Motion

1980/81:161
av Åke Wictor sson

med anledning av proposition 1980/81:25 med förslag till tilläggsbudget
I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81

1 bilaga 6 till tilläggsbudget I för innevarande budgetår föreslår föredragande
statsrådet att ytterligare 4 milj. kr. skall anvisas till anslaget Stöd till
idrotten: Anläggningsstöd m. m. Medlen skall enligt propositionen göra det
möjligt för naturvårdsverket ”att i stor utsträckning beakta de besvär som
anförts av föreningar över verkets beslut om reducerade eller uteblivna
bidrag”.

Av propositionen framgår att endast de föreningar som hos regeringen
anfört besvär över naturvårdsverkets beslut skulle komma i åtnjutande av
de medel som nu föreslås anvisas.

Den i propositionen föreslagna ordningen är inte tillfredsställande. Att
endast låta föreningar som senast den 30 oktober 1980 inkommit med
besvär till regeringen få del av de extra medel som nu föreslås ter sig
olämpligt såväl från saklig synpunkt som från rättvisesynpunkt. Några
formella besvärsgrunder har egentligen inte funnits för de föreningar som
besvärat sig över naturvårdsverkets beslut. Många föreningar, som haft
väl så goda skäl att anföra besvär, kan därför antas ha avstått från besvär
eftersom naturvårdsverket tydligt klargjort att det varit bristen på medel
som utgjort motiv för verkets beslut. Om dessa föreningar vetat att regeringen
senare skulle komma att föreslå riksdagen en förstärkning av anslaget,
delvis grundad på de besvär som anförts, är det troligt att ytterligare
ett stort antal föreningar skulle ha inkommit till regeringen med besvär.
Med den ordning regeringen antyder gynnas de föreningar som anfört
besvär, trots att egentliga besvärsgrunder kan sägas saknas.

De medel som regeringen nu föreslår skall tillföras det aktuella anslaget
bör i stället enligt vår mening utnyttjas så att en reell prövning av angelägenhetsgraden
hos samtliga ansökningar i den ursprungliga bidragskön
kommer till stånd. Det är uppenbart att ett stort antal föreningar inte
kommer att kunna beviljas de medel som de vid ansökningstillfället — och
inte heller senare, vid tillfallet för föreningarnas egna beslut att påbörja
bygget av en anläggning - haft anledning tro att de skulle få. Om man i
denna situation vill söka mildra effekterna, så bör detta ske genom att
anvisade extra medel fördelas till de mest angelägna och ömmande fallen i
den omfattande kö som uppstått. Den fördelningsgrund regeringen antyder
bär mer av godtycklighetens prägel än vad som är lämpligt.

Därför bör en ordning tillämpas där samtliga vid tillfället för naturvårds1
Riksdagen 1980/81. 3 sami. Nr 161-167

Mot. 1980/81:161

2

verkets beslut inneliggande ansökningar beaktas. Det bör ankomma på
regeringen att anvisa den lämpligaste formella vägen för detta. Detta kan
ske på olika sätt. Så kan exempelvis regeringen själv göra fördelningen,
efter att ha informerat berörda föreningar om möjligheten att hos regeringen,
med anledning av tillgången på ytterligare medel, anföra besvär. På
samma sätt kan naturvårdsverket åläggas att göra fördelningar, även detta
efter information till föreningarna om att de har möjlighet att inkomma med
klagomål över det fattade beslutet. Ett tredje sätt, som förmodligen är det
smidigaste, bör också kunna prövas, nämligen att samtliga vid beslutstillfället
inneliggande ansökningar automatiskt prövas mot bakgrund av att
ytterligare medel ställts till naturvårdsverkets förfogande.

Med stöd av det anförda hemställs

att riksdagen uttalar att en omprövning av bidragsgivningen
till föreningar för mindre idrottsanläggningar bör ske i enlighet
med i motionen redovisade principer.

Stockholm den 24 november 1980

ÅKE WICTORSSON (s)