Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1980/81:123

av Lars Werner m. fl.

med anledning av proposition 1980/81:42 om ändrade regler för
villabeskattningen, m. m.

Utvecklingen på bostadsmarknaden har under 1970-talet på olika sätt
gynnat de starka och missgynnat de svaga i samhället. Fördelningen av de
samhällsresurser som satsas på boendet går alltmer till oredovisade skattesubventioner
och obeskattad värdestegring. Detta låter sig inte förenas
med de sociala mål som måste ligga till grund för bostadspolitiken. De
borgerliga regeringarnas faktiska politik och oförmåga att påverka inflations-
och kostnadsutvecklingen har bl. a. lett till en ökad privatisering av
bostadsmarknaden. Allt fler gör stora vinster på försäljningar av ägda
lägenheter och allt större grupper blir beroende av större lånesummor för
sitt ordinära boende. De privata bygg- och fastighetsbolagen stärker sitt
grepp över marknaden.

Orättvisorna mellan olika upplåtelseformer gynnar ägandet av bostaden
på bekostnad av dem som hyr eller bor med bostadsrätt. Dessa orättvisor
måste bekämpas. Ekonomisk rättvisa skall enligt vår mening åstadkommas
i första hand genom ett ökat stöd till hyresboendet på bekostnad av
spekulanter och fastighetshajar, höginkomsttagare och förmögna villaägare
med stora och dyra hus. Den kategori villaägare som bara utgör ungefär
en fjärdedel av samtliga men tillgodogör sig tre fjärdedelar av subventionerna
i form av skatteavdrag - som uppgår till omkring 10 miljarder
kronor per år — måste vara med och betala en omfördelning.

Orättvisorna skall bort genom att göra slut på alla vinst- och spekulationsintressen
på bostadsmarknaden, i alla led från marken till det färdiga
huset. Småhusägare, hyresgäster och bostadsrättsinnehavare har ett gemensamt
intresse av detta. Det är bara privata bank-, mark- och byggintressen
som tjänar på de nuvarande förhållandena och att man spelar ut
olika bostadskonsumenter mot varandra.

Förslagen i regeringens proposition om ändrade regler för villabeskattningen
m. m. innebär i sak inga större förändringar i nuvarande förhållanden
med hänsyn taget bl. a. till den långa tid som förflutit sedan föregående
fastighetstaxering och de jämförelsevis mycket större kostnadsökningar
som hyresboende drabbats av under senare hälften av 1970-talet. De
förmögenhetsklyftor som skapats genom boendet kommer inte att förändras,
och orättvisorna i boendekostnader mellan olika boendeformer löses
inte med regeringens förslag.

Förslaget löser inte heller problemet med den stora orättvisan mellan

Mot. 1980/81:123

olika villaägare. Först i kombination med en kraftig begränsning av rätten
till ränteavdrag i samband med beskattning, en ordentlig skärpning av
reavinstbeskattningen och förmögenhetsbeskattningen samt ett ökat statligt
stöd till hyresboendet kan regeringsförslaget få någon större effekt för
ekonomisk rättvisa mellan olika boendeformer.

Förslagen i denna motion måste ses mot ovanstående bakgrund. Vänsterpartiet
kommunisterna anser att det måste genomföras en rad olika
åtgärder i enlighet med vad vi tidigare föreslagit i olika sammanhang. En
annan markpolitik, en annan finansieringspolitik med en låg och fast ränta,
en statlig totalfinansiering genom en statlig bostads- och samhällsbyggnadsbank
och ett ökat bostadsbyggande är de viktigaste inslagen i en
annan, bättre bostadspolitik.

Regeringen föreslår i propositionen ändringar av reglerna för beskattning
av en- och tvåfamiljsfastigheter samt bostadsrättslägenheter, förmögenhets-,
arvs- och gåvobeskattningen samt ändring i reglerna för det extra
avdraget vid beskattning av folkpensionärernas inkomster liksom vid beräkning
av förmögenhet vid bostadstilläggsansökningar. Ändringarna motiveras
med att taxeringsvärdena på fastigheter beräknas bli kraftigt höjda
år 1981. För villornas del beräknas höjningarna uppgå till 110% och för
fritidsfastigheternas del till 150%.

1 anledning av taxeringsvärdehöjningarna föreslås sänkningar av den
s. k. schablonbeskattningen av villor och radhus. (Se tabell s. 9.)

Vid inkomstbeskattningen av villafastigheter medges f. n. ett extra avdrag
om 1000 kr. Detta avdrag föreslås bli höjt till 1 500 kr. Den s. k.
kommunala garantibeskattningen, som f. n. beräknas efter 2% av taxeringsvärdet,
föreslås bli sänkt till 1,5% av taxeringsvärdet. Den sistnämnda
förändringen berör samtliga fastigheter och inte enbart en- och tvåfamiljshusen.

För lägenheter som är upplåtna med bostadsrätt gäller f. n. att innehavaren
beskattas efter en schablonintäkt om 4% av nettovärdet av andelen i
föreningen till den del detta överstiger 25 000 kr. Denna gräns föreslås höjd
till 50000 kr. och intäktsprocenten sänkt till 2%,

Beträffande förmögenhetsbeskattningen höjs gränsen för den del av
nettoförmögenheten som är skattefri från 200000 kr. till 400000 kr., samtidigt
som man sänker progressionen i förmögenhetsbeskattningen. Detta
innebär att den som har en nettoförmögenhet om 500000 kr. får sin skatt
sänkt med 625 kr. (4625-4000). Uppgår förmögenheten till 1000000 kr.
blir sänkningen 5625 kr. (14625—9000). Vid arvs- och gåvobeskattningen
höjs de skattefria grundavdragen. Även här holkas de progressiva skatteskalorna
ur. En bröstarvinge som ärver en skattepliktig lott om 250000 kr.
får sin skatt sänkt med 20000 kr. (60000— 40000). Uppgår lotten till 500000
kr. blir sänkningen 41 500 kr. (164000—122 500). Då bortses från värdet av
det höjda grundavdraget.

Hänsyn tas till de egnahemsägande folkpensionärerna på så sätt att

Mot. 1980/81:123

fastighetskapital behandlas förmånligt vid beräkning av det s.k. extra
avdraget, upp till 250000 kr. mot i dag gällande 100000 kr. Liknande
hänsyn tas vid beräkning av det kommunala bostadstillägget.

Vpk:s uppfattning

Spekulationen i fastigheter har, liksom de förmånliga lånevillkoren vid
försäljning av nyproducerade småhus och skattesystemets avdragsregler,
bidragit till kraftiga värdestegringar på främst småhus och fritidshus. Denna
värdeökning har under perioden 1973—1979 lett till fördubblade försäljningspriser.
Värdeökningen kan ägaren tillgodogöra sig vid försäljning
eller genom att belåna fastigheten. Som ett resultat av värdeökningen
stiger taxeringsvärdena, vilka i dag endast avspeglar historiska förhållanden.
Regeringen tar detta som en förevändning att sänka kapitalskatterna
på ett icke acceptabelt sätt.

Enligt vpk:s mening är det riktigt att ökad förmögenhet ger upphov till
skärpt beskattning. Det är också ofrånkomligt att den, med nuvarande
bostadsbeskattningsregler, även kommer att slå igenom på schablonintäktens
beräkning. På detta sätt utgör de föreslagna lagändringarna endast ett
nytt led i den borgerliga omfördelningspolitiken. Det skall inte förnekas att
de ökade taxeringsvärdena i vissa fall kan utgöra ett problem. Som exempel
kan tas att en make avlider och efterlämnar minderåriga barn och
familjen äger ett radhus eller har en fritidsfastighet, vilken är lågt belånad.
I sådana fall måste dock särlösningar sökas. Som bekant kan ju en större
förmögenhet vara sammansatt av skilda slag av tillgångar. För den som
t. ex. äger en större post börsnoterade aktier kommer förslaget att leda till
en icke acceptabel skattesänkning. Detsamma gäller innehavare av särskilt
värdefull lös egendom, i den mån denna över huvud taget omfattas av
skatteplikt.

Vpk ser mot denna bakgrund ingen anledning att stödja regeringsförslaget
såvitt detta avser ändringarna i lagen om statlig förmögenhetsskatt
samt i arvs- och gåvoskattelagen. Vpk menar att det förslag till nya förmögenhetsskatteskalor
som partiet fört fram vid tidigare tillfällen bör genomföras,
dock bör dessförinnan undersökas hur man skall kunna undanröja
vissa icke avsedda effekter. Skälen är följande:

De nya taxeringsvärdena föranleder att skattskyldiga med relativt låg
skatteförmåga bör undantas till viss del då deras förmögenhet är att hänföra
till villafastighet eller jordbruksfastighet, som i huvudsak används till
bostadsändamål och som den berörda själv bebor. Dessa undantag bör
dock begränsas till att gälla normala egnahem och inte mer lyxbetonade
villor e. d. Därför bör ett maximibelopp anges, och de som överstiger detta
bör införas i förmögenhetsbeskattningen på den överstigande nivån.

De grupper som vpk anser bör undantas är dels folkpensionärer med låg
eller ingen sidoinkomst eller ATP, dels de som har relativt låga arbetsinkomster.
Det förslag till förmögenhetsbeskattning som vpk för fram skulle

Mot. 1980/81:123

annars få konsekvenser som inte vore avsedda när det gäller egnahems*
boendet.

Med anledning av dessa ej avsedda effekter föreslår vpk att regeringen
ges i uppdrag att framlägga förslag i enlighet med vad som här ovan sagts.

I propositionen behandlas vidare förslag till ändrade regler vid den
schablonmässiga intäktsberäkningen av en- och tvåfamiljsfastigheter. Som
grund för förslaget anförs de nya taxeringsvärdena.

Vpk vill uppnå ekonomisk rättvisa och en utjämning av boendekostnaderna
mellan skilda upplåtelseformer. En utredning bör snarast tillsättas
för översyn av dessa kostnader. I avvaktan härpå vill vpk föreslå följande
procentsatser att gälla tills vidare vid schablonberäkningen.

Skikt	Gällande regler	Regeringens förslag	Vpk.s förslag
0- 200 tkr	3%	2%	2%
200-250 ”	4%	2%	2%
250- 300 ”	8%	2%	3%
300-450 ”	10%	2%	4%
450-600 ”	10%	4%	6%
600-750 ”	10%	6%	10%
750	10%	8%	10%

Anledning saknas att höja det extra avdraget och att sänka den kommunala
garantibeskattningen. I anledning av de väntade höjningarna av taxeringsvärdena
bör dock kompensation utgå till dé allmännyttiga bostadsföretagen
för den kostnadsökning detta kan ge anledning till.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen — med avslag på regeringens förslag till ändring i
lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, såvitt avser 4 §,
12 stycket (bostadsrättslägenheters värdering) och 10 § - antar
följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att 11 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt
skall ha nedan angiven lydelse:

11 §

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, oskiftat
dödsbo, utländskt bolag samt i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt omförmäld familjestiftelse utgöra:

När den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 275000 kr.:

Mot. 1980/81:123

två procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten som överstiger
200000 kr.;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger
275000 men icke 400000 kr. 1500 kr. för 275000 kr. och 2,5% av återstoden,

400000 men icke 1 000000 kr. 4625 kr. för 400000 kr. och 3% av återstoden,

1000000 men icke 2000000 kr. 22625 kr. för 1000000 kr. och 3,5% av
återstoden,

2000000 57625 kr. för 2000000 kr. och 4% av

återstoden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982 och tillämpas första gången
vid 1983 års taxering.

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om skyndsamt förslag till
åtgärder för att skydda folkpensionärer och låginkomsttagare
från effekterna av inflation och spekulation på fastighetsvärdena,
i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

4. att riksdagen — med avslag på regeringens förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen (1928:370), såvitt avser 24 § 2
mom. - antar följande

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 §

2 mont.2 Är annan fastighet inrättad
till bostad åt en familj jämte
personliga tjänare (enfamiljsfastighet)
eller två familjer jämte personliga
tjänare (tvåfamiljsfastighet)
och föreligger ej fall, som avses nedan
i sista stycket, upptages såsom
intäkt av fastigheten ett belopp
motsvarande för helt år räknat tre
procent av den del av fastighetens
taxeringsvärde året näst före taxeringsåret
som icke överstiger
200000 kronor,,/yra procent av den
del av taxeringsvärdet som överstiger
200000 kronor men icke

2 mom. Är annan fastighet inrättad
till bostad åt en familj (enfamiljsfastighet)
eller två familjer
(tvåfamiljsfastighet) och föreligger
inte fall, som avses nedan i sista
stycket, tas som intäkt av fastigheten
upp ett belopp motsvarande för
helt år räknat två procent av den
del av fastighetens taxeringsvärde
året före taxeringsåret som inte
överstiger 250000 kronor, tre procent
av den del av taxeringsvärdet
som överstiger 250000 kronor men
inte 300000 kronor, jyrit procent av
den del av taxeringsvärdet som

2 Senaste lydelse 1977: 1097.

Mot. 1980/81:123

Nuvarande lydelse

250000 kronor, åtta procent av den
del av taxeringsvärdet som överstiger
250000 kronor men icke
300000 kronor och tio procent av
den del av taxeringsvärdet som
överstiger 300000 kronor. Finnes ej
taxeringsvärde åsatt för året näst
före taxeringsåret, beräknas intäkten
på grundval av fastighetens värde,
uppskattat enligt de grunder,
som gällt för åsättande av taxeringsvärde
för året näst före taxeringsåret.

Föreslagen lydelse

överstiger 300000 kronor men inte
450000 kronor, sex procent av den
del av taxeringsvärdet som överstiger
450000 kronor men inte
600000 kronor och tio procent av
den del av taxeringsvärdet som
överstiger 600000 kronor. Har
taxeringsvärde inte bestämts för
året före taxeringsåret, beräknas intäkten
på grundval av fastighetens
värde, uppskattat enligt de grunder
som gällde för bestämmande av
taxeringsvärde för året före taxeringsåret.

5. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370) såvitt avser 25 § 3 mom. 2
stycket och 47 § 1 stycket,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen framförts om principerna för bostadsbeskattningen
och boendekostnader och att riksdagen hos regeringen hemställer
om utredning i enlighet med vad som sägs i motionen.

Stockholm den 18 november 1980

LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)

EVA HJELMSTRÖM (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk)
BERTIL MÅBRINK (vpk)
TOMMY FRANZÉN (vpk)