7
Motion
1980/81:15
av Lars Werner m. fl.
med anledning av proposition 1980/81:19 om intrång i Stora Sjöfallets
nationalpark
Vi vill i likhet med föredragande statsråd (prop. 1980/81:19) påminna om
riksdagens uttalande i samband med behandlingen av JoU 1979/80:39
angående intrång i Pieljekaise nationalpark. Då underströk riksdagen starkt
vikten av att nationalparkernas områden bevaras intakta och att den allra
största restriktivitet iakttas när ingrepp av någon anledning blir aktuella.
Bakom riksdagens uttalande ställer sig också föredragande statsrådet men
finner likväl att ”de energi- och sysselsättningspolitiska skälen i detta fall
väger tyngre än skyddet av en del av nationalparken som redan blivit föremål
för stora ingrepp”. Vidare hänvisas till att naturvårdsverket föreslagit att
berört område bryts ut ur nationalparken just därför att det redan blivit utsatt
för så stora ingrepp.
Vi ställer oss givetvis bakom det ovan angivna uttalandet från riksdagen
beträffande restriktivitet vid ingrepp i nationalparker. Men vi vill samtidigt
varna för farorna i att man gör små och smygande ingrepp i nationalparkerna.
Först görs ett litet och till synes oskyldigt ingrepp, som anses ha starka skäl
för sig, och efter någon tid tas ytterligare ett litet steg på samma väg.
Fortsätter man så, utan en samlad bedömning, kan man tappa greppet och
förfuska hela idén med avsättning av nationalparker. Därför hävdar vi - om
ingrepp alls skall diskuteras - att alla tänkbara sådana skall utredas i ett
sammanhang och en bedömning göras av den totala effekten. Har ingrepp
ändå redan skett, som i det här aktuella fallet i Stora Sjöfallets nationalpark,
måste ändå en samlad bedömning ske av alla tänkbara ingrepp som kan
komma att aktualiseras. Det menar vi inte har skett i propositionen. Vi
konstaterar också att flera instanser gått emot det aktuella intrånget sett för
sig.
I propositionen påminns om att riksdagen vid sin behandling av prop.
1975:30 om energihushållning m. m. i princip ställde sig positiv till en
utbyggnad av Vietas kraftstation och anläggande av en kraftstation i
Jaurekaska samt att ytterligare undersökningar om förutsättningarna härför
borde utföras.
I prop. 1978/79:115 redogörs för resultatet av den utredning som
regeringen låtit statens vattenfallsverk utföra. Utredningen omfattar Stora
Lule älv från Suorvamagasinet till Lulejaure. Med undantag för fallhöjden i
Jaurekaska, ca 3 m, har fallhöjden på denna sträcka byggts ut i Vietas
kraftstation. En eventuell ytterligare utbyggnad måste därför utföras som en
separat anläggning. Effekten blir 275 MW och det årliga energitillskottet 84
Mot. 1980/81:15
8
GWh. Som en första etapp i en sådan utbyggnad kan en tilloppstunnel utföras
och anslutas till den befintliga tilloppstunneln, varigenom fallförlusterna i
Vietas kraftstation kan minskas med 55 GWh. Vad beträffar Jaurekaska
redovisas dels möjligheten att anlägga en kraftstation, dels möjligheten att
utföra en sänkningskanal för att öka fallhöjden i Vietas kraftstation. För
Jaurekaska föreslår vattenfallsverket en sänkningskanal med regleringsdamm.
Härigenom kan energiproduktionen i Vietas kraftstation ökas med 31
GWh per år. Ingreppet vid Jaurekaska är således den andra etappen i ett
tilltänkt projekt som kommer att påverka Stora Sjöfallets nationalpark.
Beträffande etapp ett, varom det är fråga i propositionen, bedöms den inte
som företagsekonomiskt lönsam men förordas ändå av arbetsmarknadspolitiska
skäl.
Den andra etappen däremot bedöms som lönsam och anses ge god
förräntning på insatt kapital. Blir det då möjligt att nu säga ja till etapp ett och
senare nej till etapp två, om denna etapp ger en svårare störning i
nationalparken? Vi tror för vår del att det blir mycket svårare att stoppa
etapp två i Jaurekaska, om vi nu isolerat går med på etapp ett. Därför
förordar vi att båda etapperna behandlas i ett sammanhang på sätt som
föreslagits av Svenska Turistföreningen under remissbehandlingen. Utredningen
bör sålunda remissbehandlas också i den del som avser Jaurekaska
och ett samlat förslag föreläggas riksdagen för avgörande.
Av detta följer att vi yrkar avslag på propositionen i den form som den nu
föreligger. Skulle riksdagen ändå finna att ställning nu skall tas till
propositionens förslag yrkar vi på att riksdagen gör ett bindande uttalande att
ett godtagande av propositionen inte får innebära bindning vid avgörande av
etapp två vid Jaurekaska.
Med stöd av det anförda föreslår vi
1. att riksdagen avslår proposition 1980/81:19 och samtidigt hos
regeringen begär ett samlat förslag i enlighet med vad som
förordas i motionen,
2. att, om riksdagen ändå beslutar i enlighet med propositionens
förslag, den samtidigt uttalar att beslutet inte får påverka
behandlingen av etapp två i Jaurekaska.
Stockholm den 20 oktober 1980
LARS WERNER (vpk)
EIVOR MARKLUND (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)
EVA HJELMSTRÖM (vpk)
PER ISRAELSSON (vpk)
C.-H. HERMANSSON (vpk)
BERTIL MÅBRINK (vpk)
TORE CLAESON (vpk)