6

Motion

1980/81:11

av Lars Werner m. fl.

med anledning av proposition 1980/81:5 om ändring i läkemedelsförordningen

I Sverige råder förbud mot injektion av ämnen som inte är läkemedel, och
för att ett ämne skall få registreras som läkemedel måste det vara påvisat att
ämnet i fråga har någon positiv effekt vid behandling av sjukdomstillstånd
e. d. och att ämnets negativa biverkningar står i rimlig proportion till de
dokumenterade effekterna. Läkemedel är underställda viss kontroll beträffande
tillverkning och hantering, och läkare som ordinerar läkemedlet är
underställda lagar och förordningar som fastställts för att skydda patienterna
mot felbehandling och slarv som kan medföra hälsorisker.

Vid sidan av den officiella sjukvården och medicinen har det alltid funnits
en folkmedicin eller annan ”alternativ” medicin av skiftande slag. Denna har
lockat många människor dels därför att många sjukdomar och sjukdomssymtom
inte gått att bota och människor sökt alla möjligheter till lindring och
tillfrisknande, dels därför att den officiella sjukvården upplevs som
opersonlig, och många har känt sig missnöjda med den behandling och det
omhändertagande som där erbjudits.

Den i Sverige mest kända och mest omfattande ”alternativa” behandlingen
är den med THX-injektioner vilken sedan ca 30 år erbjudits vid Elis
Sandbergs klinik i Aneby. Denna verksamhet är mycket omfattande:
miljontals injektioner har getts under åren och tiotusentals människor har
sökt sig dit, och tillströmningen är fortfarande mycket stor.

Verksamheten är olaglig och ett brott både mot kvacksalverilagen och
läkemedelsförordningen. Trots att Sandberg flera gånger dömts för sin
verksamhet fortsätter den, starkt uppbackad av THX-patienter. Vid
medicinska undersökningar har man inte kunnat visa att THX har någon som
helst positiv medicinsk effekt, men man har heller inte kunnat påvisa
allvarligare biverkningar trots primitiva framställningsmetoder och enkla
lokaler utan acceptabla hygieniska förhållanden.

Det har med rätta ansetts vara mycket otillfredsställande att denna olagliga
verksamhet kunnat fortgå, samtidigt som det från flera håll rests krav på att
den skulle legaliseras.

THX-utredningen, som tillsattes för att ur medicinsk, juridisk och
humanitär synvinkel granska frågan, har föreslagit att injektion av naturmedel,
inklusive THX, skall bli möjligt för läkare efter särskilt tillstånd från
socialstyrelsen. Detta av rent humanitära skäl. Några medicinska skäl till
detta finner inte utredningen. Utredningen har klart redovisat sina skäl till

Mot. 1980/81:11

7

förslaget om lagändring och också redovisat de möjliga riskerna med
förslaget:

o Missbruk av injektionsrätt genom kommersialisering och ekonomiskt
utnyttjande av människor i en svår situation.

o Risken att människor inte skulle söka den ”vanliga” sjukvårdens hjälp, då
sådan erbjuds, utan i stället helt förlita sig till t. ex. THX.

Utredningen tar också upp andra i dag injicerade naturmedel i sitt förslag
och betonar vikten av att sådan verksamhet måste underställas anständig
kontroll.

Vpk delar i stort utredningens uppfattning och förslag.

Även bland registrerade läkemedel finns många preparat som helt saknar
medicinsk effekt, utöver den s. k. placeboeffekten, och som i dag saluförs,
trots att de många gånger uppvisar allvarliga biverkningar. Jämfört med
många av dessa förväntas naturmedel ha få eller inga biverkningar av
betydelse. Många av naturmedlen är också prövade under lång tid, vilket
gjort det möjligt att upptäcka även sena bieffekter.

Genom att binda injektionsrätten till läkare, såsom vid injektion av
läkemedel, underställs behandlingen medicinsk kontroll. Läkaren ansvarar
för sin patient och för att patienten erbjuds adekvat behandling i stället för
eller parallellt med t. ex. THX-injektioner. Eventuella biverkningar uppmärksammas
och skall rapporteras, och det kan också snabbt leda till att
behandlingen avbryts.

Vi tror att en öppnare syn från samhällets sida, gentemot alternativa
behandlingsformer i allmänhet, kan avdramatisera dessa och motverka
hemlighetsmakeri. Samtidigt kan lidande människor slippa delta i något som
är kriminellt och kanske skuldbelagt men som ändå upplevs som ”den sista
chansen”. Genom att sådan verksamhet också ställs under samhällets
kontroll kan också eventuella positiva effekter bli kända och föremål för
ingående forskning och utveckling.

I regeringens proposition föreslås emellertid också att andra än legitimerade
läkare skall få ge injektioner av naturmedel. Detta anser vpk innebär en
försvagning av utredningens ursprungliga förslag. Om detta genomförs
mister man ju flera av de kontrollmöjligheter som läkarkontakten skulle
innebära, och dessutom finns det en uppenbar risk att flera ”sprutkliniker”
uppstår, där den enda behandlingen utgörs av det aktuella preparatet.

Vpk anser också att propositionens förslag om allmänna rättigheter för
läkare att ge naturmedel i injektionsform är en försvagning av det
ursprungliga utredningsförslaget, där man krävde tidsbegränsade, personliga
tillstånd, som kunde omprövas efter viss tid, för att förhindra att läkare
ägnade sig för mycket åt THX-verksamhet och kommersialiserade sin
verksamhet.

Vpk föreslår således att det ursprungliga utredningsförslaget även i dessa
delar läggs till grund för det nya lagförslaget.

Mot. 1980/81:11

Under hänvisning till det anförda och med ändring i propositionen
1980/81:5 föreslås

1. att riksdagen beslutar anta följ ande förslag till Lag om ändri ng i
läkemedelsförordningen (1962:701):

Regeringens förslag

1

3 mom. Vad i denna som

Innan vara som avses i första
stycket 2 tillhandahålles förbrukare
skall tillverkare, importör, eller den
som först saluhåller varan göra
anmälan till socialstyrelsen. Sådan
vara skall märkas med uppgift om att
medlet ej har genomgått för läkemedel
föreskriven kontroll. Om varan
är avsedd för injektion får den tillhandahållas
förbrukare först sedan
socialstyrelsen efter anmälan meddelat
att försäljning får ske. Styrelsen
skall meddela föreskrifter om
tillverkning, märkning och handel
beträffande sådana varor samt de
ytterligare föreskrifter som behövs
för tillämpningen av denna bestämmelse.
Vara som nyss sagts får injiceras
endast av den som är behörig
att utöva läkaryrket. Socialstyrelsen
kan dock medge även annan rätt att
injicera vara som här avses. I sådant
medgivande kan anges villkor för
medgivandet.

Motionärernas förslag

§

socialstyrelsen föreskriver.

Innan vara som avses i första
stycket 2 tillhandahålles förbrukare
skall tillverkare, importör, eller den
som först saluhåller varan göra
anmälan till socialstyrelsen. Sådan
vara skall märkas med uppgift om att
medlet ej har genomgått för läkemedel
föreskriven kontroll. Om varan
är avsedd för injektion får den tillhandahållas
förbrukare först sedan
socialstyrelsen efter anmälan meddelat
att försäljning får ske. Styrelsen
skall meddela föreskrifter om
tillverkning, märkning och handel
beträffande sådana varor samt de
ytterligare föreskrifter som behövs
för tillämpningen av denna bestämmelse.
Vara som nyss sagts får injiceras
endast av den som är behörig
att utöva läkaryrket och efter särskilt
tillstånd av socialstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

Mot. 1980/81:11

9

2. att riksdagen uttalar att rätten att ge injektion av naturläkemedel
bör vara tidsbegränsad och omprövas efter viss tid i enlighet
med vad som anförs i THX-utredningen (SOU 1979:2).

Stockholm den 20 oktober 1980

LARS WERNER (vpk)
EIVOR MARKLUND (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)
EVA HJELMSTRÖM (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk)
BERTIL MÅBRINK (vpk)
INGA LANTZ (vpk)