Mot. 1980/81
175-179
Motion
1980/81:175
av Ivan Svanström m. fl.
med anledning av proposition 1980/81:48 om dödsbodelägares ansvar
för den dödes skulder m. m.
I proposition 1980/81:48 diskuteras bl. a. reglerna om avstående av
egendom för allmänna arvsfonden. Bakgrunden härtill är att enligt gällande
rätt försäljning skall ske av egendom som tillfallit arvsfonden och som inte
avståtts. När det gäller fast egendom har uttryckligen föreskrivits att den
säljande myndigheten skall se till att köpeskillingen blir den högsta möjliga.
I fråga om lös egendom gäller att försäljningen skall ske på offentlig
auktion. Även för sistnämnda slag av egendom har överlåtelsen således till
syfte att få in maximala inkomster.
Gällande bestämmelser har lett till att intresset av att bevara egendom
som har särskilt värde från kultur- eller naturvårdssynpunkt inte alltid
kunnat tillgodoses. Detta på grund av att kommuner m.fl. inte ansett sig
kunna betala det högre pris för t. ex. en fastighet, som en markexploatör
varit villig att erlägga. På motsvarande sätt har värdefulla tavel- och
boksamlingar skingrats därför att intresserade muséer och bibliotek inte
haft medel av den storleksordning som samlare kunnat betala.
I syfte att komma till rätta med nu angivna förhållanden uttalade justitieministern
1977 i direktiven till utredningen om dödsbodelägares ansvar för
avlidens skulder att det var befogat att ta upp frågan om att utvidga
arvsfondens rätt att avstå egendom. Bl. a. borde det vara möjligt att avstå
egendom till förmån för muséer, bibliotek, stiftelser och andra institutioner
eller sammanslutningar.
Utredningen föreslog i sitt betänkande att arv som utgörs av egendom
som är värdefull från kulturhistorisk synpunkt eller från natur- eller kulturvårdssynpunkt
skall få avstås till annan som har särskilda förutsättningar
att ta hand om egendomen på ett lämpligt sätt.
Samtliga de tio remissistanser som har yttrat sig över utredningens
förslag i denna del har tillstyrkt förslaget. Trots detta läggs nu i propositionen
inte fram något förslag till ändring av lagen om allmänna arvsfonden.
Enligt vår mening synes det något märkligt att regeringen först finnér det
befogat att utreda möjligheterna till arvsavstående för nu aktuella ändamål
men — när sedan utredningen föreslår regler om sådant avstående och
detta förslag tillstyrks av samtliga remissinstanser — därefter finner att
någon lagändring inte bör ske. I propositionen uttalar departementschefen
att det finns skäl som talar för att utredningens förslag genomförs. Som
motivering för att trots detta inte nu lägga fram något förslag anförs endast
1 Riksdagen 1980/81. 3 sami. Nr 175-179
Mot. 1980/81:175
2
att den föreslagna utvidgningen av rätten till arvsavstående bör få ske även
för andra ändamål samt att det i ärendet inte har dokumenterats vilket
praktiskt behov det kan finnas av den föreslagna möjligheten till arvsavstående
och att det därför bör ske en ytterligare utredning innan slutlig
ställning tas till utredningens förslag.
Vi kan inte finna att skälen mot att nu lägga fram förslag till lagändring
har någon bärkraft. Som redan sagts harju samtliga remissinstanser som
yttrat sig tillstyrkt förslaget. Domstolsverket t. ex. har funnit förslaget
välgrundat, och kammarkollegiet, som ju måste anses ha den bästa kännedomen
om förhållandena, anser för sin del att det är av vikt att förslaget
genomförs. Det borde därför vara ovedersägligt att det finns ett praktiskt
behov av att vidga möjligheterna till arvsavstående. För övrigt synes ju
regeringen ha ansett detta när man skrev utredningsdirektiven. Visserligen
kan det, som departementschefen framhåller, finnas skäl att överväga
möjligheten att avstå arv även för andra ändamål. Denna omständighet kan
ju dock inte rimligen behöva innebära att utredningens förslag skall behöva
skjutas upp till en avlägsen framtid.
Vi menar att det är synnerligen angeläget att egendom, som har ett
kulturpolitiskt värde eller som är av betydelse från natur- eller kulturvårdssynpunkt
och som tillfallit allmänna arvsfonden, skall kunna omhändertas
av kultur- och naturvårdande myndigheter, institutioner eller organisationer
och inte som ibland sker i dag övertas av markexploatörer eller skingras
åt olika håll.
Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs
att riksdagen med anledning av proposition 1980/81:48 beslutar att
5 § första stycket lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden får
följande lydelse:
Arv, som har tillfallit fonden, får helt eller delvis avstås till annan, om
det med hänsyn till uttalanden av arvlåtaren eller andra särskilda omständigheter
kan anses överensstämma med arvlåtarens yttersta vilja. Även i
annat fall får arv avstås till arvlåtarens släkting eller annan person som har
stått arvlåtaren nära, om det kan anses billigt. Arv som utgörs av egendom,
vilken är värdefull från kulturhistorisk synpunkt eller från natur- eller
kulturvårdssynpunkt, får avstås till annan som har särskilda förutsättningar
att ta hand om egendomen på lämpligt sätt.
Stockholm den 3 december 1980
IVAN SVANSTRÖM (c)
MARGOT HÅKANSSON (fp)
GUNNAR OLSON (s)
HANS WACHTMEISTER (m)
STINA ELIASSON (c)