Mot. 1980/81

13-18

Motion

1980/81:13

av Kurt Hugosson och Lennart Pettersson

med anledning av proposition 1980/81:10 om ändring i kreditupplysningslagen
(1973:1173), m. m.

I kreditupplysningslagen finns en bestämmelse (9 §) av innebörd att s. k.
personupplysning av kreditupplysningsföretag inte skall utlämnas till annan
än den som för kreditprövning eller liknande ändamål har behov av
upplysningen.

Datainspektionen, som är tillsynsmyndighet enligt kreditupplysningslagen,
har 1979 meddelat vissa föreskrifter för tillämpning av lagen,
innebärande bl. a. att då en gift person söker kredit anses detta inte innefatta
behov för kreditgivaren att också ta personupplysning på den kreditsökandes
make/maka.

Föreskriften innebär vidare en förändring av tidigare vanligt bruk att ta
upplysning på båda makarna och i förekommande fall reellt binda upp båda
makarnas ekonomi genom en kredit som begärts blott av den ena maken,
som givetvis formellt blir ensam ansvarig för krediten (från s. k. hushållsgäld
bortses i detta sammanhang), ehuru krediten reellt belastar båda makarnas
ekonomi. Datainspektionens föreskrift har således bl. a. haft den effekten
att makarnas ekonomi inte fritt kan styras av den ene maken och är med
andra ord befrämjande för jämställdheten mellan könen. Vardera maken
skall själv bestämma huruvida och i vad mån hans/hennes kreditvärdighet
och ekonomi skall tas i anspråk för en viss kredit.

I förenämnda proposition föreslås vissa ändringar i kreditupplysningslagen,
såvitt avser 9 § dock endast av redaktionell natur. Trots detta gör
departementschefen i propositionen (s. 60) vissa uttalanden om hur han
anser att 9 § bör tolkas såvitt rör äktamakeupplysningar. Dessa uttalanden
är, såvitt vi kan se, vad som kallas lagstiftning genom motivuttalanden i
efterhand. Det kan knappast betraktas som rättskälla, och det blir uttalanden
av departementschefen som riksdagen inte står bakom. Riksdagen har, såvitt
vi förstår, egentligen inte anledning att befatta sig med dylika uttalanden,
som således inte står i förbindelse med någon samtidig sakändring i den
kommenterade lagbestämmelsen.

För att undvika missförstånd bland dem som berörs av ifrågavarande
lagbestämmelse och av i anslutning därtill av datainspektionen meddelade
tillämpningsföreskrifter, bör dock själva sakinnehållet i departementschefens
uttalanden inte få stå opåtalat, då det skulle motverka strävan efter
ekonomisk jämställdhet mellan könen.

Enligt den i propositionen framförda tankegången är det godtagbart att
kreditupplysningsföretag utlämnar personupplysningar om bägge makarna i

1 Riksdagen 1980/81. 3 sami. Nr 13-18

Mot. 1980/81:13

2

vissa fall, så att en gift kredittagare med utnyttjande av båda makarnas
kreditvärdighet enligt inhämtade kreditupplysningar reellt tar båda makarnas
ekonomi i anspråk utan den andre makens hörande och än mindre dennes
underskrift. Vi anser icke att den ene maken ekonomiskt skall kunna binda
den andre maken utom såvitt avser s. k. hushållsgäld och ogillar således vad
departementschefen uttalat om äktamakeupplysningar i avsnitt 4.2.7 s. 60 i
proposition 1980/81:10. En kreditansökan från ene maken skall alltså endast
anses visa behov av personupplysning om den kreditsökande maken, inte om
den andre maken/makan.

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts rörande motivuttalanden om s. k. äktamakeupplysningar
i proposition 1980/81:10 om ändring i
kreditupplysningslagen (1973:1173), m. m.

Stockholm den 21 oktober 1980

KURT HUGOSSON (s)

LENNART PETTERSSON (s)