6

Motion
1980/81:147

av Birgitta Hambraeus

med anledning av proposition 1980/81:25 med förslag till tilläggsbudget
I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81

Rådrumslagen ger reaktorinnehavare rätt till ersättning för de förluster
som uppstår genom att Ringhals 3 och 4 samt Forsmark 1 och 2 startas
senare än beräknat.

Vattenfallsverket handhar statens kraftverksrörelse. Det är alltså staten
som är reaktorinnehavaren, inte verket. Verket kan självfallet inte betraktas
som en från staten fristående förhandlingspart. Staten äger Ringhals
och är huvuddelägare i Forsmark.

Utgifterna för vattenfallsverkets investeringar bestrids helt och hållet av
staten. Verket inlevererar till statskassan ca 9 % på den förräntningspliktiga
delen av kapitalet, dvs. för icke avskrivna anläggningar. Ett vattenkraftverk
är billigt i drift långt efter det att det är avskrivet. Hela vinsten
från dessa avskrivna kraftverk får Vattenfall disponera utan statsmakternas
hörande. Arliga avskrivningar på ca 1 miljard kronor disponerar verket
också efter egen bedömning. Detta förhållande måste ändras, t. ex genom
förändringar i verkstadgan. Staten bör mer direkt bestämma över hur de
resurser kraftrörelsen inbringar skall användas. Så länge nuvarande ordning
gäller, bör statsmakterna kunna förelägga verket vissa skyldigheter
utan särskilt anslag.

Kärnkraftverken bekostas av pengar direkt från statskassan och med
statsgaranterade lån men dessutom av verkens avskrivningsmedel och
vinster. Utgifter för oväntade reparationer och driftstörningar kommer
aldrig till riksdagens kännedom, därför att de kan täckas genom de stora
vinster som vattenkraftverken ger. Det är alltså mycket svårt att med
nuvarande ordning få klarhet i kärnkraftverkens ekonomi. I ett läge då
stora ansträngningar görs för att minska budgetunderskottet är det klart
olämpligt att belasta statsbudgeten genom att öppna en ny budgetpost på
1 000 milj. kr. till Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer.
Vattenfall visar överskott i sin driftbudget. Behöver verket medel till
investeringar kan detta specificeras och sökas i vanlig ordning.

Beträffande Forsmarksbolaget, där staten är huvuddelägare, bör vattenfallsverket
få uppdraget att från disponibla medel ersätta delägarna enligt
rådrumslagen om de har rätt till detta, vilket emellertid synes oklart.
Reaktorerna kan ha varit försenade av andra orsaker än folkomröstningen.
Vissa underskridanden i investeringsverksamheten har skett. Vattenfall
redovisar dessutom en minskning av försäljningsvolymen för fast kraft på
ca 1 % i stället för prognosernas ökning för budgetåret 1979/80, och man

Mot. 1980/81:147

7

räknar med god tillgång på el under 1980-talet trots förseningarna av
kärnkraftverken. Det är inte klarlagt att ännu mer elkraft skulle kunna
avyttras med god ekonomi.

Med hänvisning till vad som här anförts föreslås

att riksdagen

1. avslår regeringens hemställan om bemyndigande att godkänna
överenskommelse mellan staten och Forsmarks Kraftgrupp AB
om ersättning enligt rådrumslagen,

2. hemställer att regeringen uppdrar åt statens vattenfallsverk att
ersätta de icke statliga delägarna i Forsmarks Kraftgrupp AB om
det är berättigat enligt rådrumslagen,

3. avslår regeringens hemställan om ersättning till vattenfallsverket
för försening av kärnkraftblocken 3 och 4 i Ringhals,

4. avslår regeringens hemställan om ett förslagsanslag på 1000 milj.
kr. till ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer.

Stockholm den 21 november 1980
BIRGITTA HAMBRAEUS (c)