadgas att länsstyrelserna skall ta över en
del av koncessionsgivningen. En sådan reform har fördelen att man utnyttjar
länsstyrelsernas lokalkännedom och att man samtidigt sannolikt minskar
kostnaderna för koncessionsförfarandet. Dock är att märka att länsstyrelsernas
ledamöter i allmänhet är kommunalpolitiker som kan frestas att ta
större hänsyn till ekonomi och lokal sysselsättning än till konsekvenserna för
miljön. Därför bör det nya systemet bli föremål för en förutsättningslös

Mot. 1980/81:1954

utvärdering senast fem år efter det att lagen trätt i kraft.

Enligt 44 a § får kommunerna möjlighet att ta över tillsynen om de så
önskar. Kommunernas kompetens inom detta område varierar förmodligen i
hög grad. Flertalet kommuner kommer säkert att ha ett stort behov av hjälp
med utbildning, mätprogram, tillsynsrutiner etc. Även om kommunerna
skall kontrollera de minst farliga företagen, kan utsläpp från sådana
verksamheter mycket väl tänkas medföra allvarliga konsekvenser - åtminstone
för den lokala miljön. Med tanke på osäkerheten om hur tillsyn i
kommunernas regi kan komma att fungera bör det även i detta fall vara
lämpligt att utsätta systemet för en förutsättningslös översyn inom fem år från
det att den nya lagen trätt i kraft.

I 45 § sägs att ”i ringa fall dömes inte till ansvar”. Detta bör inte utsägas i
lagtexten även om åtalseftergift här - liksom i andra fall av ringa förseelse - är
möjlig. Att direkt i lagtexten göra undantag för vissa förseelser skulle
allvarligt komma att minska tilltron till allvaret bakom lagstiftarens
intentioner. Betänkligt är också att statsrådet i förarbetena säger att ”när
miljöstörningarna från en anläggning överskrider vad som är tillåtet enligt
tillståndsbeslutet, åligger det innehavaren så snart saken inte är bagatellartad,
att vidta omedelbara åtgärder för att rätta till felet”. Enligt vår
uppfattning måste riksdagen uttala att miljöskyddslagen skall följas till punkt
och pricka. Annars vore det ju ingen mening att lagstifta om annat än svåra
överträdelser av givna tillstånd.

148 § behandlas besvärsrätten. Besvärsrätt föreslås tillkomma naturvårdsverket,
berörda kommuner och sådana lokala arbetstagarorganisationer som
organiserar arbetstagare i den verksamhet som avses med beslutet.
Dessutom har i vanlig ordning sakägare möjlighet att överklaga. Föredraganden
har däremot inte velat.utsträcka besvärsrätten till att också omfatta
ideella organisationer. Detta är betänkligt av flera skäl. Inskränkningen
ställer-här som i andra sammanhang-hyresgäster och sammanslutningar av
hyresgäster utan besvärsrätt, trots att villaägare i samma område har
möjlighet att överklaga. När det gäller miljöfrågor bör det också vara av vikt
att se till att de organisationer som har särskilt intresse av att bevaka
allemansrätten får besvärsrätt. Vi anser således att besvärsrätten, förutom
vad som anges i lagförslaget, bör tillkomma ideell organisation vars
medlemmar helt eller delvis är eller kan bli berörda av den verksamhet som
avses med beslutet.

I 54 § sägs att miljöskyddsavgiften skall bestämmas till ett belopp som
svarar mot de ekonomiska fördelarna av en överträdelse. En sådan nivå för
avgiften är, enligt vår uppfattning, otillräcklig. Företagen kommer - om
denna bestämmelse vinner laga kraft - inte att ha något att förlora på att
chansa på att ett utsläpp inte upptäcks. Upptäcks utsläppet, blir nämligen
avgiften inte högre än den ekonomiska fördel man haft av utsläppet. För att
miljöskyddsavgiften verkligen skall verka avskräckande bör avgiften bestämmas
till ett belopp som med 50 % överstiger de ekonomiska fördelarna av
1* Riksdagen 1980/81. 3 sami. Nr 1954-1956

Mot. 1980/81:1954

överträdelsen.

Enligt 56 § tillkommer det statens naturvårdsverk att föra talan om
miljöskyddsavgift. För att verket skall kunna bevaka det allmännas intresse
på detta område krävs en god rapportering från länsstyrelser och kommuner
av alla förekommande överträdelser. Anvisningar om sådan rapportering
bör därför införas i miljöskyddskungörelsen.

Med stöd av det anförda och med anledning av proposition 1980/81:92
föreslås

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om att länsstyrelsernas
verksamhet inom koncessionsförfarandet blir föremål för en
förutsättningslös utvärdering inom fem år från denna verksamhets
början,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om att denna till
riksdagen framlägger förslag om statligt stöd till de kommuner
vilkas hälsovårdsnämnder är engagerade som tillsynsorgan
enligt miljöskyddslagen,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om att denna till
riksdagen framlägger förslag av innebörd att den kommunala
vetorätt som nu är grundad i 136 a § byggnadslagen (1947:385)
överförs till miljöskyddslagen,

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om att denna medverkar
till att följande intas i den förändrade miljökungörelse som
måste utarbetas som en följd av en ändrad miljöskyddslag:

a) bestämmelse om att sökanden i ett koncessionsärende, i vissa
fall, skall kunna avkrävas en formaliserad beskrivning av de
tänkbara miljöeffekterna av en ny eller ändrad miljöfarlig
verksamhet och att däri skall ingå den maximala skadeeffekten
vid ett haverifall,

b) anvisningar om tillsyn och kontroll i vad gäller miljöeffekter
från miljöfarlig verksamhet samt om hur uppföljning av ny
teknik inom berört område skall ske,

c) anvisningar om översyn av särskilt miljöfarlig verksamhet
vart femte år,

d) anvisningar om att branschöversikter upprättas för mindre
miljöfarliga verksamheter, lämpligen varje femårsperiod,

e) anvisning som ålägger kommuner och länsstyrelser att
uppspåra och till naturvårdsverket inrapportera alla överträdelser
av miljöskyddslagen som de får kännedom om,

5. att riksdagen, med ändring i proposition 1980/81:92, beslutar
anta följande såsom Motionärernas förslag betecknade ändring
i förslag till ändring i miljöskyddslagen (1969:387):

Mot. 1980/81:1954

Motionärernas förslag
45 §

eller för tillsynen.

Regeringens förslag

4. underlåter att fullgöra

I ringa fall döms inte till ansvar.
Till ansvar enligt första stycket döms
inte, om ansvar för gärningen kan
ådömas enligt brottsbalken.

Beslut enligt denna

Naturvårdsverket får föra

Rätt att föra talan mot beslut som
har meddelats i frågor om tillstånd
har också kommuner och sådana
lokala arbetstagarorganisationer
som organiserar arbetstagare i den
verksamhet som avses med beslutet.

Miljöskyddsavgiften skall bestämmas
till ett belopp som svarar mot de
ekonomiska fördelarna av överträdelsen.

Kan full bevisning

Stockholm den 27 februari 1981

Till ansvar enligt första stycket
döms inte, om ansvar för gärningen
kan ådömas enligt brottsbalken.

Rätt att föra talan mot beslut som
har meddelats i frågor om tillstånd
har också kommuner, sådana lokala
arbetstagarorganisationer som organiserar
arbetstagare i den verksamhet
som avses med beslutet samt
ideella organisationer vilkas medlemmar
helt eller delvis är eller kan bli
berörda av den verksamhet som avses
med beslutet.

Miljöskyddsavgiften skall bestämmas
till ett belopp som svarar mot de
ekonomiska fördelarna av överträdelsen
samt femtio procent härutöver.

ett skäligt belopp.

48 §

bestämmelser i 59-62 §§.

43 § andra stycket.

LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk) BERTIL MÅBRINK (vpk)

EVA HJELMSTRÖM (vpk) PER ISRAELSSON (vpk)

JOHN ANDERSSON (vpk)