4
Motion
1980/81:1359
av Arne Andersson i Ljung m. fl.
med anledning av proposition 1980/81:82 om åtgärder mot frilevande
vildsvin m. m.
Jordbruksministern föreslår i propositionen att en frilevande vildsvinsstam
om 50-100 djur under en treårig försökstid skall tillåtas i Stockholms län
medan man för landet i övrigt föreslår att stammen skall utrotas.
Vildsvinsstammen i landet torde uppgå till 100-150 frigående djur.
Jakt- och viltvårdsberedningen har i ärendet lämnat ett förslag till
regeringen som gick ut på att en liten frilevande vildsvinsstam skulle tillåtas
över hela landet. Moderata samlingspartiets representant i beredningen
delade inte denna uppfattning utan föreslog tillsammans med LRF:s
representant att den nu frigående stammen skulle utrotas. Det främsta skälet
för denna inställning var de inte obetydliga skador som vildsvin åsamkar
jordbruket liksom att vildsvinsstammen i händelse av epizootier kan vara
smittospridare och på så sätt avsevärt försvåra en sjukdomsbekämpning.
Det framgår av propositionen att en klar majoritet av remissinstanserna är
tveksamma eller klart negativa till en frilevande svensk vildsvinsstam.
Bland dem som klart uttalar sig för utrotningsalternativet finns Lantbrukarnas
riksförbund, Sveriges skogsägares riksförbund och Föreningen
Sveriges jordbruksarrendatorer.
Således ett massivt motstånd från de remissinstanser som företräder jordoch
skogsbrukets intressen.
Oaktat att vi genom vår representant i beredningen intagit en restriktiv
inställning till frilevande vildsvin och att denna inställning, som framgått,
delas av jord- och skogsbrukets företrädare, avser vi inte att gå emot
propositionen. Vi har dock förslag, bl. a. till viss modifiering av den av
jordbruksministern föreslagna försöksverksamheten.
Vi fäster oss således vid att jordbruksministern förordar försöksverksamhet
i Stockholms län med ”ett mindre bestånd” vildsvin. På annat ställe i
propositionen sägs att ”vildsvinsbeståndet i länet bör tills vidare kunna få
uppgå till 50-100 djur”. Då stammen i Sverige, som vi tidigare konstaterat, är
100-150 djur är vi av olika skäl, som vi återkommer till senare i motionen,
mera benägna att ansluta oss till målsättningen ”ett mindre bestånd” vildsvin
i stället för den också framförda preciseringen 50-100 djur. En stam om
50-100 djur är ju 2/3 av landets totala frigående vildsvinsstam och kan inte för
den skull benämnas som ett mindre bestånd. Dessutom vet vi att ett
bibehållande, eller kanske en viss ökning av stammen, som tillåts inom
ramen 50-100 djur kommer att ge anledning till betydande skador på
jordbruket.
Mot. 1980/81:1359
5
I propositionen har man inte heller bortsett från att ”stora olägenheter”
kan bli följden av en så stor stam. För den händelse sådana olägenheter
(skador) skulle uppstå förbehålls i propositionen rätt för regeringen att
avbryta försöket och meddela tillstånd för omedelbar utrotning.
En sådan utformning av försöksverksamheten tycker vi är olycklig, då den
på en gång ger möjlighet till omfattande skador och genom det abrupta
avbrottet inte heller med säkerhet ger något försöksresultat.
Enligt vårt förmenande bör följaktligen antalet djur i försöket begränsas
till ett lägre tal än som föreslagits, enligt vår mening ca 50 djur. Härmed
skulle uppnås rimliga möjligheter att hålla stammens tillväxt under kontroll
liksom att skadorna på jordbruket och andra olägenheter blev lägre. För
möjligheterna att uppnå ett säkrare försöksresultat föreslår vi att försökstiden
utsträcks till fem år.
Propositionens förslag evad gäller förordnande om jägare för avskjutningen
tycker vi är tillfredsställande. Vi anser det vara en viktig principiellt
grundad inställning som kommer till uttryck, då jordbruksministern uttalar
att ”1 den mån jakträttsinnehavaren åtar sig ansvaret för jakten kan denna få
ske genom hans försorg”. Likaså är det bra att även i de fall då länsstyrelsen
utser särskilda jägare för jakten ”så innebär detta ingen inskränkning i
jakträttsinnehavarens rätt att själv jaga vildsvin på sin mark”.
Vad beträffar skador som uppkommer i anledning av försöksverksamheten
i Stockholms län uttalar jordbruksministern:
Vad beträffar de skador som inträffar till följd av att ett mindre bestånd
kommer att finnas kvar inom Stockholms län bör dock en generös prövning
av ersättningsfrågorna vara motiverad. Enligt min uppfattning bör de
skadedrabbade i dessa fall ersättas fullt ut för de skador vildsvinen orsakar
utom i sådana fall då skadorna saknar ekonomisk betydelse.
Moderata samlingspartiet delar helt uppfattningen att skadelidande skall
fullt ut ersättas för skador som vildsvinen orsakar. Vi ställer oss för den skull
frågande inför formuleringen ”utom i sådana fall då skadorna saknar
ekonomisk betydelse”.
Vi utgår ifrån att med denna formulering inte avses någon form av
ekonomisk självrisk. Om så skulle vara fallet delar vi inte uppfattningen att
självrisk skall förekomma.
Med stöd av vad i motionen anförts hemställs
att riksdagen beslutar att uttala sig för
1. att antalet djur ingående i försöksverksamheten inte får vara
mer än ca 50 djur,
2. att försökstidens längd skall vara 5 år,
Mot. 1980/81:1359
6
3. att ersättning för skador inte skall reduceras av någon form av
självrisk.
Stockholm den 27 januari 1981
ARNE ANDERSSON (m)
i Ljung
HANS WACHTMEISTER (m)
BERTIL DANIELSSON (m)
INGVAR ERIKSSON (m)
JENS ERIKSSON (m)
ANDERS G. HÖGMARK (m)
KARL LEUCHOVIUS (m)
SVEN ERIC LORENTZON (m)
SVEN MUNKE (m)
MONA S:T CYR (m)
ARNE SVENSSON (m)