Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1980/81:114

av Lars Werner m. fl.

med anledning av proposition 1980/81:30 om Bromma och Arlanda
flygplatser m. m.

”Bromma flygplats måste avvecklas nu.” Det kravet reses allt starkare
av de människor som bor under de stråk där Brommaflyget far fram. Det
måste bli ett slut på regeringens försök att sätta sig över de hundratusentals
människor som terroriseras av buller, luftföroreningar och påtagliga säkerhetsrisker
och därför vill ha ett slut på flygverksamheten på Bromma.
Ytterligare förseningar och uppskov syftar bara till att försöka överflygla
en stark opinion mot Bromma flygplats.

Regeringens förslag innebär att befolkningen i närheten av Bromma
flygplats kommer att terroriseras ytterligare av buller och luftföroreningar.
Förhalandet av flygtrafikens flyttning från Bromma har också medfört att
kostnaderna för den i framtiden ändå nödvändiga flyttningen har ökat och
kommer att öka ännu mer.

Sedan Brommafrågan senast behandlades i riksdagen i december 1977
har flera viktiga fakta framkommit och beslut fattats. Miljö- och hälsovårdsnämnden
i Stockholms kommun liksom koncessionsnämnden för
miljöskydd har uttalat att de nuvarande bullernivåerna måste minska med
minst 9 dBA. Även detta har regeringen satt sig över. För människorna
som bor under flygstråket visas ringa hänsyn. En ytterligare utsträckning
av Fokkerflyget har medgivits och koncessionsnämndens beslut har åsidosatts.

Till de redan kända starka skälen för en avveckling av Bromma flygplats
måste läggas miljö- och hälsovårdsförvaltningens utredning beträffande
luftföroreningarna med anledning av jetflyget.

Vänsterpartiet kommunisterna upprepar ånyo kravet om att den inrikes
flygverksamheten vid Bromma flyttas till Arlanda.

Bakgrund

Den borgerliga regeringens agerande beträffande Brommaflygets vara
eller inte vara kan kritiseras från flera utgångspunkter. Dess syfte är att till
varje pris tillgodose vissa speciella gruppers närhet till en inrikesflygplats.
Att denna flygplats sedan har ett läge som gör den till en sanitär olägenhet
för de kringboende har tydligen inte spelat någon roll för regeringen.

Redan 1945 ansågs bullerstörningarna vara påfallande. 1959 kom dessa
att drastiskt öka och därigenom skapa en kraftig sanitär olägenhet genom
jetflygets införande vid Bromma. Vissa avgörande åtgärder vidtogs efter

Mot. 1980/81:114

detta bl. a. genom att 1962 överflytta utrikestrafiken till Arlanda. Kvar blev
inrikestrafiken med propellerplan och chartertrafiken. Även det s.k. allmänflyget
stannade kvar vid Bromma. I slutet av 1960-talet genomfördes
vissa provflygningar med DC-9 som dock visade sådana resultat att dessa
plan ej tilläts trafikera Bromma.

Hälsovårdsnämnden i Stockholm genomförde i början av 1972 bullermätningar
i samband med provflygningar med Fokker F-28 och avstyrkte
jettrafik på Bromma. Den dåvarande regeringen beslutade att LIN (Linjeflyg)
skulle få utöva Fokkertrafik den begränsade tid som man ansåg att
Bromma skulle vara kvar. Bortflyttningen skulle ha påbörjats 1973 och
avslutats senast 1978. Till detta bör läggas att detta beslut byggde på en
förhållandevis liten användning av Fokker. Den nuvarande användningen
och utnyttjandet av dessa flygplan överskrider den tänkta användningen
många gånger om. Endast tre (3) Fokker skulle då komma till användning
mot nuvarande tretton (13).

Behandlingen av Brommafrågan och den vidare användningen liksom de
tidsbegränsade tillstånden för fortsatt användning av Fokker har byggt på
den fasta övertygelsen att det endast var en tidsfråga till dess en utflyttning
till Arlanda var aktuell. Sedan borgarregeringens inträde i kanslihuset har
dock dessa förutsättningar ändrats. Besluten har därefter helt inriktats på
att kvarhålla Bromma för fortsatt inrikesflyg, trots de allvarliga konsekvenser
detta medför för den omkringboende befolkningen.

Regeringspropositionen sätter sig över både miljö- och hälsovårdsnämnden
i Stockholm och Koncessionsnämnden för miljöskydd, allt i intresse
att tillmötesgå LIN och näringslivets intressen av en närliggande flygplats.

Bullerfrågan

Det största argumentet för en avveckling av Bromma har varit - och är
— den allvarligaste sanitära olägenheten som främst Fokkerflyget innebär.
I koncessionsnämndens beslut från juli 1979 ingick att det nuvarande
bullret skulle sänkas med 9 dBA fr. o. m. 1 juli 1981 för att det skulle vara
acceptabelt för omkringmiljön. Detta har regeringen ändrat till 7 dBA och
senarelagt till att gälla först fr. o. m. I juli 1985.

Det finns inga flygplan, annat än på ritbordet, som klarar de bullernormer
som regeringen satt upp och som LIN räknar att införa vid den
angivna tidpunkten. Det troliga blir att ytterligare uppmjukningar kommer
till stånd under tiden efter 1985 för att då försvara ett fortsatt jetflyg på
Bromma.

Dessutom beräknar luftfartsverket att flygintensiteten kommer att öka
med ca 5 % varje år under 1980-talet. Detta skulle för Brommas del
innebära att de f. n. ca 90 flygplansröreiserna per dag av jetflyg skulle öka
till ca 150-160 motsvarande flygplansrörelser, dvs. landning och starter.
Det kommer alltså inte, som regeringen vill göra gällande, att bli väsentliga
förbättringar vad beträffar bullret, utan tvärtom kraftiga försämringar jämfört
med nuläget.

Mot. 1980/81:114

Luftföroreningarna

I en färsk undersökning beträffande luftföroreningarna framhåller miljöoch
hälsovårdsförvaltningen att ”problemen är av sådan art att de enligt
förvaltningens mening innebär sanitär olägenhet för de boende. Föreliggande
rapport ger därför ytterligare tyngd åt kravet på att trafiken med
Fokker F-28 på Bromma flygplats avvecklas snarast möjligt.”

I rapporten redovisas hur klagomål från de omkringboende har ökat
beträffande fotogenlukt, men att även klagomål från mer avlägset boende i
t. ex. Vällingby, Nälsta och Traneberg inkommit.

Fokkertrafiken orsakar 20-45 % av den totala mängden nedfallande
stoft vid flygplatsen och dess närhet och 25-50 % av andelen bly i det
nedfallande stoftet. Vid de fyra mätstationerna runt Bromma kunde 2—3
gånger högre halter av polyaromatiska kolväten, däribland benso(a)pyren,
uppmätas än vid en mätplats utanför stråket. Undersökningen visar även
att flyget bidrar med 20-50 % av totalmängden bly i svävande stoft. I
genomsnitt bidrar flygverksamheten med 30—40 % av de uppmätta
luftföroreningskomponenterna vid flygplatsens gränser. När det gäller lukt
och sotnedfall räcker det område som störs ända från Vinsta i norr till
Traneberg i söder.

Områdets användning

I Stockholm råder stor bostadsbrist. Ett tillskott till bostadsbeståndet
om ca 6000 lägenheter är realistiskt för det område Bromma flygplats nu
direkt upptar. Dessutom kan vissa områden under de nuvarande inflygningsstråken
bebyggas, t. ex. Minnebergsområdet, vid en avveckling av
Bromma som inrikesflygplats.

Utflyttning till Arlanda
Enligt luftfartsverket kan på Arlanda den nuvarande inrikesterminalens
kapacitet klara en utflyttning av Brommatrafiken. Det s. k. kapacitetstaket
nås först 1985—1990 enligt verket. Detta skulle ge det andrum som erfordras
för att skapa förutsättningar för nya investeringar som anses nödvändiga.

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att Bromma flygplats avvecklas med det
snaraste, dock senast den 1 juli 1982,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om nödvändiga åtgärder
härför.

Mot. 1980/81:114

Stockholm den 13 november 1980

LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)

EVA HJELMSTRÖM (vpk)
TORE CLAESON (vpk)

KARIN NORDLANDER (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk)
BERTIL MÅBRINK (vpk)
TOMMY FRANZÉN (vpk)
INGA LANTZ (vpk)

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980