Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion
1980/81:132

av Olof Palme m. fl.

med anledning av proposition 1980/81:42 om ändrade regler för
villabeskattningen, m. m.

Regeringen föreslår i proposition 1980/81:42 bl. a. att den statliga förmögenhetsskatten
skall justeras med hänsyn till den allmänna prisutvecklingen
sedan de nuvarande skiktgränsema fastställdes i samband med 1975 års
fastighetstaxering.

År 1975 skedde i praktiken en viss skärpning av förmögenhetsskatten i
och med att de högre skiktgränserna ej justerades med hänsyn till den
prisutveckling som hade ägt rum sedan skatteskalorna fastställdes 1970.
Regeringens förslag innebär dock en viss sänkning av skatten för större
förmögenheter, eftersom de innebär att man eliminerar den skatteskärpning
som gjordes 1975.

Vi kan för vår del av fördelningspolitiska skäl inte acceptera regeringens
förslag. Det är visserligen nödvändigt att nu, liksom tidigare varit fallet,
anpassa skatteskalorna till de senaste årens kraftiga prisstegringar. Samtidigt
anser vi dock att starka skäl talar för att skärpa skatten på större
förmögenheter. Det är särskilt viktigt med hänsyn till att det kärva ekonomiska
läget kräver vissa uppoffringar från medborgarna. Dessa uppoffringar
måste då, på ett helt annat sätt än vad regeringen föreslår, fördelas efter
bärkraft. Ägare av stora förmögenheter har av uppenbara skäl möjlighet att
ta på sig en större del av de bördor som måste bäras. Vårt förslag till
förmögenhetsskatteskala innebär att förmögenheter som överstiger 1 milj.
kr. drabbas av skärpt beskattning. För den del av förmögenheten som
överstiger 2 milj. kr förslår vi att en ny, högsta skattesats om 3 % införs.

Vi vill härutöver peka på att den nuvarande förmögenhetsskatten i
praktiken slår mycket olika på skilda typer av förmögenhetsobjekt. Förmögenheter
i form av bl. a. bankmedel, aktier, obligationer, lånereverser

o. d. beskattas till sitt fulla värde. Andra förmögenhetsobjekt - t. ex.
fastigheter, bostadsrättslägenheter och företag - beskattas endast till en
del av det egentliga värdet. Vi anser att denna särbehandling är orättvis
och att den dessutom särskilt hårt drabbar förmögenhetsobjekt som inte är
värdebeständiga utan urholkas av den snabba inflationen. Detta framstår
inte heller som ändamålsenligt med tanke på att exempelvis sparande på
bank i hög grad får anses vara samhällsnyttigt.

För att skapa en något mera rättvis behandling av de förmögenhetsobjekt
som i dag beskattas till sitt fulla värde föreslår vi att ett särskilt
fribelopp om högst 50000 kr. införs vid förmögenhetsbeskattningen för den
del av förmögenheten som utgörs av bankmedel, aktier, obligationer,

Mot. 1980/81:132

lånereverser o. d. Det särskilda fribeloppet bör endast kunna utnyttjas i de
fall ifrågavarande del av fömögenheten utgörs av ett positivt nettosparande,
dvs. sedan avdrag gjorts för alla låneskulder.

Vi föreslår att den nya förmögenhetsskatteskalan får följande utformning:

Skattesats Förmögenhet (kr.) Förmögenhet varav minst

50000 kr. utgörs av
bankmedel o. d. (kr.)

1 %	350000-500000	400000- 550000
1,5 %	500000- 700000	550000-750000
2 %	700000-1 000000	750000-1050000
2,5 %	1000000- 2000000	1050000- 2050000
3 %	2000000	2050000

I följande tablå visas hur mycket skatt som behöver erläggas vid skilda förmögenheter enligt socialdemokraternas resp. regeringens förslag:
Förmögenhet (kr.)	Förmögenhetsskatt (kr.)
Enligt regeringens förslag	Enligt socialdemokraternas förslag	Enligt socialdemokraternas förslag om minst 50000 kr. av förmögenheten utgörs av bankmedel o. d.
500000	1000	1500	1000
1000000	9000	10500	10000
2000000	30000	35 500	35000
3000000	55000	65000	64500

Den nya reglerna bör träda i kraft den 1 januari 1981 och tillämpas första
gången vid 1982 års taxering.

Vad beträffar regeringens förslag rörande värderingen av bostadsrätter
vid förmögenhetsbeskattningen finnér vi att det i och för sig vore önskvärt
att åstadkomma mera entydiga regler än vad fallet är f. n. Vi kan dock inte
acceptera regeringens förslag som innebär att man stadfäster regler som på
ett orimligt sätt undervärderar bostadsrätternas egentliga värde. Vi förordar
därför att en översyn snarast görs hur bostadsrätterna på ett mera
rättvisande sätt skall värderas vid förmögenhetsbeskattningen. Regeringen
bör återkomma med ett förslag i denna fråga.

Vi vill slutligen även gå in på frågan om behandlingen av förmögenheter i
form av fastigheter vid beräkningen av kommunala bostadstillägg (KBT)
m.m. till folkpension. Utgångspunkten är regeringens tidigare framförda
förslag att sänka inkomstgränsen vid beräkningen av KBT. Denna försämring
av sociala förmåner för folkpensionärer med låga inkomster har socialdemokraterna
med skärpa motsatt sig. Regeringens förslag i proposition
1980/81:42 innebär att ett undantag skall göras för de pensionärer som
innehar förmögenhet men endast om förmögenheten är nedlagd i fastighet.

Mot. 1980/81:132

Förslaget innebär att vid beräkning av förmögenhet skall värdet av fastighet
som bebos av pensionärer endast tas upp med hälften av taxeringsvärdet.

Socialdemokraterna avvisar detta förslag, eftersom vi över huvud taget
motsätter oss den föreslagna försämringen av KBT.

Regeringens hantering av denna fråga ter sig mycket stötande. Först vill
man genomföra en påtaglig social försämring för pensionärer med låga
inkomster. Därefter föreslår man att ett undantag från denna försämring
görs för sådana pensionärer som, även om de har låga inkomster, dock
innehar en fastighet till ett icke obetydligt värde. Däremot är det tydligen
meningen att pensionärer med låga inkomster och som saknar förmögenhet
fullt ut skall drabbas av försämrade förmåner.

Socialdemokraterna motsätter sig, som nämnts, den föreslagna försämringen
av KBT. Härutöver kan dock en allmän justering av det skärpningsfria
förmögenhetsbeloppet behöva göras till följd av den allmänna prisutvecklingen.
Vi föreslår att detta höjs till 100000 kr. för ogift pensionär och
160000 kr. för makar.

Av de skäl vi utvecklat i motion 1980/81:75 om försämrade regler för
KBT motsätter vi oss också den i särskild ordning föreslagna förändringen
av 16 § i lag om ändring av lagen angående införande av lagen om allmän
försäkring. Beloppet 2000 kr. bör således kvarstå oförändrat beträffande
änkepensioneringen.

Det bör ankomma på vederbörande utskott att utarbeta erforderlig författningstext.

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen beslutar att lagen om statlig förmögenhetsskatt
ändras i enlighet med vad som förordas i motionen,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i lagen om
arvsskatt och gåvoskatt i vad avser 23 §,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i lagen om
hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension,

4. att riksdagen beslutar ändra det skärpningsfria förmögenhetsbeloppet
in enlighet med vad som förordas i motionen,

5. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i lagen angående
införande av lagen om allmän försäkring,

6. att riksdagen begär utredning och förslag om värdering av bostadsrätter
i enlighet med vad i motionen anförts.

Stockholm den 18 november 1980

OLOF PALME (s)

CURT BOSTRÖM (s)
INGVAR CARLSSON (s)
HANS GUSTAFSSON (s)

VALTER KRISTENSON (s)
MAJ-LIS LANDBERG (s)
ESSEN LINDAHL (s)

Mot. 1980/81:132

LILLY HANSSON (s)
PAUL JANSSON (s)
GÖRAN KARLSSON (s)
LARS ULANDER (s)
OLLE WESTBERG (s)
i Hofors

LISA MATTSON (s)

THAGE PETERSON (s)
ANNA-GRETA SKANTZ (s)
INGVAR SVANBERG (s)

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

’

■